Citat Gotlands Tidningar: ”I England upprörs man över att arbetslösa ungdomar tvingas arbeta utan lön i ett av regeringens arbetsmarknadsprogram. Vägrar de förlorar de all ersättning. Brittiska jurister menar att slaveri och tvångsarbete inte är förenligt med brittisk lag och strider mot den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
Frågan är om det inte strider mot den konventionen även här?
Det går att överklaga ett Fas 3 beslut om man orkar och vill. Man kan begära omprövning enligt artikel 21 och 22a i förvaltningslagen och hänvisa till artikel 4.2 i Europakonventionen plus artikel 5.2 i EU:s stadgar om de grundläggande rättigheterna. Om inte Arbetsförmedlingen ändrar sitt beslut ska man genast överklaga till allmän förvaltningsdomstol med stöd av 22§ och 22a§ i Förvaltningslagen.”
Författaren kommer bli arbetslös vid årsskiftet och det blir ingen förnyad a-kassa – trots 1 1/2 års arbete. Oturligt nog har personen råkat ut för den subventionerade anställningsformen, Särskilt anställningsstöd (SAS), vilken inte berättigar till nya a-kassedagar. Denna anställningsform gynnar endast arbetsgivare. Som så mycket annat. Fas 3 exempelvis.
I en av kommentarerna kan man läsa att om man fortfarande är arbetslös efter 7-8 år så vill man egentligen inte jobba och därför tycker man att fas 3 är slaveri. Vederbörande fortsätter: ”De som verkligen vill ha ett arbete tycker nog att det är ganska bra att få komma ut och praktisera, få nya referenser, erfarenheter och kontakter. Har man gått arbetslös så länge så borde man vara öppen för det mesta som kan leda till ett nytt jobb, kan man tycka.”
Jag vill gärna ha ett jobb och jag välkomnar alla realistiska sätt att kunna få in en fot på arbetsmarknaden. Tyvärr är inte fas 3 verklighetsförankrad. Referenserna går inte att använda då bara en idiot arbetar gratis. Och vad är det för fel på denna individ som finner sig i att bli levande begravd i ett lumpberg hos pingstvänner? Ja, något måste vara oerhört galet. Är det individen eller åtgärden som brister?
En arbetslös behöver inte erfarenheter som består av att prata med invandrare mot deras vilja – för de skall öva på svenska språket, ringa till varandra 1 gång/v. för att öva på telefonkommunikation, skriva böcker om äldre ingen någonsin kommer läsa frivilligt, måla om nya stolar, virka utan garn och massa annat trams. Det finns inga gränser i denna idioti. Men erfarenheter kan jag hålla med om att man får: väldigt taskiga sådana.
Knyta kontakter och nätverka. Nästa människa som säger detta till mig kommer jag antagligen slå på käften. För vad spelar det för roll om jag känner varenda arbetslös i detta avlånga land, leder det till jobb? Möjligtvis kan vissa kontakter leda till svartjobb nattetid eftersom jag lärt känna en drös kriminella och missbrukare tack vare dessa arbetsmarknadspolitiska insatser. Men det är ingen av dem som har några jobbkontakter, och om de skulle ha det är väl det mest rimliga att de vill ha arbetet själva. Eller?
Nätverka med pingstvänner som samlar alla arbetslösa och nyanlända under samma tak. Vad leder det till? Knappast något jobb i alla fall. Snarare en psykos.
Hur skall jag då få arbete i min hemkommun? Ja, för det första borde jag vara infödd – inflyttade är skummisar. Jag borde bli frireligiös, gå på tältmöten och låta barnen skrika under körsången. Vidare borde jag ha släkt och vänner som fixar arbete åt mig i sina företag. Och jag borde även gå på Tupperwarepartyn och engagera mig i Föräldraföreningen (eller i alla fall ha råd att betala avgiften). Ha ett BMI över 40 så jag får gå med i den lokala gastrisk bypass-operation klubben. Ja, för enligt den trevliga taxichauffören är detta något alla infödda kvinnor gör. Mer då? Ja, jag borde inte samtala med män på skoljippon – även fast de är roligare, mer lättsamma och vet vad humor är. Sedan borde jag inte kritisera eller påtala fel då något är uppåt väggarna, då är man jobbig och hamnar på kommunens svarta lista. Tig, lid och prata gärna skit.
Okej, jag är öppen för det mesta som kan leda till arbete. Men även solen har sina fläckar. Jag är realist och tror inte att fantasiarbeten leder någon vart. Och det gör de bevisligen inte heller.
28 11 2011 kl 4:13 e m
”Knyta kontakter och nätverka. Nästa människa som säger detta till mig kommer jag antagligen slå på käften.”
Kunde inte uttryckt det bättre själv, min kära medfånge! För något halvår sedan blev vi hos min nuvarande anordnare tvingade att lägga hela TJUGO TIMMAR på uppgiften ”Kartlägg ditt nätverk”. Detta måste ha varit femte gången för mig, bara sedan jag hamnade i (L)JUG. I fas 1 minns jag att vi skulle göra en liknande uppgift under en timme eller så, gemensamt, när vi alla satt kring ett konferensbord hos den dåvarande anordnaren. Jag kommer ihåg att en skäggstubbig, fet gubbe i blåställ som satt bredvid mig direkt skrev ner ett enda namn över hela sitt papper med enorma, spretiga bokstäver: ”KJELL!!!” Sedan lämnade han in pappret och gick därifrån…
Men att tvingas lägga tjugo timmar på detta vansinne, som nu den senaste gången, det var nästan i värsta laget. Detta till trots gjorde jag naturligtvis mitt bästa. Jag gav anordnaren och AF en fullständig och ärlig redogörelse över alla mina konstiga och knäppa polare, från misslyckade finska gitarrister som försökt ta livet av sig och hamnat på psyket till min gamle barndomsvän som visserligen fick ett toppjobb i Spanien men som ballade ur och började deala kokain istället.
Tilläggas skall att jag ännu inte har fått någon feedback på inlämningsuppgiften, vare sig av AF eller av anordnaren…
29 11 2011 kl 7:54 e m
Haha! Så j-la bra! Och jag antar att du fick en aha-upplevelse då du skrivit ned namnen på lappen: ”Ja, just det ja – NN kan säkert ge mig jobb, det hade jag glömt”.
Deala är ju mindre arbetskrävande och mer inkomstbringande än vilket jobb som helst – så länge inte ens egna konsumtion överskrider inkomsterna. Jag förstår att han/hon slutade jobba
02 01 2012 kl 8:39 e m
Två sidor av myntet det där: Självklart får man inte pressa de arbetslösa för hårt, medan de å andra sidan självklart behöver all erfarenhet och yrkespraktik de kan få.
03 01 2012 kl 6:05 f m
Så du menar att vika kläder, virka utan garn, klistra etiketter etc. är bra erfarenheter som kan leda närmare jobb?