Väntan, väntan, väntan

Idag påbörjar jag operation Uppryckning.

Jag gick helt i sank av, vad man kan tycka, triviala orsaker. Först fick jag ett mail från företaget jag varit på anställningsintervju hos. Nu vet jag lönen och den är helt ok, men fortfarande har jag ingen aning om jag fått jobbet eller ej. Det känns så, men det är ingen garanti.

Sedan fick jag se att min gamla och älskade lånehund, som betytt väldigt mycket för mig, dött för 1/2 år sedan i den aktningsvärda åldern av 14 år. Plötsligt finns det inte en hund i livet som jag håller av. En märklig känsla.

Det är sällan jag gråter och jag är bra på att skjuta saker åt sidan och gå vidare. Förvånad märkte jag att jag befann jag mig i ett hav av tårar som inte ville ta slut. Är det slut på mardrömmen som arbetslös? Kommer jag vara skuldfri och slippa kronofogden snart? Det ser så ut och då kom all smärta under dessa arbetslösa år på en gång. Det och saknaden efter hundarna. Hemskt att vara ledsen och inte ha en dogge att gosa med i sängen och som pussar en i ansiktet.

Mitt i alltihop blev jag en smula kär. Är det något jag inte är bra på så är det att låta förnuftet segra över hjärtat. Det sista jag behöver just nu är en hund, men ändå satt jag och kollade varenda annons på Köp- och säljsajter, facebookgrupper och organisationer som omplacerar. Jag scrollade bland tusentals fina doggar och fastnade för en enda. Han verkade perfekt, men är inte förtjust i hanhundar. Konstigare vore om han gillade dem, men tyvärr har mina hundvakter just hanhundar.

Snälla, ring och säg att jag fått jobbet! Redan första veckan skall jag luska och fråga om man kan ta med hund till arbetsplatsen. Men han är ju en sådan typ av hund många människor är rädda för. Vad tycker denne arbetsgivare om dem? Har han gått på medias hetsjakt? Kan jag säga att hunden är en labrador som jag brukade säga om den andra hunden då folk frågade om det var en ”sådan där” pitbull? Det borde gå att ta med hund dit, men ägaren kanske är allergisk eller inte gillar hundar alls? 

Om jag hade varit arbetsgivare hade jag startat ett hunddagis i anslutning till jobbet. På SAAB hade de eget gym och det är bra att de månar om hälsan hos sina medarbetare. Själv hade jag tyckt att ett hunddagis hade varit det optimala om det inte gick att ha med sig hunden in. Slänga i sig lunchen och hämta hunden för en promenad. Åka till och från jobbet tillsammans, promenera och leka på rasterna. Det hade gjort mig till den friskaste medarbetaren av alla – oavsett hur mycket tid de andra ägnar sig åt friskvård.

Och idag skall jag försöka få något vettigt gjort och inte bli lamslagen av denna väntan på besked och längtan efter en fyrfota vän. Det kommer i sinom tid, men jag vill ha allt på en gång och helst redan igår.

30 787 fångar

Antal i fas 3/sysselsättningsfasen vecka 20:  30 787.

Du jobbar inte lilla vän

En gång i tiden, i mitt arbete inom vården, hade jag hand om en ung kille med grav hjärnskada. Varje dag skjutsade jag honom i hans rullstol till jobbet; en slags skyddad verkstad där de utförde enklare monteringsarbeten etc. En märklig samling människor, men de verkade trivas och arbetet fyllde sin funktion. Detta var under psykiatrireformen på 90-talet och många av dem hamnade på liknande ställen. Kort och gott: det var som ett nytt dårhus, men i annan form. Och inget ont i det; jag gillar stolliga människor.

Tänk om någon hade berättat för mig, där och då, att jag själv skulle tvingas in på ett liknande ställe 15 år senare. Att man som fullt frisk och med förståndet i behåll skulle hamna i dessa skyddade verkstäder, nu i kommunal regi. Jag skulle aldrig ha trott på dem om de sade att unga akademiker med livet framför sig skulle låsas in på liknande sätt. Inte i min vildaste fantasi hade jag heller kunnat föreställa mig att vissa människor från de nedlagda sjukhusen skulle ta sig ända in i riksdagen. Jag är imponerad.

