Katarina Brännström (M): “Många tror att politiker är förskonade men även jag har varit arbetslös och ensam mamma och vet att man kan må dåligt av arbetslöshet och oro för framtiden och ekonomin.”

Ja, det kan inte ha varit lätt att vara arbetslös några dagar mellan 2 olika uppdrag – samtidigt som gubben är på kurs utomlands. Eller vad skall man tro?

När jag googlade hennes namn för att hitta detta uttalande, fann jag något annat som jag inte visste om: SFI-bonus. I förra årets budget hade man avsatt 100 miljoner för detta ändamål.

Citat från Katarinas blogg: “Tyvärr har det varit allt för många som allt för länge varit i Sverige utan att kunna svenska språket. Jag träffade nyligen kvinnor vid ett besök på Fas-3-arbetsställe som kom på 90-talet, som jag knappt kunde samtala med på svenska! Så kan vi inte har det!”

Beroende på vilken SFI-kurs man läser kan man få 6-12.000:- i bonus om man lär sig svenska. En morot alliansen vill ge.

Vad hände med bonusen för de arbetslösa som är på kurs? Om man klarar av en arbetsmarknadsutbildning – trots att man är skör, lat, föråldrad, funktionshindrad och obildbar – borde man inte få bonus då? Om det nu skall vara något så när jämlikt. Jag tycker visserligen att alliansen kan sluta ge morötterna dåligt rykte och istället satsa på vettiga åtgärder.

Kommer det i framtiden utgå skadestånd för alla som pratar bra svenska, men får språket förstört och börjar bryta på gettosvenska efter några år hos sin anordnare? Eller som en dag upptäcker att denne glömt sitt eget språk och numera talar en blandning av allt?

Katarinas blogg ger mig kalla kårar. Är människan verklig? Jag hoppas inte det.

Idag vill jag rekommendera den här artikeln i ETC. En kvinna som engagerar sig i de arbetslösa och vågar stå med både namn och bild. Modigt. Jag blir imponerad. Själv är jag en feg skit som bloggar undercover för jag är livrädd att en arbetsgivare skall googla mitt namn och hitta allt jag skrivit. Inte för jag skäms och/eller inte står för det, men nojjan över att förbli arbetslös går över förståndet.

Ett citat ur artikeln: “Dessutom vill hon att kontrollen ska öka. De arbetslösa har små möjligheter att protestera mot villkoren på sina praktikplatser. Vägrar man att ta en anvisad plats förlorar den arbetslöse sin ersättning.”

Det här är en knivig fråga. Regeringen hävdar att ingen skall känna sig utnyttjad och att inga oegentligheter skall pågå. Skulle de uppstå så är det bara att byta anordnare. Arbetsförmedlingen kör också denna linje och givetvis på direktiv från regeringen. Ingen behöver stå utan ersättning – bara byt anordnare. Så brukar det låta. Men nu är det så att många av oss, jag själv exempelvis, känner oss utnyttjade hos vilken anordnare vi än kommer till. Allting handlar om samma sak: vi skall arbeta gratis medan anordnaren får bidrag.

Ibland är det så jävligt att jag och en drös arbetslösa får utföra tjänster hos privatpersoner, i anordnarens regi, medan en arbetsledare tittar på och inkasserar cashen: 150:- och uppåt per timme. Skitstöveln, också kallad anordnare, drar in ca 30.000:-/mån. på anordnarbidrag och arbetet jag utför. Per person. Ha 10 fas 3:are som arbetar med dessa kommunala RUT-tjänster så är det plötsligt 300.000:-/mån. Jag tvivlar på att detta ens är lagligt, men det sker i varenda svensk kommun.

Jag protesterar inte mot villkoren hos specifika anordnare- utan mot hela jobb- och utvecklingsgarantin som är det största skämtet i modern tid. Det är inte roligt längre. Folk misshandlas till döds i denna åtgärd – åtminstone psykiskt, en del även fysiskt.

Det finns en grupp på facebook som växer lavinartat: NEJ till gratis körkort och alla andra särrättigheter för invandrare. Jag är inte med i gruppen, men känner ändå att jag har en åsikt i frågan.

