Fas 3 missbrukare

Sven Otto Littorin skrev en kommentar på USAbloggen för en dryg vecka sedan:

”Jag är den förste att hålla med om att Fas 3 inte blev som vi hoppats på. Och om det nu inte blev det så får man väl ändra. Målet är viktigare än verktygen och jag har då ingen prestige i det. Men sanningen är att det är en extremt svår och utsatt grupp, där ingen riktigt vet vilka verktyg som är de bästa. Jag hoppades mycket på de sociala företagen; arbetskooperativ och liknande. Problemet är att vi har för dåliga former för att få ihop stora offentliga och skattefinansierade system med de sociala företagen.”

Då ansåg han att det bästa vore att pröva sig fram och göra om efter hand. Även om jag inte gillar karln så steg hans aktier lite innan de sjönk igen då Aftonbladet fick tag i honom:

”Vad är ett socialt företag?

– Det är mycket kooperativ, arbetskooperativ. En del drivs i vinstform, vilket jag inte har några problem med. Där det som jobbar har erfarenhet av till exempel missbruk.

Dömer du ut alla som är i Fas 3 som missbrukare?

– Absolut inte. Men har du varit borta från arbetsmarknaden mer än fem år så kan till exempel psykosocial ohälsa och missbruk vara inblandat.”

Det har sagts mycket om fas 3:are: lata, bidragsparasiter, oanställningsbara – även i högkonjunktur, oduschade, saknar struktur och rutiner, obildade, åldersstigna, sköra och nu kan de även misstänkas ha missbruk och/eller psykosocial problematik.

Om man är missbrukare kan man inte anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Man blir hänvisad till socialtjänsten och fungerar allt som det ska blir man erbjuden behandling. Så är oftast inte fallet då detta kostar dem för mycket. Naturligtvis finns det en och annan som slinker igenom systemet, antingen p.g.a. penga/resurs brist eller för att de inte är registrerade missbrukare. Men detta sker överallt och att det skulle finnas fler av dem i fas 3 är ett löjligt påstående.

Sedan kan man alltid diskutera vad som räknas som missbruk eller ej. Alkohol kan man konsumera i ganska höga doser innan man blir klassad som alkoholist, men så fort du brukar narkotika i mindre omfattning blir du klassad som narkoman. Sedan finns det andra missbruk än just droger; porr, spel, mat, läkemedel och allt man kan tänka sig. En tumregel brukar vara att man är missbrukare då beroendet går ut över det vardagliga livet/arbetslivet så det slutar fungera på ett optimalt sätt. Är man exempelvis missbrukare om man som minister sexchattar, låter det gå ut över jobbet och senare blir sparkad?

Självklart har jag träffat missbrukare under mina år som arbetslös slav, men dessa individer har inte befunnit sig i fas 3 – istället har de varit placerade i praktik/sysselsättning enligt SoL – som motprestation för försörjningsstödet de uppbär. Olagligt, enligt gällande regelverk, men tillämpas så gott som överallt ändå.

Det är bra att Littorin går ut med att Fas 3 inte blev som de hade hoppats. Men jag gillar inte när han några dagar senare skyller ifrån sig och menar på att det är de arbetslösas fel att de befinner sig där. Detta är typiskt för politiker och man ser det gudskelov inte lika ofta i andra sammanhang.

Om vi låtsas att 15% i Fas 3 går vidare till jobb så är resterande del hopplösa fall. Tänk er samma resonemang i en skolledning: 15% av eleverna får godkända betyg medan 85% är obildbara. Ingenting behöver ändras i skolmiljön för den fungerar som den ska – det är eleverna som är bångstyriga. Eller ett sjukhus där enbart 15% överlever en operation; resterande procent är sköra människor. Inget fel på vare sig läkare, sjuksköterskor eller organisationen i sig. Men i politiken går det utmärkt att resonera på samma sätt. Hur är det möjligt?

Och det här med psykosociala svårigheter: det är ju exakt vad fas 3 går ut på. Har man inte det sedan tidigare får man det garanterat hos anordnaren där man blir betraktad som en gratis kassako, utan möjlighet att påverka framtiden och enbart skall tjäna som avskräckande exempel för hur det kan gå om man är arbetslös för länge.

About these ads