Inte heller skulle jag ha tagit någon på allvar om denne hävdade att det var ett påhitt från regeringen. Att tjänsterna i den skyddade verkstaden köps av företag, men de som arbetar får ingen lön. För det är inget arbete. Inte heller räknas det som arbete då kommunerna skickar arbetslösa till privatpersoner och företag för att låta dem utföra tjänster de sedan tar betalt för.

Jag skulle inte ha förstått det då och jag förstår det inte i dagsläget: varför betalar man för tjänster om det inte är ett arbete? Varför betalar Kalle 125:-/h till kommunen för de skickar arbetslösa att klippa hans gräsmatta ? Det är ju inget arbete. Eller är Kalle blind och ser inte att gräsmattan inte är klippt? Blir han snuvad på cashen av kommunen? Nej. Och alla företagare som köper tjänster och hotar med att förlägga produktionen utomlands om det upphör; vad är det för produktion de pratar om då arbetslösa inte jobbar?

Nej, du jobbar inte. Du har ingen arbetsgivare utan en anordnare. Strejka får du heller inte göra om de gör detta på arbetsplatsen. Och vad skall du strejka mot när du inte arbetar? Du får ingen lön, denna skall anordnaren ha.

Att man får 5.000:-/mån. för varje Fas 3:a räcker inte. De utför i regel arbete också som genererar pengar till anordnaren. När jag är sysselsatt på heltid och slavar i kommunens regi drar de in 1.000:-/dag på mig och mina tjänster. På en månad har kommunen tjänat 27.000:-/mån. bara på mig. Och så arbetsmarknadsministern uppå det som vädjar till arbetsgivare att anställa. Finns det inga mediciner mot bristande logik?

Vad i hela friden hände? Vart tog galningarna i den skyddade verkstaden vägen och hur hamnade jag själv där? Jag har sett många dåliga filmer där det visar sig att huvudpersonen drömt alltihop, i själva verket är någon annan eller där hjälten blir skjuten. Men sysselsättningsfarsen tar verkligen priset. 2000-talets kalkonrulle alla kategorier.

Med facit i hand hade det nog varit bättre att sitta på ett av de gamla mentalsjukhusen.

Hur står det till med arbetsförmågan egentligen?

Att ha varit arbetslös för länge innebär att en arbetsgivare kan få bidrag motsvarande dubbla arbetsgivaravgiften om de anställer mig. I mitt fall kan de även få lönebidrag, särskilt anställningsstöd, utvecklingsanställning och förmodligen offentligt skyddad anställning också. Säkert massa andra stöd jag aldrig tidigare hört talas om. Och när jag varit arbetslös för länge blir jag helt sonika bortslumpad till en arbetsgivare där jag skall arbeta och som får betalt för att öppna sin dörr. En realisationsvara som till slut skänks bort för att bereda plats åt färskare varor.

Om vi hoppar tillbaks till det här med lönebidrag. Varför kan en arbetsgivare få det för mig? Jo, för på papperet har jag ADHD. Som ung hade jag ingen diagnos alls, sedan fick jag en annan diagnos i 30-årsåldern, var ”friskförklarad” 2 år senare och diagnostiserad med ADHD 6 år efter det. Och det finns inget som hindrar att jag genomgår en utredning där de kommer fram till att jag är frisk – vilket jag alltid varit – förutom en gång för länge sedan då jag hade en djup depression. Då var jag sjuk, inte nu.

Varför man går och skaffar sig en diagnos i vuxen ålder kan vara olika från fall till fall. En del blir hjälpta, andra stjälpta och för en del kan det kvitta. Jag tillhör den sista kategorin.

För 2 år sedan:

- Hur påverkar det dig i arbetslivet? undrade Arbetsförmedlingens arbetspsykolog.

- Inte alls skulle jag vilja säga.

- Men det måste det väl göra?

- Jag har haft 6 arbetsgivare inom olika yrken; Handels, Metall och Kommunal – som alla ger mig strålande referenser. Sedan har jag haft 2 praktikplatser och en sysselsättningsplats där de också ger mig jättebra referenser.

- Hur gick skolgången då? undrar hon och jag ser att hon är skeptisk till vad jag säger.