Sverige splittras och klyftorna ökar. Alla vill ha bostad och helst i ett bra område till rimligt pris, arbete och lön som räcker att försörja sig på, trygg omsorg och skola för våra barn och så vidare. Nu fungerar det inte riktigt så. Alla vill ha sin del av kakan och tittar snett på dem som får största biten. Hot och våld ökar i samhället.

Det bästa hade varit om alla mindre grupper förenade sig och ställde krav på våra politiker. Så fungerar det bara i sagor. Ju sämre vi får det – desto mer ökar främlingsfientligheten. I Tyskland var judarna roten till allt ont – i Sverige är det invandrarna.

Men är det konstigt att människor blir arga? De vill ha ett liv som alla andra. En arbetslös kan inte få ett körkort sponsrat, det måste han bekosta själv och moderaterna pratar om förmånliga körkortslån. Sätta sig i skuld till staten. Kan man klandra arbetslösa för deras ilska då en nyanländ får ett körkort gratis? Jag tycker det vore mer anmärkningsvärt om den arbetslöse inte reagerade alls. Då hade hoppet varit ute. Ursinnet riktar sig dock mot fel kategori: det är invandrarna, och inte politikerna, som får ta smällen.

Jag har bott i flera getton i olika städer. Det stör mig inte, men nu när jag har barn skulle jag aldrig bosätta mig där. T.o.m. invandrarna själva skrattar åt vår idiotiska politik och en del av dem röstar på Sverigedemokraterna. Skulle jag själv göra det hade jag blivit klassad rasist. Sånt är livet.

Tidigare har jag skrivit om en gemensam sommarfest vi arbetslösa skulle ha med SFI:arna vi trängs med i samma lokaler. Så ser det ut nästan överallt: arbetslösa och invandrare hamnar i samma korridor, men har helt olika rättigheter. Nåväl, på tillställningen delades det ut diplom till alla SFI:are och det var inte tack vare förvärvade språkkunskaper – de hade fått truckkort. Alla behörigheter givetvis. Vi skulle applådera och säga grattis, men många arbetslösa satt med tårar i ögonen som berodde på allt annat än lyckorus. Det var inte längesedan och under den tid då utbildning inte fick beviljas en arbetslös. Det var en horribel tillställning och de flesta gick därifrån med tunga steg.

Det är jättebra med integration även om den mest består i att slänga in invandrare på SFI-kurs efter att deras 8-barnsfamilj fått en 3:a i ett getto, förmedla en kontakt med socialtjänsten och sedan förvänta sig att allt skall bli bra. Tyvärr blir det inte det ens med körkort, truckkort, tolkar, instegsjobb, psykiatrihjälp och allt vad det är.

Varför integrerar vi inte arbetslösa i samhället? Lås in dem hos en sluten anordnare under 2 år, en kort permission och sedan iväg till ett nytt dårhus. Inga körkort eller truckkort här inte. Blir detta bra? Nej, absolut inte. Pallar vi inte trycket får vi inte ens vara sjuka.

Jag begriper inte varför man skall dela in människor i fack och låta dem få olika rättigheter p.g.a. hudfärg. Är det inte mer rimligt att de som är arbetslösa och står utanför samhällsgemenskapen får ta en lika stor bit av kakan – oavsett om de är inrikes- eller utrikesfödda? Istället för att slåss om de smulor som blir över.

Bara under den tid jag skrivit detta inlägg har facebookgruppen ökat med över 300 personer. Antalet vida överstiger de grupper som vill motverka anordnares utnyttjande av arbetslösa.

Man kan välja att inte köpa smink där man tagit fram produkten med hjälp av plågsamma djurförsök. Likaså kan vi välja miljövänliga alternativ då vi värmer upp våra bostäder och rattar bilen. Ekologiskt, glutenfritt, vegetariskt och utan nötter. Tvättmedel med eller utan parfym.

Etisk märkning: kravmärkt, miljömärkt, fairtrademärkt, svanenmärkt och alla möjliga certifieringar. Listan kan göras oändlig.

Men nu är det så att jag som konsument vill välja bort produkter där arbetslösa utnyttjats som slavarbetare. Jag vill helt enkelt se slavmärkta produkter så jag vet vad jag skall undvika.

