Söka jobb i hela Sverige

Jobb på Hawaii?

- Senare kommer du få söka jobb i hela landet, upplyser en dam på AF mig.

- Jo tack, jag vet, svarar jag lamt.

Jag förstår poängen med det hela, men för många av oss fungerar det inte så. Och alla de som sitter med hus de köpt där villapriserna sjunkit? De säljer bostaden och får en förlust på flera hundra tusen som de skall betala av samtidigt som de har en hyra, CSN-skulder och matkassar fulla med obetalda inkassoräkningar. Skall man skriva i ansökan att man kan ta jobbet om de mot all förmodan lyckas fixa en bostad och ger en lön såpass hög att det går att leva ett drägligt liv – trots närmare en miljon i skulder? Berätta för potentiella arbetsgivare att kronofogden kommer börja göra utmätning på lönen och blir det något fel så är det arbetsgivaren som får stå för kalaset.

Och alla dessa barn med särskilda behov som behöver trygghet och rutiner. Det behöver de allihop, men dessa barn mer än andra. Ja, då kan man under en övergångsperiod få en chans att ordna sina förhållanden så man är flyttbar. Mer Concerta och Ritalin till kidsen? Och vad händer med barnets umgängesrätt till sina föräldrar om den ena tvingas flytta 100 mil till ett arbete? Att bara ha sig själv att tänka på är en sak – under den tiden flyttade jag runt ganska frekvent. Men när man har barn och skulder fungerar det inte likadant.

Nu har jag aldrig hört talas om någon familj som verkligen hamnat i detta dilemma. Men det spelar ingen roll. Och inte heller lugnar det mig att veta att en arbetsgivare i andra änden av landet inte vill anställa en person som flyttar mot sin vilja och garanterat hamnar på hispan istället för att trivas som vårdbiträde i det avlägsna Övre Soppero. Jag har varit i Norrland en gång och det räckte. Väldigt vackert och folk var trevliga, men jag fick panik där bland träden och av insikten att jag befann mig 130 mil från allt jag älskar. Jag blir stressad av alla dessa orimliga krav. Och det är det sista jag behöver; stress.

Sådant här får jag panik av…

Min handläggare hade garanterat lett och bett mig ta det lugnt. Men att börja ifrågasätta vad denna dam i andra änden av luren sade skulle bara leda till men för mig själv. Det är något jag utvecklat under åren som arbetslös: känselspröten. De var bra innan, men nu är de sylvassa. Säger man fel sak till en handläggare åker man på straffet direkt i form av praktik hos pingstvännerna eller något annat vedervärdigt. Men ifrågasätter man samma saker till en annan handläggare blir det inte ens noterat i ens akt hos dem och i själva verket håller de med. Det är som ett minfält. Värst var den gången minan kom hem till mig och ringde på dörren.

Dags att tänka positivt för att få bukt med detta stressrelaterade illamående jag suttit med: jag borde vara tacksam över denna möjlighet. Kanske finns det en arbetsgivare som anställer en långstidsarbetslös, fixar bostad i ett flashigt område med bra skola – trots betalningsanmärkningar och ger en lön där man blivit kvitt skulderna inom en 5-års period. Det verkar rimligt i dagens Sverige…

Pit eller pitt?

Märkligt när man ser att andra kommenterar i mitt nick. Pinsamt nog kan inte vederbörande stava. En pit i detta fall är en ”inhägnad grop” där man kampade hundar. En pitt är något helt annat.

Kan man få jobb med betalningsanmärkning?

Obstinat?

Ibland känner jag mig som ett barn igen. Oftast inträffar detta då människor vill styra och kontrollera mig. Jag blir obstinat, förbannad och vill stampa foten i golvet och skrika. Det sistnämnda gör jag pinsamt nog fortfarande. Det händer inte ofta, men mina nära och kära skrattar alltid eftersom det är ett drag som funnits i så gott som 40 år nu: stampa foten i golvet.

Det är detta med Arbetsförmedlingens avstämningar. För första gången i mitt liv måste jag nu redovisa sökta arbeten för att inte riskera min dagersättning. Jag vet att många av er redan gör/har gjort detta, och att jag varit förskonad, men det hindrar inte min bubblande irritation. Som en mor som skall komma och se om barnet har städat sitt rum så det kan få lördagsgodis.

- Mamma, kan du komma och kolla så mitt rum är ordentligt städat? tjoar ungarna stolta.

- Det behövs inte. Jag litar på er, säger jag.

- Men vi VILL att du skall titta! ropar de i kör.