- Det beror väl på. Högstadiet var ingen höjdare, men när jag läste in gymnasiet på Komvux fick jag toppbetyg och fick även stipendium tack vare att lärare rekommenderat mig. Jag fick bara en utbetalningsavi på några tusen i brevlådan och fattade ingenting. Ja, och sedan började jag på Handelshögskolan, men tyvärr gick jag in i en djup depression då tack vare en mycket tragisk händelse.

- Du har inte funderat på att börja studera igen?

- Jo, det är klart jag har. Det var det som var meningen, men när jag var sjuk så skulle jag börja betala tillbaks studielånen. Jag hade ungefär sextusen i månaden och det fanns inga möjligheter att betala då, så jag hamnade hos kronofogden för första gången i mitt liv.

- Kunde du inte ha fått hjälp av socialtjänsten?

- Dem vill jag inte beblanda mig med och jag hade existensminimum. De hjälper inte till med studielån.

Jag sade åt henne, eftersom hon var så skeptisk (inte konstigt för har någon några bokstäver för mycket så tror en del att man måste ta allt denne säger med en nypa salt), att min dåvarande kurator säkert kunde ställa upp på ett möte om det var så att hon inte trodde på mig. Men nej, något samarbete med psykiatrin har de icke.

Efter många om och men kläckte jag ur mig att jag tycker stress är jobbigt. Detta blev naturligtvis nedpräntat innan jag ens hann blinka. Vad jag menade med stress var irrelevant och det fick till följd att man skulle anpassa sysselsättningsplatsen så jag jobbade i lugnt tempo. Jag som kan arbeta nonstop under 12 timmar och knappt känna av att jag blivit trött? Och fort dessutom. Jag är ingen playboykanin, mer en duracellkanin. Dampelidamp.

Stress för mig är inte högt tempo eller prestationskrav. Vad som däremot stressar mig är av psykisk art: jagad av fogde och Arbetsförmedling. Det är nebrytande stress som får mig att må illa.

Nu är jag i alla fall berättigad till alla möjliga anställningsformer – för att lättare få ut mig ur statistiken. Det är för jag skall få bättre hjälp.

När jag gick och klurade på detta idag så kom jag på en underhållande strategi om det nu skulle bli så att jag blir intvingad på en subventionerad anställning med låg lön, ex. en lönebidragsanställning inom kommunen. Kommer aldrig hända då jag och arbetsmarknadschefen är allt annat än såta vänner, men vi leker med tanken. Jag går och gör en ny utedning där jag blir friskförklarad på papperet. Igen. Sedan går jag till AF och säger att de får stoppa anställningen eftersom jag inte är funktionshindrad längre. Vad händer då?

Ibland brukar man säga att Chalmers är Nordens största mötesplats för Aspergare. Visserligen ett skämt, men inte helt taget ur luften. Hur vore det om alla chalmerister blev berättigade till lönebidrag? Är det berättigat till lönebidrag om man har ett finger för lite och det inte påverkar arbetsförmågan, men man är klassad som funktionshindrad? Och hur står det till med regeringen bakom nuvarande arbetsmarknadspolitik – är inte de intellektuellt funktionshindrade? Är de berättigade till lönebidrag?

Okej, jag borde inte ha som yrke att köra taxi i storstad då jag har världens sämsta lokalsinne som inte blir bättre av att jag skall fokusera på kunden samtidigt. Är jag funktionshindrad då? Är den f.d. postchefen funktionshindrad då han blev sysselsatt på ett ålderdomshem – trots att han avskyr att byta blöja på gamlingar och spyr dem i ansiktet? Nej, däremot är inte alla lämpade för vissa jobb, men tidigare kallades inte detta funktionshinder.

En gång i tiden kanske det fyllde sin funktion: då människor som var funktionshindrade på riktigt kunde komma ut i arbetslivet. När Samhall också fyllde en funktion. Men vinden har vänt: nu blir friska människor stämplade med funktionshinderkoder för man skall få ut dem i arbetslivet. Men det fungerar inte. Nej, inte det heller. Vad blir nästa steg? Dödförklara dem?

Jag vill ha ett riktigt jobb med riktig lön. Det är vad jag tidigare haft och jag ser ingen anledning till att lönedumpa mig och få betalt för jag arbetar. Att jag fick 4 bokstäver på papper för 2 år sedan innebär knappast att min arbetsförmåga sänktes i samma veva.