Jag handlar aldrig på Myrorna, Emmaus, Prio 1, Frälsningsarmén, Erikshjälpen eller PMU – de har massor av trälar som de tjänar storkovan på. Finns det någon second hand butik nu för tiden som inte har gratis arbetskraft? Och vad i hela fridens namn hände med alla välgörenhetsorganisationer – har de alla bytt om till människostjälpsorganisationer?

Inte heller skulle jag få för mig att köpa Torqwells diskmedelstabletter eller reflexer från Zee Me – produkter som förpackas av arbetslösa. Ikea går bort då de låter arbetslösa samt fångar förpacka material. H&M är bojkottade då de skänker kläder till bl.a. PMU där arbetslösa får klippa bort etiketterna så inte någon kan sälja dem vidare och tjäna pengar.

Behöver bilen rekond hamnar den aldrig hos Grimbo eller Re:forms bilvård och snart finns det inte en enda bilrekond i detta land som inte går runt tack vare anordnarbidrag. Biltvättar är kanske ännu värre: här trängs fas 3:are med illegala flyktingar. De senare får 20-30:-/h och det blir ett himla liv i media, medan fas 3:an får 19:-/h, om denne har försörjningsstöd, och det är knäpptyst i pressen.

Behöver jag klippa gräs, få rensat rabatter eller någon som fraktar bort skräp? Då går det inte att ringa kommunens nummer, per automatik kommer det arbetslösa utan lön medan deras arbetsledare övervakar och inkasserar timpengen. Nu är det så praktiskt att jag inte har råd med dessa tjänster och just det är jag glad över.

Jag kan inte ens åka och slänga skräp på återvinningsstationen längre. Det är – tro det eller ej – en hop arbetslösa som sköter ruljansen. Istället är elektronik avfallet travat på hög i garaget i väntan på bättre tider: då folk får lön för sitt arbete.

Det finns mängder med ställen man bör undvika och jag tycker vi borde slavmärka dessa för konsumenternas skull. Vi har rätt att bli upplysta om vilka varor och tjänster vi köper. Och dessutom borde det vara reklamationsrätt om man begått ett misstag och ofrivilligt sponsrat denna verksamhet p.g.a. allt anordnar hysch hysch som råder.

Barnarbete – nej tack. Arbete utan lön – nej tack! Denna vara/tjänst är producerad utan plågsamma arbetslöshetsexperiment – JA TACK!

Jag märker av en liten nyans i alla artiklar och uttalande om fas 3 som numera bytt namn till sysselsättningsfasen. Man pratar om anställning och att det är motiverat att ge arbetsgivaren (anordnaren) bidrag på 5.000:-/mån. då vi tillhör en grupp som är problematisk att anställa.

När Hillevippan var på besök hos det sociala företaget Solrosen här för leden uttryckte sig verksamhetsledaren, Eva Dahlén-Persson, såhär: “För Solrosen är de anställningsbidrag som Fas 2- och Fas 3-placeringar innebär nödvändiga för att få verksamheten att gå runt ekonomiskt.”

Sedan när blev anordnarbidrag ett slags anställningsbidrag för anställa andra människor? Ja, det var i och för sig inget nytt och jag har sett det massor av gånger. Jag gillar inte att vara fas 3 placerad tillsammans med andra fas 3:are för att sponsra ett företag/organisation/förenings rekryteringsbehov.

“Vi får ut människor i arbete”, säger anordnare. Men det är för sjutton de arbetslösa som får ut de arbetslösa i arbete: utan oss som kassakor hade de inte anställt den arbetslöse. ”Vi slänger in några fas 3:are på slavcentrat så har de råd att anställa en försörjningsstödstagare så vi kan skära ned dessa skenande kostnader”.

Blir jag inte glad då en arbetslös kollega hos anordnaren får jobb? Ärligt talat: nej. För jag vet att det är jag och några till som står för dennes lön. Hur jävligt får det bli? En enda gång har jag blivit glad åt detta faktum och det var då en gammal pundare fick lönebidragsanställning och blev själaglad. Inte för han fick ut mer pengar för det, i praktiken blev det nog mindre eftersom han då skulle stå för tandläkarräkningarna själv. Folk som tagit tjack under lång tid har inte mycket till tänder kvar och om han går till tandläkaren sedan anställningens början, det låter jag vara osagt. Men jag blev förtjust över det faktum att han från och med det skulle slippa ränna på pisseprov och NA-möten, få hembesök av soctanter och allt annat som hör till.

