En som är nöjd med fas 3

Roger är 52 år och har tidigare åkt in och ut på behandlingshem. Han har aldrig haft någon önskan att bli ren och många miljoner har blivit bortkastade i onödan. Därför välkomnar han sparåtgärderna så han slipper sitta frihetsberövad och tvingas till nykterhet.

Roger har försörjningsstöd och befinner sig i fas 3. Som motprestation skall han arbeta och detta får han göra inom äldrevården där han skall höja kvaliteten för de äldre genom att ta med dem ut på promenader och hålla dem sällskap.

Han har slutat dricka alkohol på vardagarna för det luktar för mycket om honom dagen efter. Någon kan bli misstänksam. Det har hänt på tidigare platser, men han har aldrig blivit hemskickad p.g.a. detta. Arbetsledare har istället endast fällt en kommentar: ”Läskade du igår?” Sedan var det inte mer med det.

Nu för tiden använder Roger tjack (amfetamin för en oinvigd) och blandar detta med tabletter. För ett otränat öga märks inte hans missbruk. Nej, för Roger är fruktansvärt trevlig och älskvärd. Alla gillar honom och han pratar gärna och mycket. Kanske beror det på linan han drog i sig innan han begav sig till arbetet. För att orka med.

På sin fas 3 placering får Roger gå med matlåda åt pensionärer och hålla dem sällskap då de äter. Gamla äter sällan mycket och därför blir nästan halva matlådan över. Istället för att slänga resterna äter Roger upp dem då gamlingen är på toaletten (eller då han tar med lådan ut för att slänga den i soporna). Efteråt skall det fikas och nu är Roger mätt i magen. Pensionären också. Det har varit en trevlig stund. Innan han går passar han på att pudra näsan lite, bara för att orka med de resterande 4 timmarna – inte så mycket att hans ögon står rakt ut.

Det är praktiskt för Roger att vara sällskap åt gamla vid deras matstunder. Han har inte så mycket pengar och han väljer hellre att lägga det på annat än mat. På sin fas 3 placering blir han mätt och slipper detta bekymmer.

Att lämna överblivna mediciner till Apoteket är en uppgift som inte alltid är lätt att hinna med i ett späckat schema. Därför är det jättebra att Roger finns där och kan göra sådana här tjänster för att avlasta personalen. Han får en plastkasse med överblivna apodoser som skall lämnas till Apoteket för att förstöras så småningom. Det finns ingen lista på vad man lämnat ut till Roger, inte heller för Apoteket register över vad han faktiskt lämnar in.

Roger sätter sig väl gömd på vägen och kikar ned i kassen. Det är inte lika tidsödande nu för tiden att sortera ut mediciner: på apodospåsarna står det vad påsen innehåller och i vilken styrka. Man behöver inte leta för att identifiera dem i FASS nu för tiden. Men även om det hade varit så har Roger ett tränat öga och vet hur eftertraktade tabletter ser ut – utan att slå i tablettmissbrukarnas Bibel.

Oxascand, Stesolid och Rohypnol stoppar Roger i fickan. Propavan tar han också med sig även fast han tycker dessa är skit – de går att sälja till någon annan. Populära mediciner hos äldre för de skall hålla sig lugna och dessutom sova gott om natten – istället för att larma och ge personalen merarbete. Drömmen går i uppfyllelse då han hittar morfin från en cancersjuk vårdtagare som inte velat ha sin medicin vid något tillfälle.

Roger har också, som fas 3:a, fått delegation från ansvarig sjuksköterska att dela ut mediciner. Alla pensionärer tar sin medicin villigt då Roger kommer med den. Inte en enda avvikelserapport (då någon inte vill ta sin medicin eller har fått fel dos o.s.v.) har han behövt skriva under sin placering.

Dessutom vet Roger vilka penionärer som försvarar mycket pengar hemma och vart. Han får nämligen handla åt dem ibland. Likadant vet han vilka som är fattiga, som han själv, och vilka som har bostäderna fyllda med silverbestick, konst, dyrbara smycken o.s.v. Det är information han kan sälja vidare till andra.

Roger tillhör en av de som är nöjda med sin fas 3 placering. Han får sitt socialbidrag, gratis mat och mediciner, kan använda sitt bidrag för att finansiera sitt missbruk och utöver det tjänar han lite svarta pengar på försäljning och/eller information. Utöver det är han kanske mest nöjd med att slippa vara på behandlingshem. Så länge han sköter sin fas 3 syssla behöver han inte ens lämna urinprov – det kostar för mycket och därför litar man på Roger då han säger att han lagt av för gott. Han är ju så trevlig. Och mycket manipulativ.

 

”Det är precis så här det är tänkt”.

Det mest sorgliga är att anhöriga till äldre vill ha fler fas 3 arbetare på äldreboenden. Jag tror man får tänka sig för några gånger innan man kommer med dylika önskemål. Hur tror de vården kommer förbättras för deras föräldrar då man skickar gratisarbetare dit som inte är ett dugg intresserade av att hjälpa de äldre? De vill bli hjälpta själva – med att komma ifrån förnedringen och ha ett avlönat arbete.

PS: Roger är en fiktiv figur, men händelserna jag beskrivit ovan är inte det, dem har jag tyvärr sett med egna ögon.