Kända personer berättar gladeligen att de har en släng av ADHD. Jag drar mig för det, men jag skäms inte. Anledningen är att folk tar för givet att det är anledningen till att jag är arbetslös. Och så var det med det.

Helga making conversation. Episod: oändlig.

Från anställningsintervjun:

- Fick du in många ansökningar? undrade jag.

- Jättemånga! 180 stycken, pustade arbetsgivaren.

- Men det var rätt lite ändå. En del får tusentals ansökningar. Det är därför många väljer att rekrytera på andra ställen än Platsbanken.

Gubben ser lätt chockad ut.

- Ja, man vet ju inte vilka som är intresserade på riktigt eller om de blivit tvingade att söka jobbet. Det är tydligen så idag.

- Stämmer bra, men jag skall ge dig ett tips: om man blir anvisad att söka ett arbete så skriver man ofta det i ansökan på ett subtilt sätt: ”jag hittade detta jobb tack vare en anvisning från Arbetsförmedlingen”. Då kan du sålla bort dessa ansökningar med en gång och de blir inte av med sin ersättning.

Nu ser gubben mållös ut.

- Ja, alltså: jag fick ingen anvisning till detta jobbet utan sökte det för det verkade intressant.

Gubben ändrar min till lätt skeptisk.

Hur står det till?

Hela tiden florerar det rykten om vad som gäller inom JOB. Det rör sig om allt möjligt och sällan får arbetssökande några raka svar. Själv blir jag hänvisad till chefen av mina handläggare på AF, eller till juristerna på AF kundrelationer – de har ingen aning själva och mina frågor är verkligen komplicerade då det oftast gäller luckor och annat som inte är reglerat i någon lag eller förordning. Och som alltid: olika villkor beroende på handläggare och distrikt. Det är inte lätt att vara arbetslös. Inte att vara handläggare heller.

Nu har en del som är inskrivna i JOB fått en blankett hemskickad där de skall fylla i om de har någon arbetsgivare och, om så är fallet, hur mycket de arbetat senaste året.

Och varför nu detta? AF svarar: ”För inskrivning i Jobb- och utvecklingsgarantin finns inget krav på att man skriftligen ska ange Arbetsgivare. Om man deltar i programmet på deltid, därför att a-kassedagarna är förbrukade, behöver man uppge namn på arbetsgivaren.”

Ja, man får inte vara inskriven på deltid i JOB om man inte har godkänd bisyssla (eller vad man skall kalla det), och det kan vara sjukskrivning, arbete, pension eller något annat som handläggaren sagt ok till. Söker man jobb på 75%, och inte vill arbeta mer än så, går det alltså inte att skriva in sig på 75% i JOB och driva runt vind för våg resterande 25%. Alla skall vara inne i systemet till 100% och det kallas arbetslinjen. Full sysselsättning till alla – vare sig de vill eller ej.

Mer då? Man vill kanske även kolla upp om arbetslösa uppfyller ett nytt arbetsvillkor och kan skrivas ut ur JOB. En del arbetslösa håller inte koll på när de uppfyllt ett nytt villkor och det kan bero på okunskap om reglerna. Ingen kan klandra dem då det nästan krävs juristutbildning för att vara arbetslös idag. Kanske de inte heller rapporterar arbetad tid successivt till a-kassan, så det dröjer för länge innan man kommer på att de fått nya a-kassedagar och kan skrivas ut ur JOB. Eller så vill en del inte göra detta helt enkelt: för jobbar du på timmar med a-kassa får du säga upp a-kassa eller jobb efter 75 dagar. Då är det förmånligare att jobba extra och vara med i JOB där man slipper säga upp sig. Krångligt? Ja, visst!

Har man gjort en fuling och sagt att man arbetar deltid – för man enbart söker och vill jobba deltid – så blir man garanterat utskriven ur JOB. Helt galet tycker jag. Det finns ju faktiskt människor som inte vill eller kan arbeta deltid – varför skall de tvingas göra det? Och vice versa: många deltidsarbetare inom ex. vården önskar heltid, men får harva på deltider i åratal. Snurrigt värre.

Sedan finns det även fall där AF ringt upp/träffat arbetsgivaren, utan den arbetslöses vetskap, och förhandlat fram en bidragsanställning på heltid istället, eller så har de blivit sysselsatta på sin arbetsplats resterande del de ej jobbar. Får det verkligen gå till så? Är det en anställning á la Särskilt anställningsstöd så får de inga nya a-kassedagar – vilket de skulle fått annars.