Själv hade jag gråtit blod om de ville anställa mig med lönebidrag i kommunen som ligger på 16.000:-/mån. före skatt. Att få en tusenlapp mer  varje månad – före skatt – det kan kvitta. Skjut mig, men jag står för det. När jag efter 1 år blir arbetslös igen, och det blir man alltid med dessa typer av anställningar, och hamnar i fas 3 så har jag plötsligt 4.500:- mindre/mån. än vad jag hade innan anställningen. Så på så sätt är jag kanske munter å andras vägnar: jag slapp ifrån det ännu en gång.

Ofta är dessa anställningar villkorade med att du måste vara med i a-kassan så du inte hamnar hos soc då du blir arbetslös igen. Så står det inte på papperet, men rent praktiskt fungerar det så.

Det pratas välfärdsjobb, plus-jobb och jag vet inte allt. Lönen är sällan hög och allt under 23.000:-/mån. sänker min a-kassa (ändå kan jag givetvis tänka mig lägre lön än så). Det gemensamma med alla dessa anställningsformer är att de är kortsiktiga: de skapas för att man skall kvalificera sig för a-kassa/ny a-kasseperiod. Så tänker inte jag. I min värld vill jag ha en anställning på lång sikt. Bli skuldfri, kunna hyra en bil eller lägenhet med mitt riktiga namn, spara undan pengar åt barnen och massa annat. Bara en sådan sak som att skaffa tak över huvudet kräver sin inkomst. Med en lönebidragsanställning á la 16.000:- kanske jag kan hyra en hel liten 2:a för mig och barnen. Köpa bostad är bara att glömma med en sådan inkomst.

Om vi nu skall prata jobb och att det skall löna sig att arbeta, lönedumpningar och allt vad det är: se för sjutton till att man inte riskerar sänkt a-kassa för man jobbar. Vem med förnuftet i behåll hoppar på ett låglönejobb om de vet med sig att det halverar nuvarande a-kassa? Jag hade kunnat tänka mig en låg lön (inte hur låg som helst givetvis) en kort period om det inte var så att a-kassan sänktes efteråt.

Man pratar så mycket om de arbetslösa som har lite pengar tack vare låg dagersättning, men att ha hög a-kassa är inget man blir fet av – även om man har det lite bättre än de värst utsatta. Det är jättebra att man vill höja ersättningen för de med lägsta beloppet/de som inte har a-kassa, men för alla oss andra då? Är det min eviga lott i livet att vara sysselsatt för att bidra med cash så socialtjänsten blir en klient mindre? Vilket jävla liv man lever.

Jag har influensan för 4:e veckan i rad så tangentbordet glöder inte direkt när jag skriver. Förvirrat och så in i norden trött och matt. Men snart hoppas jag ha skakat av mig denna styggelse och blir mitt vanliga jag igen.

Citat Aftonbladet:

“Smurfar och rymdvarelser finns på riktigt.

Det sa en mamma till sin son och höll honom kvar i en fantasivärld – i fyra år.

Mamman – som även var sonens assistent – har nu lex Sarah-anmälts.”

Det finns mycket att säga om detta, men när jag inte har mer kött på benen så avstår jag hellre. Men upphov till funderingar går det inte att förneka att jag får då jag läser artikeln.

Får man lov att tro på Gud och ventilera detta för sina barn? Hur står det till med tomten, påskharen och tandfén? Riskerar man LVU om man ger kidsen en peng i glaset då de tappat sin tand och man berättar att det är tandfén som varit i farten? Vad säger man till barn som tror polisen och andra myndighetsutövare uteslutande är goda människor som vill individen väl?

Alla människor lever i fantasivärldar. Att låta barn slungas in i den krassa verkligheten samtidigt som de ser dagsljus för första gången, det är misshandel. Vem vet vad som existerar och inte? Hur kan vi veta om det finns gröna män, om de kanske är lila, eller inte finns alls? Från vilken planet kommer vår nuvarande regering? Ja, ingen vet. Men de får tro på vad som helst – hur verklighetsfrämmande det än är – som t.ex. att halta och lytta har en plats på arbetsmarknaden där inte ens nyutexaminerade och fullt friska akademiker får jobb.