Så jag går in i de små barnrummen likt en tjänsteman i slappa myskläder och nickar godkännande. Jag gillar det inte, men de blir så glada. Varför kan jag inte reagera likadant? Som barn blev jag skogstokig av allt kontrollerande. Nej, dessa avstämningar tar kål på all jobbsökarenergi jag försöker uppbåda. Faktum är att jag sökte fler arbeten utan dessa kontroller av vad jag gör om dagarna.

Kan man joina HA med betalningsanmärkningar?

Jag började fundera över vilka jobb jag egentligen har chans att få och det var inte direkt upplyftande. De flesta jobb inom detaljhandel går bort eftersom jag har betalningsanmärkningar och där görs det ofta kreditkontroll innan man anställs eftersom man hanterar kontanter. Och det spelar kanske inte så stor roll då jag verkligen inte är rätt person för yrket. Jag menar: jag får panikångest av att stå i köer, tänk då att sitta eller stå i en kassa med en lång kö framför sig av otåligt stampande människor likt mig. Vilken syn: ”Expediten fick nog och flydde i panik från sin plats i kassan mitt under julruschen”.

Säkerhetsbolag går också bort då de kör registerkontroll. Inget brottsligt i mitt fall, men dessa betalningsanmärkningar tyder på oansvarigt beteende och då kan man inte hantera kontanter. Och det behöver jag inte: det hade varit rätt chill att installera larm, åka på vaktrundor med hunden i bilen etc. Men betalningsanmärkningarna gör mig även till en potentiell tjuv och jag kanske stjäl något; inte bara från min arbetsplats utan även de jag skall bevaka. Faktum är att jag inte ens kan bli oskyldig receptionist hos ex. Securitas tack vare mina förfallna studieskulder.

Blir man någonsin fri från CSN?

När jag googlade eländet ”få jobb med betalningsanmärkning” så störtdök prognosen. Fråga mig inte varför. Jag vet ju detta innerst inne, men vill gärna förtränga det och leva på hoppet. Bemanningsföretag är också en kategori som kollar betalningsanmärkningar, men detta gråter jag inte direkt blod över. Statliga verk likaså.

Sedan undrar jag över det faktum att jag gick en arbetsmarknadsutbildning inom administration som till stor del bygger på ekonomi. Är det ens möjligt att få ett ekonomirelaterat arbete med betalningsanmärkningar? Prognosen är nog inte så god där heller är jag rädd.

Hur kommer det sig att man pratar så lite om detta? Svenskarna har aldrig tidigare i svensk historia haft så stora skulder som idag. Och svenskarnas skulder hos kronofogden har heller aldrig varit större än nu. 371.000 personer där jag är en av dem. Och jag är knappast den enda arbetslösa kunden de har.

Det är tragikomiskt att tänka på att min f.d. anordnare fick 90.000:- av staten under den tid jag var fas 3 slav hos dem. Ganska så exakt den summa jag hade i obetalda skulder hos CSN vid samma tidpunkt. Hade det inte varit smartare att pynta in dessa pengar till fogden istället för pingstvännerna? Ja, jag kan ju tycka det. Faktum är att detta stör mig så fruktansvärt att jag inte kan tänka på det. Min utgångspunkt för att hitta en anställning på dagens tuffa arbetsmarknad hade definitivt varit bättre med mitt upplägg.

Evigt skuldsatt

Men tillbaks till detta förbannade avstämningsmöte. Jag hittar inga jobb att söka och spontanbesöka arbetsgivare blir nog inte speciellt poppis då jag dessutom är dunderförkyld. Folk är livrädda att bli sjuka nu för tiden. Så var det aldrig förr. Vad kommer Arbetsförmedlingen tycka om jag skriver att jag sökt jobb som påve? Är jag seriös i mitt jobbsök då? Han avgick chockartat och då kan det väl bli dags för nästa sensationella nyhet: en kvinna blir hans efterträdare och hon har inte mindre än flera jungfrufödslar som merit. Kanske kan det lura någon? Men det går ju inte: jag har betalningsanmärkningar.

Annars så söker Sverigedemokraterna en tidningsredaktör. Jag skulle vilja se handläggarens min vid min ”sökta jobb lista” om jag söker som påve samt hos Sverigedemokraterna. Nu var detta jobb i Stockholm där jag inte bor. Och då är väl inte heller detta bra: jag söker jobb som inte är realistiska. Kanske jag skall ta upp det med handläggaren nästa gång: Vilka jobb är realistiska att jag söker då man knappt kan skura tågtoaletter utan betalningsanmärkning? Men det är ingen mening då jag vet vad svaret blir: ”den frågan är inte mitt bord.”

Vilka är de oseriösa aktörerna?