Oavsett vad skälet till blanketten än är så märks det att det sker en hel del förändringar för arbetslösa nu inför valet 2014. Och inte till det bättre. Jag antar att man inte vill att arbetslösheten skall skena iväg mer och då börjar jakten på de som kan skrivas ut från AF. Så bli nu inte förvånad om du blir erbjuden en bidragsanställning med låg lön nu innan valet. På vissa håll förhandlar man om Fas 3 platser till jobb med särskilt anställningsstöd istället. Och det kan man ju tycka olika om.

Den lycklige entreprenörden

Jag vill tjäna mycket pengar och arbeta så lite som möjligt. Starta företag vore en bra idé, men det är ju i regel så mycket arbete. Hur skall jag göra? Jo, nu vet jag!

Coachingvansinnet AB startar. För varje arbetslös jag tar emot får jag en startersättning på 5.000:- och sedan en slutersättning på lika mycket. Bara att casha in. Spåkula, tarot, morötter eller piskor? Äh, jag låter en grupp på 5 arbetslösa sitta i ett rum och kolla på TV: Kjell Enhager och hans Jag AB. Dessa avsnitt är ganska långa så jag måste dela upp dem. Det borde räcka till si så där 4 träffar i alla fall. Sedan kan vi fika och tänka positivt resten av tiden.

Inget ont om Kjell. Jag tycker faktiskt karln är bra, men då man sitter ett gäng arbetslösa och glor på TV från ett uppträdande från Cirkus, och detta räknas som coachning – då är det cirkus på riktigt. Kan tillägga att det inte var en renodlad jobbcoach som höll i detta, det var coachning som en del i en arbetsmarknadsutbildning jag gick. I statlig regi minsann. På Lernia. Man bugar och bockar!

Jag kan få en resultatersättning också: 5.000:- om jag får ut en arbetslös i arbete under 2 sammanhängande månader. Det hade inte varit helt fel. Cashen alltså, de arbetslösa får skylla sig själva. Trava runt i systemet som idioter då man kan bli entreprenör som mig. Hur dum får man bli egentligen? Skål!

Vart skall jag skicka ut de arbetslösa i arbete? Kan de ens jobba? Bemanningsföretag? Nej, det finns bättre sätt; jag startar ett företag till och mina kompisar från studietiden på Handels är också entreprenörer, kanske kan de husera några ett par månader? På lagret, allt-i-allo eller som vaktmästare, bara de syns och hörs så lite som möjligt.

Jag startar Slavfabriken AB. Här kan jag erbjuda jobb under 2 månader till några jag coachat; som handledare för fas 3:or. Då får jag resultatersättningen och de som inte fixat jobb på egen hand kan Sven eller Otto erbjuda arbete under 2 månader.

Hur stora lokaler behöver jag? Jag ser att andra entreprenörer gjort på ett smart sätt: de delar lokalen och låter sina två företag husera i varsin halva. De fas 3:or som fullgjort sina 2 år byter bara sida i lokalen. På papperet verkar det som de bytt anordnare. Och det har de ju på sätt och vis; det är 2 olika organisationer i en. Mycket bra. Jag får helt enkelt starta en second hand butik också: Krimskrams AB.

Statistiken. Jag måste ju hyfsa till den. Hur många skall jag få ut i arbete? Kan det räcka med 10% eller behövs det mer? Det får nog bli 8% och det är en bra siffra, då kommer jag få in fler fas 3:or.

Administrationen? Usch! Jag avskyr kontorsarbete. Och jag skulle behöva en snubbe på lagret som har truckkort. Gärna en lastbilschaffis också. Men ser man på; de kan utbildas genom Arbetsförmedlingen. Underbart!

Om jag tar in 200 fas 3:or i Slavfabriken och låter 20 sköta Krimskrams AB så får jag 1,1 miljon/mån. Men så har jag ju dessa färdigcoachade som jag måste ha ut i jobb också. De kostar helt enkelt för mycket att anställa – även fast det bara är 2 månader på varje. Borde jag slopa Coachingvansinnet? Ja, det lutar nästan åt det. Eller vad sjutton; jag kör, men struntar i den där resultatersättningen. Det blir ju ändå 10.000:- per arbetslös som tillskott i kassan.