Själv vill jag gärna tro att min pappa lever vidare. Det är också det jag säger till mina barn, men är noga med att berätta om att alla blir saliga på sin tro och att man får försöka respektera detta – hur stolligt man än tycker det är. Extra viktigt blir det kanske då vi lever i missionsbygd där klasskompisarna går i söndagsskola och körsång, medan mina egna tycker att Bibeln är rena rama tramset. “Mamma, om Gud finns hade väl någon sett honom då de flyger flygplan eller åker rymdraket?” Kloka barn jag har.

Barnens morfar bor numera på en egen stjärna på himlavalvet. Där har han ett hus och stor trädgård. Ja, han har hela stjärnan för sig själv och väntar på att vi skall göra honom sällskap en dag. Under tiden tar han hand om min hund. Där får hon lov att springa omkring hur som helst. Grävlingar som förstör trädgårdslandet kan hon slakta utan att någon störs. Morfar behöver inte fundera på att ha hunden i bur eller sätta galler på fönstren, inte heller behöver han bry sig om att eventuella barn glömmer att stänga en dörr och hunden springer ut och sätter tänderna i vartenda vilt som finns i skogen runt omkring. Där får hon vara hund och leva på sina villkor. Skriet från vildmarken tystnade på jorden, men lever kvar för evigt i himlen. Morfar avgudar henne. Hon väntar på sin matte och barnen som är hennes bästa kompisar.

Ibland ser barnen något som blinkar i skyn. “Mamma, det är morfar som blinkar till oss!” skriker de förtjust. Vi blixtrar tillbaks med ficklampan eller vinkar frenetiskt i fönstret. Att det egentligen är en mobilmast spelar mindre roll i sammanhanget.

Morfar får även besök av utomjordingar ibland. De lyckades kraschlanda i hans potatisland för de druckit sprit och kört samtidigt. Det var så morfar dog och därför kunde han berätta om vilket elände alkoholen ställde till med för honom själv, och alla i hans närhet, under hans korta tid på jorden. Mina barn, barnbarnen han aldrig fick möta, säger att de aldrig skall dricka sprit.

Tror barnen på detta? Självklart inte. De tror inte på tomtar, troll eller tandféer heller även om de gärna vill att de skall finnas. Det är endast ett hjälpmedel för att hantera det svåra i livet och då finns det inga regler så till vida det inte rör sig om olagligheter.

Klarar man en tenta tack vare att man tror på smurfar – ja, vad spelar det då för roll? Vuxna människor bygger hus och lever som hobbitar med sina ungar. Det är bara häftigt och leder till heminredningsreportage. Men en autistisk pojke i en smurfby är ett BIG No No!

Jag skall nog inte blogga klockan 07:00 en lördagsmorgon. Min hjärna är inte riktigt vaken ännu och det blir som det blir.

Citat från coachutbildning: “Arbetsförmedlingen håller just nu på att upphandla coachingtjänster för mångmiljonbelopp. Upp till 25.000 arbetssökande ska få en jobbcoach. Men ICF, branschorganisationen för coacherna, är mycket kritisk. Detta är inte coaching. Det är kontroll och myndighetsutövning av de arbetssökande – och för detta krävs ingen utbildning. Det är anmärkningsvärt.”

Sedan har någon/några googlat “begär arbetsförmedlingen utdrag ur brottsregister vid anställning som jobbcoach” och hamnat på min blogg.

Man börjar undra vad det är för slags människor som blir jobbcoacher. Till råga på allt känner jag en person som arbetar som jobbcoach och är tidigare dömd för ekonomisk brottslighet, bokföringsbrott och har en drös, icke helt lindriga, diagnoser inom psykiatrin där denne är aktiv som klient utanför jobbet. Personen hjälper problematiska ungdomar att få in en fot på arbetsmarknaden. Det går nog inget vidare.

Är det kanske därför Arbetsförmedlingen har eget brottsregister – för att lättare se vilka de skall använda som jobbcoacher?

Vi skulle ha genomgång av hur man fyller i en skattedeklaration då man skall redovisa moms. ALLA var tvungna att vara med. Vår lärare sade åt oss att fylla i en ruta och jag var tvungen att säga till att han sagt åt oss att fylla i fel. Han skyllde på sina glasögon. Sedan skulle han kontera momsen och gjorde fel i debet och kredit. Även då fick jag påpeka att vi inte skulle få tillbaks någonting utan hade en momsskuld. Han blev ganska förvirrad och förstod inte vad han sysslade med. Inte jag heller.