Lastbilschaufför

Det är underbart när man läser en seriös artikel och skrattar så tårarna rinner – trots att det inte är meningen att den skall vara komisk. Detta fenomen hände idag då jag läste på Transportarbetarens hemsida om Arbetsförmedlingen som hjälper oseriösa arbetsgivare. Just det var ingen nyhet då dessa arbetsgivare bara blir fler och fler.

Det är en historia om en deltidsarbetslös, som vill vara anonym p.g.a. rädsla för AF, men kallas för Erik i artikeln. Han arbetar deltid på ett seriöst åkeri som lastbilschaufför då han blir uppringd av ett oseriöst åkeri som fått hans namn och telefonnummer av AF. Erik erbjuds en tjänst med en lön långt under kollektivavtal för branschen och vågar inte tacka nej.

Historien kunde ha slutat riktigt illa för Erik om det inte vore för hans fantastiska arbetsgivare, som också vill vara anonym, men kallas Nina. Hon anade ugglor i mossen, fann ett kryphål och sade att hon inte tänkte släppa iväg Erik till det nya oseriösa åkeriet med omedelbar verkan – hon höll stenhårt på att Erik skulle jobba under sina två uppsägningsveckor. Då var han inte intressant längre. Han behövde inte tacka nej, riskera sin ersättning och rättslös hamna hos en utsugare. Denna Nina är en riktig superhjälte.

Handläggare på väg till arbetet

Det tar inte slut här. Nina visar sig vara en enastående människa som ringer upp AF där hon presenterar sig och företaget, låtsas att de behöver chaufförer, men inte har råd att betala avtalsenligt och ej heller skulle jobbet följa vägarbetstidslagen. Fick hon annonsera hos AF ändå? Svaret från handläggaren blev ja.

”– Jag bara tappade hakan, jag hade trott att jag skulle uppfattas som jättekonstig som efterfrågade detta. Men jag ville få det förtydligat, så jag låtsades vara bekymrad över att det kunde bli svårt att få folk att söka jobben eftersom villkoren var som de var. Men då sa handläggaren att ”vi anvisar folk att söka jobben, och om de då inte söker, då rapporterar vi dem till a-kassan”. Det enda som skulle ge en arbetssökande rätt att neka jobbet, vore om lönen skulle understiga 90 procent av hans eller hennes a-kassa, berättar Nina.

Hon fortsatte framhäva att verksamheten var oseriös och att det kunde bli svårt att få folk att söka jobben, tills handläggaren bad att få återkomma efter att ha kontrollerat med kollegor.

En stund senare ringde handläggaren upp och bekräftade: Jobben fick utannonseras hos förmedlingen, och sökande som anvisades söka anställningarna skulle rapporteras till a-kassan om de vägrade.”

Dagens ros

Transportarbetaren talade med en handläggare i mellansverige om saken. Denne handläggare ville vara anonym. Och det var då jag bröt ihop av skratt: först en anonym arbetslös, sedan en anonym arbetsgivare och till slut en anonym handläggare. Alla som har med Arbetsförmedlingen att göra vill vara anonyma och speciellt anordnare som blir rika som troll på deras bidrag. De sistnämnda värnas det om och likaså oseriösa arbetsgivare, men arbetslösas personuppgifter och CV lämnas ut vind för våg till vilka oseriösa aktörer som helst. Jag har själv varit med om det: arbetsgivare som ringer på min hemtelefon som har skyddat nummer som lämnats ut av AF. Jag har mobilen för jobbsök, min hemtelefon är av privat karaktär.

Att AF:s egna anställda inte vågar säga vad de tycker är en varningssignal som blinkar ilsket rött. Den anonyme handläggaren kallas Stefan och berättar om pressen på handläggarna och hur det förs statistik på hur många arbetslösa varje enskild handläggare får ut i jobb. Enligt honom påverkas handläggarnas löner av statistiken och han säger även att ingen chef på myndigheten någonsin kommer erkänna att detta är en del av lönegrunden.

Hela artikeln är mycket läsvärd och denna Nina förtjänar dagens ros alla kommande dagar detta året. Den modiga handläggaren kan få en bukett också. Det behövs fler som honom än de som har till jobb att i käck ton kommentera sitt arbete, oavsett vad som skrivs om myndigheten i sociala medier. Och Erik får självklart en ros han också.

Byggherrar?

Som grädde på moset pratade jag med en bekant, han vill också vara anonym, som antagligen har fått jobb inom byggbranschen. Och då garvade jag ännu mer: jag känner fler som kommit ut i riktiga arbeten med vettiga villkor tack vare motorcykelburna entreprenörer med läderväst, prydda med ryggemblem, än de som fått jobb tack vare AF. De senare har tyvärr förvandlats till en kontrollmyndighet över arbetslösa. Och det var knappast det arbete handläggarna en gång sökte då de slutat sina högskolestudier och ville hjälpa andra människor.

