Deprimerande statistik

Enligt Arbetsförmedlingens statistik för vecka 28 är det 26 598 människor som befinner sig i fas 3. Alltså +71 jämfört med föregående vecka.

Vart är de 15 personer/dag från fas 3 som får arbete? Om vi ponerar att alliansens siffror stämmer då de säger att 105 peroner varje vecka lämnar fas 3 för riktiga arbeten, så innebär det att 176 nya stackare hamnat i fas 3 under bara en vecka. Men jag tror inte på blåa siffror.

Hela 2 867 personer av 362 632 öppet arbetslösa får utbildning, 1 341 av dessa är utrikesfödda och 238 är inrikesfödda ungdomar under 24 år.

Diagrammet över hur många som går arbetsmarknadsutbildning åren 2009-2011 är mycket deprimerande. Det har aldrig varit så lågt som nu. Se själva.

Semestertips från moderaterna

Katarina Brännström är nästan i samma klass som Helena Riviére när det kommer till att sväva i det blå. Ja, för de är naturligtvis moderater bägge två.

I ett inlägg på sin blogg skriver Katarina tjusigt om semester: det bästa i livet är gratis och det är nyttigt att ha tråkigt.

Till viss del håller jag med henne för jag brukar säga till mina barn att det är bra att lära sig ha tråkigt. Tyvärr finns det dock ett stort men här: att säga samma sak år efter år, då mister det sin tjusning. Det är inte nyttigt att ha tråkigt alla årets dagar.

Katarina ger tips (moderater verkar tro att andra människor inte kan tänka själva) om aktiviteter under sommarlovet: picnic, badstrand och cykelturer. Det kostar inte så mycket och nej, det gör det vissterligen inte, OM man har en cykel vill säga. Picnic då? Ja, man kan kanske äta lunchen som picnic då många av oss har svårt att få ekonomin att gå ihop så det räcker till både lunch och middag.

Sommaren är dyrare än andra årstider, barnen äter inte lunch i skolan och plötsligt blir detta en extra utgift varje dag under sommarlovet. Det tär på ekonomin och speciellt om man har fler än ett barn att försörja, men mat måste man ändå införskaffa. En picnic där man går i skogen och letar bär man kan ha picnic med? Hittar du inga blåbär eller hallon så blir det ingen picnic.

En person hade kontaktat Katarina och tyckte att det borde ingå en semesterresa för alla som inte har råd, på samhället/skattebetalarnas bekostnad. Katarinas åsikter kan man läsa mellan raderna eftersom hon, som alla andra moderater, har svårt att svara på en fråga rakt upp och ned.

Citat från Katarina Brännström: ”Ja, man kan alltid fundera på vad som är livets nödtorft och nödvändigt för ett normalt liv. Visst önskar man väl att alla, särskilt barnen skulle få komma bort ett tag, byta miljö, få springa i gräs, bada, fiska, simma, leka och ha kul med kompisarna. De allra flesta kan ordna detta själva.”

De flesta är de som arbetar. För andra är det inte lika enkelt. Att fiska kräver utrustning, åka bort kräver bensinpengar/tågbiljett/bussbiljett och det är verkligen inte billigt – även om man lyckas hitta gratis logi hos någon vän eller släkting, simma kräver att man har råd att köpa en pool eller kan betala resor till och från havet/sjön. Inte alla bor på gångavstånd till vatten.

Leka med kompisar fungerar kanske om man inte bor i glesbygd. Å andra sidan: är man stadsbo är det inte speciellt många lekkompisar kvar på gården att leka med då de flesta är iväg på semester.

Vad Katarina också glömmer är att de fattigaste inte har någon semester. De skall sysselsättas, praktisera, arbetsträna och allt vad det är – året om. Har man tur kan man ta ut 20 dagars ”ledighet” och hoppas att AF inte kallar under tiden, men det gäller enbart för de som har aktivitetsstöd och har varit inskriven i jobb- och utvecklingsgarantin under 1 års tid. Går du på soc har du ingen rätt att vara ledig. Barnen får vara på dagis/fritids hela sommarlovet istället, medan föräldern utnyttjas som gratis arbetskraft då sommarvikarier är dyrare.