Senare blev vi ombedda att lämna datorerna på för han skulle mäta klockfrekvensen. “Varför skall du göra det?”, undrade jag. “Jo, en del klagar på att datorklockan inte stämmer så jag måste undersöka detta, säger han stolt som en tupp och verkar ha ett nytt ord i sin vokabulär; klockfrekvens. En glosa han ej begriper. Driver han med mig? Nej, men han försöker glänsa lite för han vet att jag läst systemvetenskap. Jag är inte imponerad – jag är i chock.

Och till råga på allt elände har jag fått en kvinna med huckle vid datorn bredvid mig. “Ursäkta!”, säger hon och knackar mig på axeln var femte minut. Ibland undrar hon hur man gör för att klippa och klistra. Ibland undrar hon varför hon inte hittar samma verktygsfält i Internet explorer som det är på bilden i Excel boken. Och jag undrar vad i hela fridens namn hon gör där och inte på en grundkurs i datoranvändning. Lyckligtvis slipper jag se henne, i alla fall allt utom ögonen, men hon är nog så irriterande ändå.

En vanlig dag på min “utbildning”. Inte ens utbildaren själv anställer människor som gått på kurs hos dem då de behöver rekrytera. Jag förstår varför.

“Helga!”, hörde jag någon som ropade då jag gick igenom järnvägsstationens vänthall. Jag fortsatte och låtsades som jag inte hörde.

- HELGA!

Upp i rulltrappan med bultande hjärta. Jag vände mig aldrig om utan försökte lokalisera rösten i minnet. En gubbe. Gammal dessutom. Lät snäll. Vem var det?

Samma visa hände idag och jag stannade upp. Det visade sig vara en gammal kollega och slav som utnyttjats hos pingstvännerna.

- Jag ropade på dig igår, säger han glatt.

- Jaså? Jaha, men jag vare sig ser eller hör något så här tidigt på morgonen, ursäktar jag mig med.

Han strålade och var märkbart glad att springa på mig. Kanske hade jag också varit det om det inte var för omständigheterna. Jag orkar nämligen inte. Överlevnadsinstinkten tar över innan jag hinner tänka. Det blir aldrig roliga samtal även om det är kul att möta gamla bekanta. “Vad gör du nu för tiden?” Jaha, så du är kvar hos pingststollarna. Nehej, du har fått byta till Jobbfabriken nu. Vart skall du nästa gång – Media Copy?

Aldrig någonsin är det positiva nyheter: ett jobb eller något som kan leda framåt. Och jag får panik av att höra hur alla arbetslösa slussas runt som dårar hos olika tokar till anordnare. Tiden står still. Alla väntar på att något skall hända. Kvarnen mal långsamt och kvar är bara spillror.

Vad var på tapeten idag? Varför var den arbetslöse gubben i samma stad som mig? Jo, det visade sig att han nästan har samma ärende som mig: han är på kurs, närmare bestämt arbetsmarknadsutbildning.

- Varför går du truckkurs? Du skall väl snart gå i pension?

- Jag var tvungen för annars kan jag bli av med körkortet.

- Va? Men du är väl inte kvar hos bibelvännerna? undrar jag.

- Jo, och jag får inte köra trucken där för då kan jag bli av med körkortet.

- Är du anställd nu då, eller varför betalar de ett truckkort åt dig?

- Nej, jag är fortfarande fas 3 placerad där, säger han.

- Men vad fan, vilka betalar då? Det är väl knappast pingstvännerna som får 5.000:- i månaden för du slavar där.

- Nej, det är Arbetsförmedlingen, skrattar han.

- Jaja. Så Arbetsförmedlingen räknar med att du kommer få jobb efter kursen? 63 bast med körkort i bakfickan. Grattis! De tänker positivt i alla fall, hånskrattar jag.

Han såg väldigt glad ut, inte lika alkoholiserad, men glimten i ögat tror jag mer berodde på mig. Jag har den effekten på folk – fastän jag själv tycker jag är en surmulen pessimist som aldrig kan komma med goda nyheter. Fast jag kan faktiskt vara ganska rolig, t.o.m. på en begravning.