Tillbaks till lokalerna; finns det några krav på hur stora de måste vara? Jordbruksverket kan det mesta om mått för olika burar, kanske de kan vara behjälpliga med detta? En kvadrat per arbetslös borde väl vara lagom. Maxhöjd: 2 m. Eller finns det arbetslösa som är längre än så? I Arbetsförmedlingens statistik hittar jag bara ålder, kön, geografiskt läge, funktionshinder och huruvida de är inrikes- eller utrikes födda. Varför finns det ingen statistik på längd och kroppsvikt?

Vad skall de fördriva tiden med? Jag ringer min vän, Hanif, som svarar: ”DUSCHAR måste du installera! Och häng upp Wunderbaums överallt!” Duschar? Räcker det inte med en vattenslang? undrar jag. Och en Selecta kaffemaskin där de kan köpa kaffe. Bjud dem inte! De behöver social träning med varandra också. Men övervaka samtalen så de inte pratar massa skit. Och köp in ett billigt parti väckarklockor från Kina och ge dem. Du får säkert tillbaks utlägget från Arbetsförmedlingen.

Min andra vän, Hillevippan, säger att jag måste tänka på att de är sköra. Okej, jag får väl madrassera lokalerna för att minimera risken att de skulle gå itu – då får jag ju inte pengar för dem. Men se där ja: jag kan visst casha in stålar fastän de inte är närvarande. Vem kom på detta finfina system? En ekonomisk brottsling på Kolmårdenanstalten? Jag ringer Fredde, en etnisk svensk mitt i livet, och han svarar: ”Det är sekretessbelagt. Men det är precis så här det är tänkt.” Jag tackar och bockar!

Nu är lokalen fixad. Ingen annan ville ha den och det var löjligt billigt: 10.000:-/mån. för exakt 400 kvadrat i ett sunkigt område. Taggtråd och galler fanns kvar sedan tidigare. Tydligen är det ett nedlagt mentalsjukhus. Bra, då blir det lite berikning av kulturen också. Tydligen saknar de allmänbildning också så då får jag även med detta som den eminenta entreprenör jag är.

Vad återstår? Några gamla datorer. Givetvis utan internet så de inte kan söka jobb, men det ser i alla fall bra ut. En röd matta i gången till mitt kontor. Kanske en bönevrå om det kommer andra som riskerar att diskrimineras. På Lernia bad de på golvet, under sina ytterkläder i kapprummet, och det kanske inte är så bra: andra kan ju snubbla över dem.

Ja, nu är min idé så gott som klar. De handledare jag får anställa blir ingen större utgift. Dessa människor har varit arbetslösa så länge och anses numera som funktionshindrade. Kostar nästan ingenting. Viktigt är att de är anställda enbart 5 månader så de inte uppfyller ett nytt arbetsvillkor och försvinner.

Oj, jag glömde övervakningskamerorna. De måste jag ha så inte de arbetslösa stjäl sakerna som människor skänker verksamheten, i tron att de gör en god gärning. Kanske kan jag ta kontakt med någon TV-kanal som vill göra en dokusåpa av det hela? Sedan packar jag mitt pick och pack och drar till Thailand under vinterhalvåret. Verksamheten sköter sig själv och jag kan följa det live via datorn. Om inte annat kan jag visa upp mitt upplägg om någon frågar vad jag jobbar med och hur jag kan ha så mycket pengar.

Men nu får jag skynda på så jag hinner lägga beslag på så många miljoner det är möjligt innan det blir ett eventuellt regeringsskifte. Fast å andra sidan: det här är ju så lyckat att det vore synd att avskaffa det.

Hmmm…

Är det något jag är så är det just förstående. Tro det eller ej

 

Favorit i repris?

Så här lät det i juni 2011 angående Fas 3 sysselsatta i Göteborg:

” I fortsättningen kommer personer som har försörjningsstöd inte att placeras i fas 3. I stället erbjuds de en anställning med 18 000 kronor i månadslön, rapporterar SVT:s Västnytt.”

Sedan hakade Malmö på:

”Efter ett år ska deltagarna lämna fas 3 och erbjudas anställning i Malmö stad i två år med avtalsenlig lön – om de inte har fått jobb innan dess.”