Dagens fråga: vilka är egentligen de mest oseriösa aktörerna på dagens arbetsmarknad?

Kontrollcirkusen söka jobb

Försörja kids med att städa 12h/mån. 14 mils resa?

Så har det kommit: platsförslag från Arbetsförmedlingen jag kan söka om jag vill. De tror att dessa kan passa mig. Ja, så står det faktiskt.

Det är inget lyckorus som infinner sig i min kropp då jag till slut öppnar de bifogade dokumenten. Garanterat en dålig matchning. Moloket öppnar jag eländet och vi börjar med första förslaget:

Städare på deltid, 7 mil hemifrån enkel resa, under 35 år med dokumenterad tidigare erfarenhet av restaurangstädning. Inte ett rätt och det blir värre: den iranske mannen man skall kontakta har enbart en hotmailadress och inget telefonnummer. Nej, jag hittar honom över huvud taget inte vid en registersökning. Men till slut får jag napp: en EU-medborgare som startat firma i Sverige men som inte är folkbokförd här. Adressen till företaget i annonsen går till ett par i Stockholmstrakten som driver ett eget bolag. Det luktar bluff och båg lång väg

Jobb nummer 2 innebär deltid 12h/mån. där jag får pendla 12-15 mil t&r för att ta mig till kunden.

Arbete 3 vänder sig mot ungdomar (för att få ut dem på arbetsmarknaden med schyssta villkor står det i annonsen och jag antar att det ser bättre ut än att skriva att man vill ha dessa så man inte behöver betala lika hög arbetsgivaravgift) och här innebär det även kvällstid. Jag antar att AF kan få min kommun att börja med kväll- natt och helg öppet inom barnomsorgen (?).

Är det någon vits att ens öppna sista dokumentet? Så här löd det i alla fall: timanställning: 16h/mån. vid 8 tillfällen med pendling 14 mil varje gång.

Jag tackar en högre makt att det inte var en platsanvisning jag fick. Men de lär väl komma de också. Och min handläggares röst ekade i öronen:

- Jag kommer inte skicka några anvisningar till dig, men det kan hända att mina kollegor kommer göra det.

Det lustiga är att ett av ovanstående jobb såg min handläggare då vi hade möte. Han valde att inte printa ut förslaget då det var orealistiskt. Istället har jag fått 4 orealistiska förslag från hans kollega som han säkert inte ens vet vem det är. I en annan del av Sverige.

En lastbilschaufför?

Sedan läser jag i Helsingborgs Dagblad om arbetsgivare som vittnar om sökhets. Chefen på Specsavers sökte en modeintresserad butiksassistent vid ett tillfälle. Han fick runt 200 ansökningar bara från svetsare, rörmokare och lastbilschaufförer.

Reinfeldt gick ut för ett tag sedan, då han menade på att vi bör jobba till 75 bast, att vi inte skall vara rädda för att omskola oss eller byta yrkesinriktning på äldre dagar. Men det måste väl ändå finnas några gränser? Jag har mycket svårt att se en blekfet lastbilschaufför i skräddarsydd, italiensk kostym med Marc Jacobs solglasögon stå och kränga linser samt bågar i en optikerbutik. Det är inte bara att flytta en Anders Eklund från en sjaskig vägkrog på vischan, placera honom i en modern butik i storstaden och förvänta sig att det kommer fungera. Okej, jag var elak nu: jag känner många trevliga och sympatiska lastbilschaufförer. Anders Eklund är inte representativ för kåren, men det är lika svårt att se dem i denna miljö som det vore att tro på att Anders slutat läsa porrtidningar, runka och drömma om småtjejer.

Anders Eklund – snart på Gina Tricot

Mer då? En kvinna vars handläggare tvingade henne att söka jobb som truckförare – trots att hon saknar truckkort och har en ryggskada så hon bör undvika tungt arbete. Eller transportfirman som sökte lastbilschaufför och fick ansökningar från arbetslösa som saknar körkort. I den bästa av världar älskar arbetsgivaren mig så mycket och vill bekosta lastbilskörkortet bara för att få ha en sådan underbar människa som mig i sin firma. Fungerar dåligt i alliansens Sverige med skyhög arbetslöshet och havererad jobbpolitik. Och det är nog inte arbetssökandes drömmar som får dem att skicka dessa ansökningar, snarare tvånget att söka jobb som inte finns.

Flera arbetsgivare överväger att använda sig av privata rekryterare för att slippa alla problem det medför då man annonserar på ex. Platsbanken. Och är det så konstigt?

