Sysselsättningsbar i all evighet

Jag körde nästan av vägen i morse då jag lyssnade på radion: ”Sossarna vill skärpa kraven på arbetslösa. Eget ansvar för att bli anställningsbara och blablabla.” Är det alliansen som talar? Har radion blandat ihop det? Faktum är att jag blev gråtfärdig. Mitt hopp sjönk som Titanic. I det avseendet är jag i det närmaste dum: jag ger aldrig upp mitt hopp om något bättre. Vad hade jag förväntat mig egentligen?

Och inte blev det bättre när jag anlände kursen och en deltagare berättade för mig vad läraren sagt till henne då hon sagt att hon hoppades att lättare hitta jobb efter utbildningen:

- Den här utbildningen leder inte till jobb. Inte när man varit arbetslös länge.

Visst har hon rätt, det vet jag ju, men det är inget jag vill bli påmind om. Fast å andra sidan så avskyr jag när människor försöker inge falska förhoppningar. Min handläggare på Arbetsförmedlingen sade, i samband med att jag började kursen: ”Efter den hoppas jag vi inte behöver ses mer.” Hon menade att hon hoppas att den leder till jobb.

- Nej, vi får hoppas det blir så, svarade jag helt utan övertygelse.

Vi vet det allihop: dessa arbetsmarknadsutbildningar leder inte till arbete. Åtminstone inte denna. Det blir som att spela bluffstop: allt är fejk, men man låtsas att det leder någon stans. Hade jag inte trott att det leder till jobb så hade jag antagligen inte fått gå där – utan blivit fas 3 placerad istället. Vilket svar skulle jag ha gett? Å andra sidan trodde jag faktiskt att utbildningen skulle ha lite mer djup än vad den har. Men, men…

Jag är inte oanställningsbar. Hur definierar man detta skällsord egentligen? Mitt huvud fungerar utmärkt och jag lär mig saker snabbt och är mångsidig. Villig att lära, men får inte utbilda mig till något som är gångbart på arbetsmarknaden. Barnomsorg är fixad så det sätter inga käppar i hjulet så till vida jag slipper pendla för långt eller har arbetstider före 07:00 och efter 17:30 som är barnomsorgstider där jag bor. Körkort, bil, kan lyfta tungt, social, trevlig, kan en massa saker som inte finns på pränt och en hel drös andra egenskaper och tillgångar.

Med rådande arbetsmarknadspolitik gör man anställningsbara människor till oanställningsbart slödder. Att vara ute i meningslösa åtgärder leder inte till några jobb, det är bevisat sedan länge. Man kan lika gärna ta en stämpel med texten ”IDIOTFÖRKLARAD” med röd färg över hela sitt CV istället för att lista alla placeringar hos frireligiösa organisationer, jobbfabriker, kommunala slavcentra etc. som alla är vida kända hos arbetsgivare vid detta laget. Vettiga utbildningar är förbjudna och det som återstår är arbetsmarknadsutbildningar av usel kvalité.

Hur blir man anställningsbar i nuläget? Förbjudet att utbilda sig på fritiden även om man är närvarande på sin sysselsättningsplats på heltid. Att söka alla jobb som finns – även de man inte är kvalificerad för – är det att bli mer anställningsbar? Blir man anställningsbar efter att ha träffat 10 jobbcoacher och gått lika många skriva CV-kurser?

Vad skall vi göra med arbetslösa över 55 år som anses förbrukade – hur blir de mer anställningsbara? Med ny identitet där de är 20 år yngre? Eller alla de sjuka som anses arbetsföra, men knappast är anställningsbara tack vare förlamning, cancer och allt vad det är. Vad kan de göra? Hur kan man vara arbetsför och oanställningsbar på samma gång? Ja, detta har jag länge undrat.

Självklart kan många göra sig mer attraktiva på arbetsmarknaden, men då krävs det att man får lov till detta. Och så är verkligen inte fallet. Istället skall man in i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som i det närmaste gör en psykiskt sjuk i slutändan. Det är fruktansvärt tärande att omges av alla denna meningslöshet efter den andra. Arbetsför? Anställningsbar? Nej, jag är blott sysselsättningsbar.

Vad menar sossarna egentligen? De säger att Fas 3 är förkastligt och det borde satsas mer på kompetenshöjande åtgärder, praktik, utbildningar o.s.v. I nästa stund skall det vara hårdare tag och arbetslösa måste ta mer ansvar för sin situation. Labilt så det förslår. Jag får det inte att gå ihop. Kan det bli hårdare än vad det är idag? Givetvis kan det det, men att det skulle komma från sossarnas håll var för mig otippat. Alliansen vill satsa på unga och invandrare – jag är inget av det. Pest eller kolera? Fast i JOB sedan 35 års ålder och efter 5 år räknas jag nu som oanställningsbar tack vare för hög ålder.  Det skulle nog inte skada med en dos anarki.

About these ads