Tryckfelsnisse i farten

Citat Expressen: ”Den 53-årige mannen skulle utvisas till Iran. Polisen i Gävle skickade honom till – Irak. Nu sitter han fängslad och riskerar fängelsestraff för att ha utgett sig för att vara irakier.
- Polisen kan inte utvisa någon till ett annat land än det som är bestämt, säger migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik. ”

Nu är ärendet JO-anmält och beslut väntas före jul. Men polisen har väl inte begått något fel som vanligt. Vad skall de skylla på nu? Tryckfelsnisse?

Alliansens förlorade perspektiv

Terminens utvecklingssamtal är slut. Tack och lov är det stående ovationer och det går bra för alla mina barn i skola och på dagis. Ena gossen kom stolt hem med ett diplom för han jobbar så duktigt. Jag blir rörd.

Den ena läraren jag pratade med var besviken över alla besparingar som kommer ske inom skolförvaltningen. Redan nu är det svårt att få det att gå ihop med personal och nästa år skall de minska lärartätheten med 30%

- Ja du, då blir det sådana långtidsarbetslösa som mig som kommer istället. Gratis arbetskraft och ekonomiskt tillskott till kommunen medan ni blir arbetslösa. Fy fan!

- Jag har utbildat mig till lärare och skall betala av på CSN-lån. Dessutom arbetar jag inte heltid så det är inte lätt att få det att gå runt, säger hon.

Dessa studieskulder är ett evigt gissel. Skall ingen utbilda sig till sjuksköterska eller förskolelärare för det är så dåliga löner? Efter man betalat lånet till CSN varje månad har man samma ekonomi som en lokalvårdare.

Vi pratade vidare och hon berättade att nästan alla lärare i kommunen dykt upp på möte i kommunhuset för att protestera mot nedskärningarna.

- Man får ju inte komma till tals under dessa möten, klagade hon.

Nej, det är som vanligt med politiker: de blundar och kör som en ångvält samt rabblar sin ekonomiska budget. Vem bryr sig om barnen? Och detta var vi rörande överens om: barnperspektivet saknas helt och hållet i vår regering.

- Vi får väl bli pingstvänner, det är enda sättet att få jobb och pengar i denna kommun, sade jag och hon började skratta.

Jag berättade att jag brukar kolla hus på Hemnet för skoj skull och att jag hade sett ett exklusivt hus till salu. ”Vem sjutton har råd att bo så i den här kommunen?”, hade jag tänkt och kände mig nödgad att kolla upp detta. Snubben är vd för en förskola.

- Skall man verkligen driva skolor med eget vinstintresse? undrade jag och det tyckte inte hon heller. Välkommen till nya moderaterna, nya Sverige och Carema.

Det blev ett mycket bra möte, men ganska nedslående – trots mitt barns framgångar.

- Vi får väl gå i exil till Norge som Stefan Sundström, föreslog jag och detta tyckte hon var en bra idé.

- Ja, det blir väl så, svarade hon.

Hur illa skall det bli i vårt land? Denna fråga ställer jag mig vareviga dag. Sverige rasar och det förbannat snabbt. Det känns hemskt att bevittna denna utveckling.

Nya Gestapo på frammarsch i Sverige

Nu är det enklare att ange grannen till Skatteverket.

Citat AB: ”Den vanligaste typen av fusk är svartarbete, som kostar samhället cirka 66 miljarder om året. Det totala fusket, tillsammans med andra typer av skattebortfall, uppgår till omkring 130 miljarder kronor.”

Sveriges likhet med nazi Tyskland blir allt mer slående. Nu skall Skatteverket förvandlas till självaste Gestapo.

Här följer citat från Populär Historia:

”Varför blir då en människa angivare? Vad var det som fick hundratusentals tyskar att under nazitiden lämna ut sina grannar, vänner i den nära kretsen, anhöriga och bekanta?

Efter Hitlers maktövertagande 1933 präglades Tyskland av en anda där lydnad var överordnat allt annat. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades oavbrutet – diskriminering och förföljelser tilltog, våldet ökade, straffen blev hårdare. Många kände sig i denna miljö pressade att lämna uppgifter.

