Hjärntvättad. Miljöskadad. Ja, jag undrar jag. Hur står det till egentligen?
Jag hade varit på stan under lunchen och då jag kom tillbaks till mitt lärosäte (dårsäte?) började jag prata med ett gäng som stod utanför och rökte i den anvisade busshållplatsen. Mycket trevliga, men tyvärr inga som går på min kurs. Det är något visst med dessa rökare: man har oftast roligt med dem, tänkte jag. Givetvis beror detta på helt andra faktorer än nikotinet, men det skall jag inte utveckla vidare just idag.
Rätt vad det är hör jag röster inne i min fas3 vridna skalle: ”Det skall löna sig att jobba, inte supa och röka.” Stämman var misstänkt lik Anders Borgs.
Givetvis började jag tänka på alla fantastiska människor jag, under alkoholens verkan, träffat genom åren. Visserligen många rötägg också, men det hör inte heller hit.
Summa summarum: alkohol och nikotin gör att man blir bekant halva stan på nolltid. Skulle man till råga på allt knarka också så känner man snabbt hela kommunen.
Jag är i fas 3 för att lära mig att fika och socialisera mig med andra arbetslösa. Går det inte för sig att få en öl istället? Nehej, inte det.
Tack och lov är jag hemma nu och herr Borgs röst har tystnat utan att jag behövde dränka honom i bärs. Tyvärr måste jag konstatera att han har fel: om jag skall se det ur ett framtida jobbperspektiv så var det bättre att hänga på krogen och babbla munnen ur led till långt in på småtimmarna – än då jag var levande begravd under pingstvännernas lumpberg.
Kan det vara så illa att jag börjat utveckla en form av sysselsättningsschizofreni?
09 02 2012 kl 11:10 e m
Minst sagt! Schizofreni har fått ett nytt ansikte; alla oss fas 3:are.
” samt att ”ingen mår bra av att vara sysselsättningslös”
Hade nyss diskussion på twitter om detta med sysselsättning. En person som är utan jobb, ersättning osv av olika anledningar påstod att hans situation skulle sluta i en sjukskrivning pga att hans ”mentala energi” blev mindre och mindre. Jag vart tvungen att kontra med det du skrev om nyligen om att vi i princip, inte helt otippat, kommer bränna ut oss av ren arbetsiver den dag vi får jobb, och menade på att konsekvenserna av denna långtidsarbetslöshet snart kommer visa sig från sin allra fulaste sida, varpå han svarar:
”Det borde såklart anpassas efter din förmåga. Förbruka energi ger energi, på den nivå man orkar med
Tur i oturen jag läste texten i datorn och ingen person stod framför mig och uttalade orden. Jag är annars osäker på om jag kunnat behärska mig från att slänga iväg några vassa krokar och en rak höger.
”Att heltidsslava och gratisjobba mår ingen bra av. Det är för tusan en straffåtgärd för brottsdömda + långtidsarbetslösa” svarade jag och har inte hört av killen sedan dess. Lika så bra det men asså det sprutar rök ur öronen på mig.
Jag begriper bara inte denna övertygelse bland så många människor om att en arbetslös är totalt oförmögen att ”sysselsätta” sig själv. Som om att en arbetslös som inte tvingas till sysselsättning är helt och hållet handlingsförlamad och mer eller mindre lever livet genom ett horisontellt läge.
Hur kunde det egentligen bli såhär? Att det inte finns jobb åt alla är kanske inte så mycket att uppröras över. Det är trots allt ovanligt med 100%-ig sysselsättning (i ordets ”rätta” bemärkelse = individer i lönearbete) men attityden, klander och utfrysningen av arbetslösa svider som värsta giftet i kropp och själ.
Tusan, vad jag fullkomligt avskyr fas 3 – och alliansen.
10 02 2012 kl 10:53 e m
Jag skall skriva ett inlägg i morgon (tror jag) som är indirekt relaterat till detta. Just det där vad folk behöver och mår bra av. Du fick mig att tänka på en bok om behandling av autism nämligen och sedan spånade jag vidare
Det är inte hälsosamt att bli så förbannad på alla kommentarer, men det är helt naturligt. Frågan är hur länge man orkar med detta energislösande?
Tusen tack för ditt inlägg!
10 02 2012 kl 11:51 f m
Pricken över i, som vanligt. Ja, fas 3 dominerar hela ens verklighet. Allting blir på något sätt relaterat till fas 3, vad man än gör. Det är fruktansvärt.
Men om vi skall prata om de verkligt psykiskt sjuka så var det ändå för lustigt: Jag läste häromdagen i ett forum att någon hade skrivit samma sak som jag ofta brukar tänka, nämligen: Kan du tänka dig vad oslagbart det hade varit att få se Äggskallen stå i talarstolen i Riksdagen och bladdra om ”arbetslinjen”, ”utanförskapet minskar” och ”vi måste jobba till 75″ som vanligt. Plötsligt kommer det in två bastanta mentalskötare i vita rockar. De avbryter, spänner fast honom i en tvångströja och sätter på en mask av samma typ som Hannibal Lecter hade. Han rullas ut på en bår ur plenisalen medan man hör en svag röst genom hålet i masken: ”Det skall löna sig att jobba…165.000 människor från utanförskap till jobb. Arbetslinjen…jobba…75 år…löna sig skall det..att jobba…ta ett jobb…riktiga jobb…arbetslinjen…”
- Kom här nu, Fredrik. Vi är snart hemma igen.
I den bästa av världar. I en rättvis värld.
10 02 2012 kl 10:50 e m
Ja du… och till råga på allt fick jag lära mig om 3-fas på elektronikkursen på Lernia. Man kan bli förvirrad för mindre
Det tog lång tid innan människor förstod att Hitler inte var vid sina sinnes fulla bruk. Hur lång tid kommer det ta för svenskarna att inse att vår statsminister har förlorade ägg på loftet? Förhoppningsvis nästa val. Och skadeglad som jag är så hoppas jag att han fortsätter att uppröra svenska folket som han gjort det senaste. Skadeglädje är min enda sanna glädje då det gäller detta pack.
Förresten är jag övertygad om att jag hade kommit bättre överens med Hannibal Lecter än Reinfeldt