Sedan fick han inte på plastlocket till sitt kaffe han köpt i kiosken. “Du får ta det lilla locket, du har tagit ett stort”, sade jag när han muttrade över att det inte passade. Det gick inte bättre nu heller och jag kläckte ur mig: “Äh! Du är för gammal för sådana här moderniteter. Ta med termos nästa gång”. En normal människa hade blivit sur, men tack och lov för göteborgare som är de enda med humor. Vi skrattade och sade hej då.

Det finns arbetslösa som behöver utbildning, men som inte får det. Sedan finns det trevliga gubbar som snart går i pension och utbildas utan att de bett om det – bara för att de skall kunna slava legitimt med trucken hos pingstvännerna eller på någon annan anstalt. Kunde de inte välgöra honom med utbildning? Det är för bedrövligt alltihop. Ingen rim och reson. Mina farhågor besannades denna morgon: arbetsmarknadsutbildning verkar mest vara till för att höja “kompetensen” på trälarna så de gör mer nytta hos anordnaren. En annan kollega som är 61 år och f.d. tjänsteman ville AF skicka på monteringskurs under 5 veckor. Han kunde redan allt det där, jag har sett det med egna ögon då vi jobbade ihop. Han tackade nej och blev hotad med indraget aktivitetsstöd.

Det var med håglösa steg jag närmade mig min kurs. Vilken början på dagen, tänkte jag. Snart reagerar jag knappt över alla stolligheter. Vad skall hända härnäst? Ja, inte blev det bättre under dagen må jag säga.

Citat från Expressen angående massvaccineringen mot svininfluensan:

“- Vi vill att de tar fullt ansvar och ser till att barnen får ekonomiskt stöd om de inte klarar av att arbeta heltid, säger Tomas Norberg.

Läkemedelsförsäkringen har satt ett maxbelopp på 150 miljoner kronor som alla drabbade får dela på under resten av sin livstid. Men föräldrarna anser inte att summan är tillräcklig.

Trots att många är i behov av ersättning redan nu på grund av ökade utgifter i samband med sjukdomen vägrar de att acceptera erbjudandet – ett ja innebär att de inte har någon möjlighet att förhandla summan i framtiden.

- Vi avvaktar nu och ser vad regeringen kommer fram till, men det känns inte som någon myndighet är villig att gå i bräschen och diskutera den här frågan, säger Tomas Norberg.

Han skulle egentligen medverkat i gårdagens “Kvällsöppet” på TV4 för att diskutera frågan:

- Men de hittade ingen myndighetsperson som var villig att komma dit så det blev inställt.”

Det är som vanligt: vår regering stoppar huvudet i sanden och hoppas att problemet har försvunnit när de vågar titta upp igen. Som strutsar. Synd bara att de inte fick influensa.

Jag är glad att jag inte vaccinerade mina barn. Skräckpropagandan bet inte på mig. Kanske var det för att regeringen propagerade för det som jag gjorde tvärtemot? Nej, det var det såklart inte, men när alliansen går ut med något som är bra – då bör man verkligen dra öronen åt sig. Man behöver knappt ens syna korten, man vet att de bluffar. Mycket kan man säga, men några poker stars kommer de aldrig bli.

Vem bär ansvaret för detta elände? Vad hemskt det måste vara för de föräldrar som har barn som var för små för att kunna besluta själva. De gjorde vad de trodde var rätt och riktigt, för de ville skydda sina älsklingar, och så blev det motsatt effekt. Nu vill ingen ta ansvar för skandalen.

Jag var nästan den enda förälder på hela skolan som inte lät mina barn vaccineras. Då höjdes det ett och annat ögonbryn och jag tänkte att: “Ja, nu blir man väl anmäld också för man inte ser till sina barns bästa.” För så är det i Sverige: BVC-besök, vaccineringar m.m. är frivilligt, men ändå ligger det dig i fatet om någon får för sig att du behöver synas i sömmarna.

Det är ett märkligt land vi lever i. Hur lång tid skall det ta innan man erkänner att denna hysteri var helt uppåt väggarna? Så fruktansvärt tragiskt. Jag lider med alla dessa barn och föräldrar.