Andra gjorde det av fri vilja. Plikttrogna och ideologiskt övertygade nazianhängare trodde att angiveri av misstänkta regimfiender skulle öka välståndet bland alla tyskar. Moraliska aspekter undantrycktes eller åsidosattes – det finns exempel på bröder, systrar och äkta makar som angavs av anhöriga för att ha uttalat sig negativt om ”Der Führer”.

Men oftare var angiveriet ett uttryck för girighet och egen vinning, där de exakta motiven är svåra att precisera. Det kunde exempelvis handla om social konkurrens och avundsjuka, personliga hämndaktioner och ren illvilja mot andra människor, särskilt mot ”icke-arier”.”

Finns det någon gräns i Sverige för vad som är acceptabelt? Se bara på alla gamla och sjuka som lever i förnedring och helt utblottade. Vem vågar bli gammal i detta land då sådana som Carema går lösa?

I vårt land förföljer vi inte judar, här är det arbetslösa och sjuka som blivit syndabockarna. Och nu även våra grannar. Annars är historien ungefär densamma med en karl som styr med järnhand.

Ökar vårt välstånd om vi anger grannen som försöker överleva? Skulle de 130 miljarderna fördelas lika så alla fick sin del av kakan? Mår vi bättre om vi springer myndigheters ärenden?

Det är väldigt viktigt att vi får tag i dessa miljarder grannarna fifflar med, men att staten pungar ut 2-3 miljarder/år skattefritt i anordnarbidrag för att företag skall få gratis arbetskraft – det går utmärkt. Vår regering är den största boven då det kommer till svartjobb.

Varför glömmer de att nämna att svartjobb ofta är organiserat av män med kontakter till lädervästar med käck ryggtavla? Eller av ”arbetskraftsinvandring”?

Hur var det nu med moraliska aspekter och girighet? Nya Moderaterna. Nya Gestapo. När gör Mengele comeback?

Vad händer efter fas 3?

Bara denna vecka är det 9 personer som hamnat på min blogg efter att ha googlat: ”Vad händer efter fas 3?”

Jag blir lika ledsen varje gång. För det finns inget efter fas 3. Det är så att denna åtgärd kan pågå i en oändlighet. Två år hos en anordnare och när dessa 2 år är slut, då blir det två nya hos en annan anordnare. Så här håller det på tills du går i pension vid 65 års ålder. Så till vida att du inte, mot all förmodan, hittar ett arbete. Och under hela tiden får du 65% av a-kassan så länge du betalar medlemsavgiften. Annars får du fasa utan betalning eller ansöka om försörjningsstöd.

Känns hemskt att göra er besvikna, men så ser verkligheten ut i dagens Sverige.

Är julen till för alla?

Ungarna skulle haft med sig julklappar till skolan idag. Något jippo en välgörenhetsorganisation anordnar där det på förhand är bestämt vad paketen skall innehålla. Och det är inte lite heller.

Jag vägrar lägga ut 400:- på detta då jag inte har pengar själv. Syftet med tillställningen är säkert gott, men alla fattiga familjer inom landets gränser då? Det är en halv förmögenhet för dem.

Utanförskap. Alla andra ställer säkert upp, men jag har verkligen inte cashen. Och jag mår dåligt idag. Hur kul är det för en förälder att komma med någon bortförklaring till sina barn som gärna vill skänka en julklapp till en fattig unge i ett annat land? Sorry, min son, men du är en fattig unge själv. Det säger man självklart inte.

Idag är jag en smula sur på skolan. Varför skall de ha dessa insamlingar? Inte nog med att föräldrar skall punga ut med en förmögenhet inför jul, man skall köpa lucialinnen, tomtedressar, betala fika i skolan för alla jippon, utflykter där man måste köpa pulkor eller skridskor och ett långt jullov när barnen skall ha lunch utöver den ordinarie budgeten. Det blir skitdyrt. Jag hatar december och januari. Aldrig är man så fattig som då. Inte heller gillar jag juli då man känner tvång över att åka på semester som man inte har råd med.

Och mellan dessa kritiska månader skall man försöka få ekonomin att gå runt. På 65% av a-kassan. Stört omöjligt.

Jag blir knäckt då jag tänker på äldsta sonens min när jag sade att jag inte kan skicka med någon julklapp. Men vad skall jag göra? Ett tag funderade jag på att göra som i min forna ungdom: snatta. Men nej, det skall väl inte behöva vara meningen? Hade mina barn svultit hade jag kanske kunnat tänka mig att göra det om jag var tvungen, men för att skänka lite jul till andra länder – nej tack!

