
Många har nog läst Aftonbladet idag om 12-åringen som bekämpade cancern, mamman som tog hand om henne under tiden och tack vare detta har hon skulder hos Kronofogden och snart står de utan bostad, den skall säljas på exekutiv auktion.
P.g.a. att mamman äger en bostadsrätt får hon inte något socialbidrag utan måste sälja denna först för att leva på överskottet. Men det går ju till kronofogden. Ingen logik alls.
AB listar hur mycket man kan få i vårdbidrag och det är verkligen inget som kompenserar för den tid man arbetar för sitt sjuka barn. Vad de glömmer att skriva om är detta bisarra regelverk man hamnar i med vårdbidraget.
Detta bidrag är skattepliktigt och pensionsgrundande. Det räknas som inkomst och således kan kronofogden mäta ut det. Men när det gäller SGI och a-kassa räknas det plötsligt inte som arbete och inkomsten får man inte ta med i sin sammanlagda årsinkomst. Är man hemma och vårdar ett barn på heltid, med vårdbidrag, så är man nollad överallt efteråt. Utförsäkrad som det heter i dessa dagar.
Och så kommer nästa dilemma: för att få det att gå runt måste man antingen söka socialbidrag (så länge man inte har något säljbart) och då räknar de av vårdbidraget från normen, eller så kan man anmäla sig som arbetslös och i bästa fall få aktivitetsstöd. Men för att få det måste du vara inskriven i JUG på heltid, då är vårdbidragets kompensation för jobb inget arbete längre. Är man däremot sjuk, pensionär eller har ett ”riktigt” jobb vid sidan av JUG har man rätt att vara inskriven på deltid.
Väljer man att vara inskriven i JUG på heltid så minskas vårdbidraget eftersom du inte arbetar med barnet lika många timmar. Eftersom man blivit nollad får man inget aktivitetsstöd i fas 3 och får söka försörjningsstöd. Och då måste man sälja bostaden först eller om det finns något annat av värde.

Vårdbidraget är en fälla och de som drabbas är barn och deras föräldrar. Vem som helst kan bli sjuk av allt det här och då dyker nästa problem upp: du får inte vara sjuk och samtidigt ha vårdbidrag. Man måste välja. Är man sjukskriven kan man inte ta hand om sitt barn.
Att detta system inte uppmärksammas mer är en gåta. Och för en gångs skull går det inte att skylla på alliansen, detta problem har funnits mycket längre än så.
Jag tycker väldigt synd om denna familj och speciellt flickan. Hon vill så gärna ha kvar sin hund. Ja, djurmat är verkligen inget man får försörjningsstöd för och kronofogden tar inte heller någon hänsyn till detta faktum. Sälj allt och ge bort eller avliva hunden.
Ibland är jag så fruktansvärt glad över att inte behöva vara myndighetsutövare. Vad driver människor till att börja jobba hos kronofogden, inkassobolag, soc. etc. när man tvingas behandla folk på detta sätt? Allt enligt reglementet.
Och vad skall hända nu? Soc är inga lägenhetsförmedlare, men de hjälper gärna till att fosterhemsplacera barn om föräldrarna inte kan hitta bostad. Och hur lätt är det att få hyreskontrakt med betalningsanmärkningar? Eller får de hjälp med att hamna i en nedgången förort med kackerlackor i lägenheten, byte till dålig skola och nya klasskamrater från all världens hörn och lika många bekymmer.
Nej, jag håller tummarna för att det här kan sluta som i en amerikansk film.

25 01 2012 kl 12:03 e m
Där kommer nästa absurditet in. Flickan har ett allvarligt funktionshinder om hon familjehemsplaceras räknas hon som ett barn med speciella behov och helt plötsligt betalar soc gladerligen ut ändå uppemot 30-40 tusen i månaden för att någon ska ta hand om flickan. Var ju en skandal för några år sedan där soc hade omhändertagit ett svårt autistiskt barn i stället för att sätta in stödåtgärder i hemmet eftersom att det skulle ha blivit för dyrt. Barnet placerades på ett så kallat kvalificerat familjehem för 6000 per dygn. då fanns det helt plötsligt pengar. skandalen var dock att det kvalificerade familjehemmet hade vidareplacerat barnet hos några andra klienter som var före detta missbrukare. Där upptäckte polisen pojken vid en rassia under ett återfall.
26 01 2012 kl 6:57 e m
Ja, detta med soc är en historia för sig. Jag försöker undgå ämnet så mkt som möjligt i bloggen. Varför vet jag inte, men jag tror det får räcka med ett elände i taget om jag skall orka skriva