Men så började en broschyr florera på nätet som inte riktigt stämde överens:

Kollar man på Göteborgs stads hemsida så ser man snabbt att det verkligen inte saknas arbetsmarknadsinsatser för arbetslösa. Här kan man välja och vraka – även för dig med försörjningsstöd.

Och så nu i maj 2012:

”Göteborg följer Malmös exempel och slopar Fas 3-jobb i kommunen. Ny satsning ger 100 arbetslösa riktiga anställningar istället.”

Göteborg -> Malmö -> Göteborg. En gissning är att Malmö kommer med samma budskap i höst. Sedan börjar en pamflett spridas igen…

Sysselsättnings TV:n går i repris och nu gäspar jag stort och säger god natt.

Auktionera ut sig själv på nätet

Uppfinningsrikedomen tar aldrig slut och när det gäller marknaden för arbetslösa slår innovationen nästan rekord. Snart är allt möjligt – förutom att ge arbetslösa jobb, dräglig lön och schyssta villkor.

Idag snubblade jag över Spothour. Och vad är nu detta? Jo, en slags auktionssite för säljare och köpare. Den arbetslöse auktionerar ut sig och en köpare kan buda.

Från hemsidan: ”Att säga att personer som auktionerar ut sig billigt skulle utnyttjas är fel. Låga löner är inte fel, om man tittar till motiven bakom. Detta är ett tankefel. I exemplen under Spothour ur ett samhällsperspektiv belyses detta klart och tydligt inom andra områden.”

Att lägga ut auktioner är gratis, men köparen måste betala 9% av försäljningspriset till Spothour. Huruvida det är för en enstaka timme eller om man kan köpa flera timmar och procenten räknas på den slutgiltiga summan. Ja, det står det inte så mycket om.

Vad som inte heller framgår är vad företaget har för organisationsnummer, namn på vem som står bakom företaget etc. Detta får man istället ta reda på via Allbolag.se (utmärkt site jag varmt rekommenderar, glöm inte att även söka på inaktiva bolag – det missar många och där kan man hitta lite av varje emellanåt).

Och ser man på: ägaren har sadlat om från dokusåpadeltagare i den f.d. norska versionen av Bachelorette: Ungkarskvinnen.

Jag efterlyser information om hur skatter betalas, sociala avgifter/arbetsgivaravgifter, ev. moms etc. då det gäller dessa människoauktioner. Det ställer en del krav på den arbetslöse och att denne är insatt i regelverket, kan administrera etc. Det är inte bara att sätta ett timpris på sig själv á la 100:- och tro att detta är vad man får ut i handen. Åtminstone inte om det skall vara lagligt.

Men det finns hjälp till allt. Om man exempelvis anlitar hans andra bolag: Spothour factoring.

”Spothour Factoring är till för dig som som säljer tid på Spothour Auktions plattform och inte vill handskas med skattefrågan på egen hand. Vi tar hand om din faktura mot företag eller privatpersoner, drar de skatter som du måste betala och betalar ut din Nettolön.”

Kostnad: 6,5% av fakturabeloppet.

Vi gör en liten beräkning. Låt oss säga att jag annonserar ut mig själv för 100:-/h. och låter Spothour factoring sköta administrationen. Priset inkluderar allt: om det är momspliktigt så är det inkl moms, sociala avgifter och inkomstskatt. Då jag inte är momsregistrerad faller detta bort, men jag skall betala skatt på si så där 25% och då är det 75:- kvar. Sedan skall jag betala sociala avgifter (ca 31,42%) och det blir blir 31,42 kr. Nu har jag kvar 43,58 kr och så vill Spothour factoring ha sina 6,5%, alltså försvinner 6,50 kr till, och då får jag ut en timlön på ca 37,08 kr. Och vill jag ha semester (12%) någon gång så blir det ytterligare avdrag med 12 kr – visserligen till mig själv. Vad som återstår är 25,08 kr/h. För en dags arbete (8h) får jag 200,64 kr efter skatt.

Vad tycker Arbetsförmedlingen om det hela då?

En sista undran: när skall f.d. dokusåpakändisen Robinson-Robban bli entreprenör, kanske fas 3 anordnare? Vem vet vad han kan hitta på?