Vi leker med tanken att jag är arbetsgivare och vill anställa. Jag annonserar på Platsbanken och får in 3000 ansökningar från alla delar av vårt rike. Först tror jag att jag drabbats av något virus eller någon galning som vill spamma mig. Men icke: viruset är de arbetsökande. Nu måste jag sålla och leta upp de som verkligen vill ha jobbet, har rätt kvalifikationer och som jag vågar satsa på. Bakgrundskontroller och referenser. Inte nog med det: telefonen och mailen plingar stup i ett; arbetslösa som vill ha kvitto som bevis på att de sökt jobbet. Sedan ringer handläggare med olika dialekter för att kontrollera om de arbetslösa verkligen har sökt jobbet.

Arbetslösa virus

När jag till slut är klar med rekryteringen och tror allt är överstökat är jag vänlig nog att maila alla som sökt, men inte fått jobbet, att tjänsten är tillsatt med annan sökande. Då börjar telefon- och mailterron igen. Nu vill de arbetslösa veta varför de inte fick jobbet: var det något fel i CV:t eller det personliga brevet? Hade de som varit på intervju fel strumpor på sig eller varför fick inte de jobbet? Det är då jag vill skrika:

- Fattar ni inte att det enbart var en tjänst och jag kan inte anställa alla 3000 som sökt!

Den arbetslöse hade förmodligen velat vråla tillbaks:

- Jag skiter väl i ditt jävla jobb. Jag har blivit uppmanad till att fråga detta för att veta vad jag gör för fel så det blir rätt nästa gång!

Och när jag sitter och dricker kaffet med skakande händer, livrädd för att telefonen skall väckas till liv igen, inser jag att allt detta merarbete har tagit minst en månad arbetstid i anspråk. Nästa gång annonserar jag inte utan vänder mig till ett bemanningsföretag. Kosta vad det kosta vill.

Oseriösa företag som anställer arbetslösa

Pest eller kolera?

Och så har det hänt igen: en arbetslös kvinna vid namn Iryna fick bidragsanställning i en oseriös smyckesbutik. Arbetsförmedlingen betalade 85% av lönen under ett års tid, men företaget varken betalade skatt eller arbetsgivaravgift på Irynas lön. När kvinnan skulle fortsätta anställningen, nu med nystartsjobb, gjorde AF en kontroll och upptäckte att företaget inte ens var registrerat som arbetsgivare. Dessutom fick inte kvinnan ut sina sista 4 månadslöner. Och enligt Vlt miste hon även rätt till a-kassa.

Jag är en smula förvirrad och tycker mycket saknas i informationen: ville kvinnan fortsätta sin anställning trots att hon inte fått lön under 4 månader? Jag klandrar henne inte: hon kanske trivdes, var glad att ha ett jobb och trodde lönen snart skulle komma in på kontot. Och jag måste erkänna att jag beundrar henne lite för hennes tålmodighet: själv började jag tjata på min f.d. chef redan samma dag jag skulle ha lön. Som max var den två veckor försenad och då hotade jag honom med stämning för avtalsbrott. Jag är inte den som är den och hade det varit en engångsföreteelse hade jag kunnat ta det, men när det hände 6 gånger av 7 blev jag ruskigt förbannad på svinet.

Bidragsberoende företagare

Vad hände med skatten? Jag hoppas verkligen inte att kvinnan blev återbetalningsskyldig som det gick för en annan arbetslös jag läste om. I skrivande stund hittar jag inte artikeln, men där hade den arbetslöse blivit blåst av arbetsgivaren som inte betalade in skatt. När det uppdagades menade företagaren att skatten skulle den arbetslöse betala in själv. Och den sistnämnda hade givetvis inga lönespecifikationer att visa upp så därför blev h*n återbetalningsskyldig till Skatteverket.

Nu har Iryna JO-anmält Arbetsförmedlingen och även om AF avsäger sig allt ansvar – trots att det är de som kontrollerar och beviljar bidragsanställningarna – och menar på att det är ett vanligt arbetstagare-arbetsgivare förhållande, och ingen arbetsmarknadsåtgärd, så verkar det som fel har begåtts och man inte kollat upp företaget ordentligt innan Iryna tillträdde anställningen.