Barn på barnhem får klara sig utan min hjälp. Jag skiter fullständigt i översvämningar, jordbävningar, trafficking, svältkatastrofer, diktaturer och all skit som drabbar världen. I mitt land är det också diktatur och fattigdom. Lika lite som era makthavare bryr sig om er, lika lite bryr sig vår regering om sina medmänniskor. Men om det hade gått att försörja sig och sina barn på drägligt vis i detta land, då hade jag kunnat hjälpa er också. Tills dess borde mitt samvete vara rent. Och just därför skall jag betala in tusenlapp nummer sex detta år, i ett försök att få mina gossar simkunniga denna termin. Det går en smula trögt då de har lite problem med att koordinera sina rörelser och den ena varit livrädd för djupt vatten.

Jag känner mig inte lyckad. Det gör jag inte. Men mina egna barn går före allt annat som sker i världen. Det är överlevnadsinstinkt. Och jag vill att de skall må bra och utvecklas. Det är prio ett för mig. Jag gör bara vad varje förälder borde göra för sina barn. Sedan är det bara att beklaga att det inte ser ut så överallt.

Alla utom fasorna skall stanna inomhus

Monsterstormen rasar över södra Sverige och SMHI har gått ut med en klass 3-varning. Allmänheten uppmanas att inte bege sig utomhus i onödan och att undvika vägarna.

Men tro för all del inte att det gäller er, fas 3 deltagare. Går ni inte till er onödiga syssloplats i morgon så förlorar ni aktivitetsstödet denna dag.

Upp med hakan och håll i hatten!

Arbetslös och öppen för allt?

Citat Gotlands Tidningar: ”I England upprörs man över att arbetslösa ungdomar tvingas arbeta utan lön i ett av regeringens arbetsmarknadsprogram. Vägrar de förlorar de all ersättning. Brittiska jurister menar att slaveri och tvångsarbete inte är förenligt med brittisk lag och strider mot den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Frågan är om det inte strider mot den konventionen även här?

Det går att överklaga ett Fas 3 beslut om man orkar och vill. Man kan begära omprövning enligt artikel 21 och 22a i förvaltningslagen och hänvisa till artikel 4.2 i Europakonventionen plus artikel 5.2 i EU:s stadgar om de grundläggande rättigheterna. Om inte Arbetsförmedlingen ändrar sitt beslut ska man genast överklaga till allmän förvaltningsdomstol med stöd av 22§ och 22a§ i Förvaltningslagen.”

Författaren kommer bli arbetslös vid årsskiftet och det blir ingen förnyad a-kassa – trots 1 1/2 års arbete. Oturligt nog har personen råkat ut för den subventionerade anställningsformen, Särskilt anställningsstöd (SAS), vilken inte berättigar till nya a-kassedagar. Denna anställningsform gynnar endast arbetsgivare. Som så mycket annat. Fas 3 exempelvis.

I en av kommentarerna kan man läsa att om man fortfarande är arbetslös efter 7-8 år så vill man egentligen inte jobba och därför tycker man att fas 3 är slaveri. Vederbörande fortsätter: ”De som verkligen vill ha ett arbete tycker nog att det är ganska bra att få komma ut och praktisera, få nya referenser, erfarenheter och kontakter. Har man gått arbetslös så länge så borde man vara öppen för det mesta som kan leda till ett nytt jobb, kan man tycka.”

Jag vill gärna ha ett jobb och jag välkomnar alla realistiska sätt att kunna få in en fot på arbetsmarknaden. Tyvärr är inte fas 3 verklighetsförankrad. Referenserna går inte att använda då bara en idiot arbetar gratis. Och vad är det för fel på denna individ som finner sig i att bli levande begravd i ett lumpberg hos pingstvänner? Ja, något måste vara oerhört galet. Är det individen eller åtgärden som brister?

En arbetslös behöver inte erfarenheter som består av att prata med invandrare mot deras vilja – för de skall öva på svenska språket, ringa till varandra 1 gång/v. för att öva på telefonkommunikation, skriva böcker om äldre ingen någonsin kommer läsa frivilligt, måla om nya stolar, virka utan garn och massa annat trams. Det finns inga gränser i denna idioti. Men erfarenheter kan jag hålla med om att man får: väldigt taskiga sådana.

