Idag påbörjar jag operation Uppryckning.
Jag gick helt i sank av, vad man kan tycka, triviala orsaker. Först fick jag ett mail från företaget jag varit på anställningsintervju hos. Nu vet jag lönen och den är helt ok, men fortfarande har jag ingen aning om jag fått jobbet eller ej. Det känns så, men det är ingen garanti.
Sedan fick jag se att min gamla och älskade lånehund, som betytt väldigt mycket för mig, dött för 1/2 år sedan i den aktningsvärda åldern av 14 år. Plötsligt finns det inte en hund i livet som jag håller av. En märklig känsla.
Det är sällan jag gråter och jag är bra på att skjuta saker åt sidan och gå vidare. Förvånad märkte jag att jag befann jag mig i ett hav av tårar som inte ville ta slut. Är det slut på mardrömmen som arbetslös? Kommer jag vara skuldfri och slippa kronofogden snart? Det ser så ut och då kom all smärta under dessa arbetslösa år på en gång. Det och saknaden efter hundarna. Hemskt att vara ledsen och inte ha en dogge att gosa med i sängen och som pussar en i ansiktet.
Mitt i alltihop blev jag en smula kär. Är det något jag inte är bra på så är det att låta förnuftet segra över hjärtat. Det sista jag behöver just nu är en hund, men ändå satt jag och kollade varenda annons på Köp- och säljsajter, facebookgrupper och organisationer som omplacerar. Jag scrollade bland tusentals fina doggar och fastnade för en enda. Han verkade perfekt, men är inte förtjust i hanhundar. Konstigare vore om han gillade dem, men tyvärr har mina hundvakter just hanhundar.
Snälla, ring och säg att jag fått jobbet! Redan första veckan skall jag luska och fråga om man kan ta med hund till arbetsplatsen. Men han är ju en sådan typ av hund många människor är rädda för. Vad tycker denne arbetsgivare om dem? Har han gått på medias hetsjakt? Kan jag säga att hunden är en labrador som jag brukade säga om den andra hunden då folk frågade om det var en ”sådan där” pitbull? Det borde gå att ta med hund dit, men ägaren kanske är allergisk eller inte gillar hundar alls?
Om jag hade varit arbetsgivare hade jag startat ett hunddagis i anslutning till jobbet. På SAAB hade de eget gym och det är bra att de månar om hälsan hos sina medarbetare. Själv hade jag tyckt att ett hunddagis hade varit det optimala om det inte gick att ha med sig hunden in. Slänga i sig lunchen och hämta hunden för en promenad. Åka till och från jobbet tillsammans, promenera och leka på rasterna. Det hade gjort mig till den friskaste medarbetaren av alla – oavsett hur mycket tid de andra ägnar sig åt friskvård.
Och idag skall jag försöka få något vettigt gjort och inte bli lamslagen av denna väntan på besked och längtan efter en fyrfota vän. Det kommer i sinom tid, men jag vill ha allt på en gång och helst redan igår.
26 05 2012 kl 10:09 f m
Hoppas jobbet blir ditt och att du kan skaffa hund igen. Väntan är alltid olidlig. Jag har träffat flera jätte snälla och trevliga pittbulls, sen har jag träffat på små ilskna hundar som man inte gärna vill möta. Döm inte hunden efter håren är ett bra talesätt tycker jag.
03 06 2012 kl 10:22 f m
Ja, det är ju det. Alla hundar är så olika individer och även inom rasen.
Tack du! Ja, jag saknar hund så mycket. Det känns som det är åratal sedan det var en dogge i huset och det har bara gått 1 månad
26 05 2012 kl 11:08 f m
Grannarbetsplatsen till mitt gamla jobb hade byggt en rastgård med vinterbonade hundkojjor där personalen kunde ha sina hundar. Fler arbetsgivare borde göra så.
03 06 2012 kl 10:24 f m
Perfekt! Arbetsgivare som är positivt inställda till djur är ovärderliga.
Hos en anordnare fick de arbetslösa inte ha med hunden. Dock gick det bra för arbetsledaren att ha sin med :-/
26 05 2012 kl 7:20 e m
Heja dig hemikram *förnärvarande mentalpatient*
03 06 2012 kl 10:24 f m
*kram*
27 05 2012 kl 9:47 f m
Det är aldrig hundens fel att den av andra betraktas som ilsken eller farlig. Det är ägaren som gör hunden. Själv skulle jag inte klara den typen av hund, men det finns dom som gör det. Jag har ju en labrador och kastrerade honom när han var 15 mån för att ev undvika att han blev hanhundsilsk.
Lycka till med både jobb och hund
03 06 2012 kl 10:29 f m
Ja, det ligger mycket i det. Men tyvärr finns det vissa hundexemplar som inte är mentalt/fysiskt stabila och där det inte finns så mycket att göra ens för en professionell hundtränare.
Jag tror man många ggr väljer hund efter vilken personlighet man själv har. Eller så är det för jag är egenkär? *haha* Och jag är ju ganska envis, energisk, kan vara bångstyrig och värnar om mitt revir. Men det finns givetvis undantag och värst är väl de som vill ha en viss typ av hund för att hävda sig själva. Det kan aldrig bli bra och det är ofta de som omplaceras hela tiden.
Tack du! Jag hoppas det löser sig någon gång
27 05 2012 kl 10:19 f m
haha söt hund! Om man har dem från valp tror jag de fungerar bra.
Dock är det inte en hund för mig tror en golden passar bättre.
03 06 2012 kl 10:38 f m
Han verkar så himla go, men ”tyvärr” skall han stanna i jourhemmet som blivit överförtjusta. Men det är jag väldigt glad för då det aldrig är roligt för hundar att behöva flytta.
Ja, vi är alla olika och golden är också trevliga hundar