Åter igen vill jag höja ett varnande finger för dessa bedragare till arbetsgivare. När ni väl hamnat där är det hopplöst att ta sig därifrån om man inte har ett bra fack i ryggen eller är en duktig förhandlare. Arbetsförmedlingen avbryter inte ett nystartsjobb för en sådan ”simpel sak” att du inte fått lön under 4 månader. Fackets ansvar. Ja, det kan hända hur mycket tokigheter som helst och ett exempel är min arbetsgivare som startade en cannabisodling i lokalerna. Det spelade ingen roll att jag gjorde min dåvarande handläggare gråtfärdig med alla horribla, och dessutom sanna, historier; nystartsjobbet kunde inte avslutas – hur gärna han än ville hjälpa mig. Jag tror faktiskt han skämdes över sitt jobb denna dag. Det hade vilken normal människa som helst gjort.

Skriv inte under något avtal som sträcker sig längre än 6 månader, eller nej: inte ens det. Dessa bidragsanställningar borde pågå max 3 månader i taget och om man ser att arbetsgivaren sköter sig kan det förlängas med 3 månader till etc. Och det måste ställas högre krav på arbetsgivarna. Dessutom borde AF samarbeta med facket när det kommer till detta.

Franz Kafka

Dessa oseriösa bidragsanställningar är ren och skär dårskap. Man bör fråga sig: är det ett seriöst företag som har råd att betala ut lön till mig när de inte kan anställa mig på vanligt vis? Ett tips är att kolla allabolag.se där man ser resultat- och balansräkningar för aktiebolag, googla både företag och ägarna för att göra ytterligare en kontroll. Det säger inte allt, men kan ge en fingervisning. Jag har tyvärr lärt mig min läxa och detta snavande i den byråkratiska djungeln hade Kafka kunnat skriva en hel romansvit om.

Fusk med arbetsgivaravgiften

Vilka får slava här?

Det är lite roligt att se vad människor googlat då de hamnat på min blogg via sökmotorn. Idag var det ett verkligt snille som var ute på nätet: ”ser skatteverket om man fått stöd för nystartsjobb”.

Vad skall man tro? Ja, det är väl knappast en arbetsgivare som har en nystartsjobbare som undrar. I så fall borde man kunna reglerna något så när. Någon som vill anställa en nystartsjobbare, få bidrag från Arbetsförmedlingen och sedan inte redovisa detta? Mer troligt.

Nu är det som så att vid nystartsjobb krediteras arbetsgivarens skattekonto med beloppet för sociala avgifter x 2 som de lagt ut.

Jag blir matt. Räcker det inte med att de får dubbla arbetsgivaravgiften?

Vi kör ett exempel på en nystartsjobbare som får 20.000:-/mån. inkl. semesterersättning. Med arbetsgivaravgiften (31,42% i mitt exempel) blir det en kostnad på 26.284:-/mån. Arbetsgivaren får tillbaks 12.568:- på sitt skattekonto. I slutändan betalar arbetsgivaren 13.716:-/mån. Men det räcker tydligen inte för vissa.

Bilden talar för sig själv

Det är lustigt vilka prioriteringar som görs: jaga sjuka, arbetslösa och vabbande föräldrar med blåslampa i jakt på några hundralappar. Beskatta dem hårdare än arbetare. Men snikna företagare som inte vill betala för sin arbetskraft och fifflar med allt möjligt – de har amnesti.

Livsuppehållande åtgärder?

Sökes: ett stimulerande arbete med bra betalt

I Dagens Nyheter läser jag att Löfven är öppen för att damma av plusjobben igen. Jag är inte speciellt förtjust i dammråttor, men i det här fallet är det bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete. Det finns en C-uppsats som jag rekommenderar: Plusjobb – Språngbräda eller konstgjord andning.

Missnöje med lönen var genomgående, enligt denna uppsats. Kanske inte så konstigt då det följde Kommunals avtal och spannet låg mellan 15-23.000:-/mån. Stora löneskillnader mellan kommunerna: i Gagnef fick alla plusjobbare minimilön – oavsett vad de jobbade med. Hade plusjobbarna istället flyttat till Östersund hade de fått några tusenlappar mer i månaden. Men det är inte så enkelt som man kan tro och detta återkommer jag till. Det fanns vissa som utnyttjade systemet med att arbetslösa får tacka nej till arbete om lönen understiger deras ersättning i a-kassan med minst 10% En kvinna i Bjuv tackade ja till plusjobb, men nej till lönen som skulle vara 14.600:-/mån och låg under hennes a-kassenivå. Inte så mycket som 10% lägre och det hela resulterade i ett fall för JO.

Plusjobb – konstgjord andning?

Mest missnöjda med sina plusjobb var ensamstående kvinnor med barn, människor i åldern 30-39 år, de med högre utbildning etc. De som klagade minst var ungdomar där plusjobbet kanske var deras första långvariga arbete, äldre som anses för gamla på arbetsmarknaden, och så invandrare – främst kvinnor. Det är inte så konstigt: när man är runt 30-39 år – jag skulle vilja plussa på några år här – så har man barn som bor hemma vilket medför stora utgifter.