Knyta kontakter och nätverka. Nästa människa som säger detta till mig kommer jag antagligen slå på käften. För vad spelar det för roll om jag känner varenda arbetslös i detta avlånga land, leder det till jobb? Möjligtvis kan vissa kontakter leda till svartjobb nattetid eftersom jag lärt känna en drös kriminella och missbrukare tack vare dessa arbetsmarknadspolitiska insatser. Men det är ingen av dem som har några jobbkontakter, och om de skulle ha det är väl det mest rimliga att de vill ha arbetet själva. Eller?

Nätverka med pingstvänner som samlar alla arbetslösa och nyanlända under samma tak. Vad leder det till? Knappast något jobb i alla fall. Snarare en psykos.

Hur skall jag då få arbete i min hemkommun? Ja, för det första borde jag vara infödd – inflyttade är skummisar. Jag borde bli frireligiös, gå på tältmöten och låta barnen skrika under körsången. Vidare borde jag ha släkt och vänner som fixar arbete åt mig i sina företag. Och jag borde även gå på Tupperwarepartyn och engagera mig i Föräldraföreningen (eller i alla fall ha råd att betala avgiften). Ha ett BMI över 40 så jag får gå med i den lokala gastrisk bypass-operation klubben. Ja, för enligt den trevliga taxichauffören är detta något alla infödda kvinnor gör. Mer då? Ja, jag borde inte samtala med män på skoljippon – även fast de är roligare, mer lättsamma och vet vad humor är. Sedan borde jag inte kritisera eller påtala fel då något är uppåt väggarna, då är man jobbig och hamnar på kommunens svarta lista. Tig, lid och prata gärna skit.

Okej, jag är öppen för det mesta som kan leda till arbete. Men även solen har sina fläckar. Jag är realist och tror inte att fantasiarbeten leder någon vart. Och det gör de bevisligen inte heller.

Den fattiga tomten

Julen närmar sig och då ökar antalet annonser: Hyr en tomte.

Man kan göra sig en rejäl hacka under julafton. Är man riktigt flitig kan man dra in 1.000:-/h. Om tomtarna skattar eller ej, det framgår inte, och det är säkert olika från tomte till tomte.

- Det skall löna sig att arbeta – inte supa och röka, dundrar finansministern.

Fast på julafton drar tomtarna en trisslott: jobbar, blir bjudna på sprit och hinner röka en cigg innan det är dags för nästa besök.

I regel skall man visa utdrag ut brottsregistret om man vill jobba med barn. Detta behövs inte för tomtarna på julafton. Prova den som förälder: Nej, nej, tomten, här kommer du inte in om du inte visar upp brottsregistret först. Dina barn kommer hata dig.

De fattiga tomtarna lämnar sina egna barn hemma med, förhoppningsvis, den ena föräldern. Sedan kan de kuta runt hos de bättre bemedlade och dela ut gåvorna de har råd att köpa. Men tomten själv kan ge sina barn julklappar först dagen därpå, eller om han hittar en nattöppen butik på julaftons kväll.

Tomten lullar hem sent på kvällen med 10.000:- i fickan. Inget RUT-avdrag för de bemedlade denna dag. De glömmer tomten i samma stund han valsar ut genom dörren. Då kan de känna sig glada över att ha gett sina barn feta julklappar och skänkt en slant till någon hjälporganisation för att känna sig riktigt lyckade. Och nästa år kan de kanske skänka ännu mer pengar, bli ännu mer nöjda med sig själva då de kan göra avdrag även för detta. Ett barn i något u-land får lite mat – om inte cashen hamnar i någon korrumperad ficka – för i Sverige existerar ingen fattigdom. Och Karl Bertil Jonsson vet ingen av dem vem det är.

Halleluja och God jul!

Strutsen Reinfeldt

Idag hölls en ceremoni i Stockholms stadshus för att framföra en ursäkt till de barnhemsbarn som vanvårdats i statlig regi. Och naturligtvis var inte statsministern där. Som vanligt lyste han med sin frånvaro då det krävs engagemang eller någon form av social kompetens.

Citat Aftonbladet: ”– Det svenska samhället ber i dag er kvinnor och män om ursäkt. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige. Ni stod som barn under samhällets beskydd. Men ni sveks, sa Per Westerberg.”