Katarina har missat artikeln ”Simskola inte självklart för alla”. Att kunna simma har numera blivit en klassfråga. Var femte elev på mellanstadiet är ej simkunnig – trots att det står i skolans läroplan att de skall kunna detta då de går ur femte klass. Det är kommunernas ansvar, men 3 av 10 skolor har idag ingen simundervisning och flera skolor anser sig inte ha råd att transportera barnen till och från simhallen.

I moderaternas värld har de fattiga råd att frakta barnen till och från simskolan samt betala simskoleavgiften när inte skolorna har det. I mitt fall rör det sig om en kostnad på ca 6.000:-/år. Det är mycket pengar då man inte har några, men som tur är har mina släktingar lite bättre ställt. Men inte alla är lika ”lyckligt lottade” som mig

Simskoleundervisning är många gånger under normal arbetstid och det kräver att man kan ta några timmars ledigt från sin praktik eller sysselsättning varje vecka. Det får man egentligen inte och lyckas man med detta, utan att bli avstängd, blir det dessutom avdrag på aktivitetsstödet.

Om man skall ta med sina barn till vattnet för bad, fiske eller något annat så förutsätts det att de är simkunniga, har flythjälpmedel eller flytväst på sig om de skall vara på en brygga och fiska krabbor. Något annat är ansvarslöst – även om man har full uppsikt. Och vad kostar inte en flytväst?

Jag begriper inte att det skall vara så svårt att sätta sig in i hur verkligheten ser ut. Det är tack vare denna brist det är så eländigt som det är i Sverige idag. Och just därför kommer barnen tillbaks till skolan efter sommarlovet och har inte badat en enda gång.

Sommar, sol & myndigheter

Det har hänt fler än en gång att jag glömt att titta mig i spegeln innan jag går utanför ytterdörren. Jag kommer på det flera timmar efteråt då jag råkar gå förbi en spegel och ser någon som påminner om en medlem ur Sex Pistols.

Jag har helt enkelt slutat bry mig. Eller det har jag egentligen inte, det är mer som om jag befinner mig i en sovande fas av livet. Fas 3 – den eviga mardrömmen.

Nu har det varit bättre ett tag, men jag tvingades till Arbetsförmedlingen för att få underskrift av blanketten som skall lämnas in. Bara där känner man sig förnedrad: varför skall en handläggare intyga, varje månad dessutom, att jag deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program? Arbetslösa kan ju fuska med allt, det är bäst att någon myndighetsperson intygar sanningshalten.

En mycket trevlig ung man tog emot mig. Kanske borde jag bli en smula glad över att det var uppenbart att min attraktionskraft inte helt försvunnit med fas 3? Det blev jag i alla fall inte.

Stammande förklarade jag mitt ärende. Var kom stamningen ifrån helt plötsligt? Den drabbade mig då jag fick förklara att jag var i fas 3 och att min handläggare har semester så jag behöver en kråka på pappret.

Han knappade in mitt personnummer och uppgifterna stämde. Jag passerade kontrollen. Den arbetslöse ljög inte.

”Det står att du skall välja en fas 3 placering i augusti. Har du fått någon lista med anordnare att välja mellan?”, undrar han, blinkar med ögonen och är så käck att det vänder sig i magen. Jag får anstränga mig från att inte spy en kaskad över hans skrivbord. Nattsvart. Ute är det varmt och strålande sol. Jag stirrar på mina brunbrända händer med rosa nagellack.

- Du, jag har snart varit hos allihop och de jag inte varit placerad hos vet jag vilka de är. Är man arbetslös är det endast en evig rundgång. Jag hoppas jag slipper en fas 3 placering och istället får det där jobbet, säger jag lamt.

Vi pratar allmänt om företaget och han önskar mig lycka till. ”Tack”, mumlar jag och när han säger att han kommer lämna över min blankett till Försäkringskassan för stämpel redan samma dag, utbrister jag glatt: ”Tusen tack! Vilken service!” Jag vet fortfarande inte om jag var ironisk.

Stämpeln, när blanketten inkom till FK, är mycket viktig för en arbetslös. Försäkringskassan betalar ut pengarna exakt 14 dagar efter blanketten inkommit. Dock har jag en gång lyckats med att få det utbetalt redan efter 11 dagar då jag befann mig i en ekonomisk ruin, det var innan jag förstod att min tillfälliga tältplats skulle bli permanent.