Plusjobben påminner en hel del om fas 3: man skulle vara en resurs som hade ”grädde på moset jobb” som inte var vanliga arbetsuppgifter. De skulle inte tränga undan riktiga jobb, men likt fas 3 var det precis så det gick: vanliga dödliga fick sparken och ersattes av de billigare plusjobbarna. Ingen rätt till a-kassa efteråt och omfattades inte heller av LAS. Plusjobb kunde vara under 2 års tid, sedan hamnade man på ruta ett igen. Fas 3 är oändligt och den magiska 2-årsgränsen ligger hos anordnaren, sedan skall man byta anordnare och genomlida en ny 2-årsperiod, och en till, en till och… ja, tills du hittar ett normalt jobb, går i pension eller dör.

När man hade plusjobb fick man åtminstone semester. Vad man nu skall ha råd att göra under den med tanke på lönen de flesta fick. De vanligaste arbetsplatserna var skola, barn- och äldre- omsorg samt inom sjukvården. I fas 3 är variationerna oändliga: allt från de mest meningslösa uppgifter till att sköta en hel verksamhet själv – givetvis utan lön.

Strandsatt i åtgärder

I fas 3 får den arbetslöse 65% a-kassa i aktivitetsstöd, försörjningsstöd eller ingenting alls. Det ger en ersättning på allt mellan 0-10.000:-/mån. efter skatt. Anordnaren får 5.000:-/mån. för varje arbetslös de sysselsätter – oavsett hur stort arbetsutbud den arbetssökande har.

Plusjobben blev subventionerade till 100% där högsta beloppet var 1.000:-/dag. Utöver detta kunde arbetsgivaren få ytterligare 100:-/dag för att täcka merkostnader. Och var det en person från aktivitetsgarantin som blev anställd utgick ytterligare 150:-/dag för hela anställningsperioden. (Källa: IFAU - Uppföljning av plusjobb 2007)

Det finns en stor nackdel med bidragsanställningar där kommunen är arbetsgivaren. Om du flyttar finns en risk att du blir av med jobbet. En god vän till mig, som är OSA-anställd, hittade ett billigt hus att hyra. Han var själaglad då hyran var hälften av vad hans lägenhet kostade. Då kom dråpslaget: huset låg några kilometer in i en annan kommun. Flyttade han var det adjöss med OSA-anställningen.

Har man en pågående kommunal bidragsanställning, och flyttar till en annan kommun, blir den nya kommunen betalningsansvarig för den pågående anställningen. Låter bra, men hur många kommuner vill betala för ett arbete en arbetslös gör åt en annan kommun? Inte många skulle jag tro – trots att anställningarna subventioneras till stor del av staten. Den arbetslöse blir livegen. Och här finns det både för- och nackdelar: har man ett plusjobb som enbart genererar samma ersättning från a-kassan så kan man bli av med det om man byter kommun. Fas 3 är däremot rikstäckande och vart du än flyttar blir du aldrig av med eländet.

Grädde-på-moset-jobb?

Plusjobb är säkert bra för en del, men jag tillhör den grupp som jag personligen tycker är svårast att veta vad man skall göra åt: vi som redan har högsta ersättningen i a-kassan, gymnasieutbildningar och även högre studier, jobbat under många år, vare sig är ungdomar eller nära pensionen och många i min kategori har dessutom barn som måste försörjas. Vi som så att säga är mitt i livet. Vad händer med oss? En bortprioriterad grupp man inte vet vad man skall göra av.

Jag avskyr fas 3 och med tiden har jag blivit starkt kritisk mot bidragsanställningar. Vissa solskenshistorier finns, men också tillräckligt många skräckexempel där jag är ett av dem. Så jag är inte så mycket för dessa livsuppehållande åtgärder. Jag är för aktiv dödshjälp, men inte i detta fallet. Nej, hade jag varit arbetsmarknadsminister hade jag enväldigt gått ut och sagt:

- Alla arbetslösa får 23.500:-/mån. (detta för att garantera alla högsta ersättningen i a-kassan även på 65%) under ett år och skrivs ut som arbetssökande. Gör vad ni vill under tiden: starta företag och ha rätt till a-kassa efteråt, jobba och behåll ersättningen som extrainkomst, flytta utomlands, utbilda er, arbeta gratis eller ligg på sofflocket. Valet är ert.

Det skulle vara intressant att se hur utfallet hade blivit. Varför inte ge oss chansen och fria tyglar? Det kan i alla avseenden inte bli mer katastrofalt än vad det är nu.

Kan jag vara diskret?