Jaha? Men allt detta pågår ju fortfarande. Det finns oräkneliga exempel på barn/ungdomar som far illa i statens vård. Jag känner drösvis av dem och är man insatt i dessa frågor tornar ett stormande hav snabbt upp framför ögonen. På den som vågar se. Det är inte alla som vill det. För det är väl klart att man har det bra om man är omhändertagen av staten.

Vem minns inte Fidaie från Motala som placerades på 30 institutioner under 5 års tid? Eller rapporter om isoleringsceller, våldtäkter, misshandel och barn som tar livet av sig under tiden staten hjälper dem? Och icke att förglömma då man godkände fosterhemsplacering för en ung pojke hos f.d. presidenten i Outlaws, dylika Original Gangsters tredjeman och som tidigare gömt vapen åt Bandidos.

Skulle barnhemsvården vara bättre idag? Blir någon över huvud taget hjälpt?

Jag gläds för de barnhemsbarn som fick detta skämt till upprättelse idag. Men vad skall hända med alla de som vanvårdas i detta nu?

Detta är saker man inte vill prata om. Inte låtsas se. Existerar verkligen dessa problem fortfarande? Ja, i allra högsta grad.

Min undran är vad politikerna kommer göra åt det? Svaret är ingenting. För så länge inte regeringen får påtryckningar så existerar inte problematiken. Och vad gör de om det hamnar framför näsan på dem? Privatiserar eländet såklart. Då slipper man ta på sig ansvaret och bollar över det till någon annan. Precis som de gjort med äldreomsorgen som inte heller är något att hurra för.

Eller så kan man göra som Reinfeldt: gömma sig likt en struts och hoppas att väljarna glömt till nästa val.

Tuff arbetsmarknad

Citat Realtid angående fusk med CV:

”Bland de absolut vanligaste lögnerna är att sökande anger att de har examen trots att det fattas några poäng.

– Det är i sig inget allvarligt, men att ljuga i en ansökan skadar arbetsgivarens förtroende för sökanden, säger Philip Jerlmyr.

Men det finns också exempel på granskade personer där Look Closer funnit både uppgifter om grov rattonykterhet, stora skulder till kronofogdemyndigheten, ouppklarade konkurser, skatteskulder och förfalskade universitetsexamina.”

Skall vi utestänga alla människor från arbetsmarknaden, som någon gång befunnit sig i straffregistret och som haft, eller har, skulder? En gång dömd, för evigt dömd. Åtminstone i Sverige.

Vad skall dessa personer ta sig till? Nej, tyvärr, du kan lika gärna fortsätta göra brott för något jobb får du ändå inte. Vad erbjuds dessa personer? En plats i jobb- och utvecklingsgarantin?

Jag förstår om man vill förhindra att pedofiler jobbar med barn, att bankrånare kanske inte skall ges förtroende att arbeta med större penningsummor o.s.v. Men spelar det någon roll om man kört rattonykter om man inte skall använda fordon i tjänsten?

Men som Folkbladet skriver så är det allt fler arbetsgivare som begär utdrag ur belastningsregistret när de skall anställa ny personal. Likadant kollar man gärna betalningsanmärkningar och tidigare inkomst.

Enligt Rikspolisstyrelsen gjordes, förra året, 87 000 utdrag ur brottsregistret som inte gällde för jobb inom skola/omsorg där det är obilgatoriskt att uppvisa detta.

Man blir beklämd. Det vore mer rimligt att uppmuntra människor att leva ett liv utan kriminalitet och låta dem få en chans att reglera sina skulder. Är man per automatik en potentiell tjuv om man hanterar kontanter i kassan på Lidl och samtidigt har skulder hos kronofogden? Suddas all anständig moral ut hos personen som fått en betalningsanmärkning? Och varför i hela fridens namn kan man inte anställa denne stackare ens inom lokalvård?

Ljuger man verkligen om man inte berättar hela sitt liv i CV:t? Skulle detta vara norm hade ingen av oss haft jobb.

Den här utvecklingen är minst sagt deprimerande. De som verkligen behöver arbete får inget. Och de som redan har jobb får ett nytt. För evigt utestängd från arbetsmarknaden. Eller i värsta fall: som fas 3 clown i den oändliga cirkusen.