Jag har planer på att ställa ut min underbart snygga och trevliga hund, så jag läser på om utställningarnas vara och icke vara. Diskreta koppel och halsband så det inte tar bort uppmärksamheten från doggen. Att inte använda för mörka byxor om man har en svart hund, inte vita om man har en ljus hund. Kläder som sitter bra och inte fladdrar och flaxar och jag blir så trött.

Vad är det till exempel för fel på bling:

Och vad skall jag själv ha på mig? Efter att ha sett klart alla säsonger av den fantastiska serien LOST (slutet är verkligen dåligt måste jag erkänna) har jag blivit helt frälst. Jag vill ha Dharma initiativets jumpsuit att gå omkring i här hemma. Och så den superba idén: overallen blir perfekt på dessa utställningsjippon. Åtminstone i min skalle. Det hela slutar väl med att den stackars hunden blir diskvalificerad p.g.a. matte som tycker det är tråkigt att följa direktiv.

Dharma jumpsuit

Är det utställning så är det. Då tycker jag att man får lov att spöka ut sig lite. Inte i syftet att vinna utan bara för att komma in som en frisk fläkt i en trångsynt hundvärld.

Förnuftsvidrigt tänkande

Kvaliteten på arbetsmarknadsutbildningar

I dagens GP finns en lista på yrken där det är svårast att få jobb. Deras källa är Arbetsförmedlingen. Här är ett axplock:

Vårdbiträden

Lagerarbetare

Försäljare, dagligvaror

Försäljare, fackhandel

Fordonsmontörer

Truckförare

Montörer, metall-, gummi- och plastprodukter

Administratörer och sekreterare

Arbetsmarknadsutbildning skall stärka den arbetslöses möjligheter att få arbete efteråt. Vad kan man då utbilda sig till via Arbetsförmedlingen? Svar: vård/omsorg, försäljning/kundservice, lager/terminal arbete med truckutbildning, administration och industri/teknik för att söka jobb inom lager, industri och montering.

Kort och gott: man slänger ut pengar på att rusta arbetslösa inför bristyrken. Utbildningarna i sig är dessutom av låg kvalitet och inte speciellt attraktiva då en arbetsgivare rekryterar.

Åtminstone en fördel med att starta eget…

Men det finns andra yrken att utbilda sig till med hjälp av Arbetsförmedlingen. Ett av dessa är IT-tekniker och enligt AF:s egna yrkeskompass är det hård konkurrens om jobben. Att jag använder mig av denna är för att AF hävdar att deras arbetsmarknadsutbildningar baseras på vilka yrken där man kommer behöva rekrytera i framtiden. Lokalvårdare kan man också bli och här är konkurrensen också hög.

Själv har jag gått tre arbetsmarknadsutbildningar genom åren: vårdbiträde där det är är kärvt att få fast arbete (och det är en himla tur för just mig som skulle dö en långsam och själslig död om jag hamnade på ett äldreboende igen), administration där konkurrensen är hård även om 10 år, och sedan en inom verkstad där det är mycket hård konkurrens och så även om 10 år.

Varför i hela fridens namn ödslar man tid och pengar på att utbilda arbetslösa till arbetslöshet? För att säkra arbetslösheten?

Volvosteget är ett annat jippo som vänder sig till arbetslösa ungdomar mellan 18-22 år. Ett samarbete mellan Volvo, AF och IF Metall. Betald yrkesutbildning inom industri, men man är inte garanterad något jobb efteråt. Och Volvo själva rekryterar oftast via bemanningsföretagen. Vad utbildas ungdomarna till? Slit och släng varor inom bemanningsbranschen? Men det är klart: det ser bättre ut i statistiken. Alla ungdomar måste sysselsättas med något inför nästa val.

Bara man försvinner ur statistiken

I en annan artikel i GP har man listat arbeten där det råder brist på arbetskraft. Deras källa är åter igen Arbetsförmedlingen. Här finner man yrken som: läkare, IT-arkitekter, civilingenjörer inom olika områden, operationssjuksköterskor, systemutvecklare etc. Men tyvärr hittar jag inga arbetsmarknadsutbildningar inom nämnda områden.

”Det blir inte rättvist om arbetslösa får studera på högre nivå med bibehållen ersättning, medan andra får ta studielån för att försörja sig.” Så brukar man motivera det. Hur står det till med alla de som tar studielån för att studera på gymnasienivå likt arbetsmarknadsutbildningarna där man får ersättning? Där är det inte orättvist längre.

Varför utbildar man inte arbetslösa inom bristyrken istället? I min värld är detta det mest logiska. Men arbetsmarknadspolitiken är allt annat än logisk. Den är rent av absurd.