Det var en märklig känsla att knata ut i solen igen. Först när jag satt i bilen kunde jag andas igen och tacka min lyckliga stjärna över att jag sluppit möta någon kollega från mitt forna arbete. När jag fällde ned solskyddet fick jag till råga på allt se punkaren igen. Men ångesten, som stavas F a s 3, hade mig i besittning till dagen därpå.

Jag drömmer om en dag då jag slipper ha med myndigheter att göra. Ingen Arbetsförmedling, Försäkringskassa, CSN eller Kronofogden. Även Skatteverket hade varit skönt att slippa, men det gör ingen förrän de dör.

Kanske borde jag vara glad över att inte ha socialtjänsten i mitt liv också? Ja, det är jag nog. Positivt tänkande kallas det visst, åtminstone enligt Helga von Pitbull

Fas 3 – en tillbakagång

Kolla noga in bilderna här nedan och se om ni hittar någon skillnad:

Förvillande likt.

Kollar man riktigt noga kanske man kan se MP3-lurar i någons öra på den understa bilden. Men mer då? Ja, jag hittar inte så mycket annat.

Första bilden visar bönder på en kolchos i Sovjetunionen på 40-talet, den undre bilden visar en kolchos i Sverige för fas 3:are (arbetskooperativet GrönaSak i Göteborg) på 2000-talet.

Så mycket har alltså hänt på 70 år…

Kolchos har stora likheter med de fånglägerliknande kollektiv som inrättades i Demokratiska Kampuchea (nuvarande Kambodja).

Röda Khmererna, med ledaren Pol Pot, ville skapa en socialistisk lantbruksutopi där alla skulle leva som bönder i stora kollektivjordbruk ute på vischan. Något annat skulle de inte ägna sin tid åt och regimen skulle styra och kontrollera allt – även folkets tankar. De som upplevdes som ett hot mot regimen torterades och avrättades.

Det är inte bara bilderna som är förvillande lika, även tankegångarna verkar vara en dålig repris.

”Det är precis så här det är tänkt”.

Danmark går till botten med signalementen

Jag läste danska nyheter idag. Det är inget som tillhör vanligheterna, men jag ville veta mer om fosterhemsföräldrarna som vanvårdat och misshandlat fosterbarn under lång tid som det stod om i svenska nyheter idag.

En annan rubrik fångade mitt intresse och det blev dagens första skratt: ”Sorte mænd med skæve tænder voldtog 22-årig”.

Översatt till svenska: ”Svarta män med sneda tänder våldtog 22-åring”.

Vad fann jag så roligt? Ja, ingenting är kul med att bli våldtagen utan det var mer ordvalet som roade mig. En rubrik vi aldrig kommer få se i svenska tidningar och den överrumplade mig.

Läser man sedan artikeln får man ett hyfsat signalement på förövarna och den ena hade utstående ögon också, men jag ställer mig skeptisk till hur man kan se om någon verkligen är från just Somalia, Etiopien eller varför inte Eritrea?

Kollar man på svenska Efterlyst och de vill ha tips från någon gruppvåldtäkt någonstans i vårt avlånga land så är det tunnsått med information. Hudfärg går bort, likaså om förövaren talar perfekt svenska eller med brytning, hårfärg går också bort om den råkar vara svart. Bär våldtäktsmannen keps går man ut med det, men knappast om karln råkar ha en fez på skallen.

Hur lätt är det att få fram tips om någon som är ca 1.70 lång, iklädd gympabrallor och svart huvtröja med luvan neddragen? That´s it.

Jag skall inte fördjupa mig i detta eller dra igång en diskussion om danska tidningar är rasistiska eller inte. Men jag tror att danskarna har bättre chanser att hitta sina gärningsmän med denna detaljerade beskrivning än vad vi själva har i liknande fall

Illa, illa, jag mår illa

En halvkroppsförlamad man hade tidigare hjälp 67h/v. Men så dök en utredare från Försäkringskassan upp tillsammans med en tjänsteman från kommunen. En kort hembesök som slutade med att mannen numera endast kommer få hjälp 9,5h/v.

Kanske har FK kommit på att han är arbetsför på en påhittad arbetsmarknad och assistansen består av hjälp med att komma till och från Arbetsförmedlingen/praktik/anordnare.

Vad är viktigast egentligen? Skattesänkningar eller en havererad välfärd? Hur har det kunnat bli så illa i vårt land?

Fas 3 sjukan

Även om jag är en smula orolig inför hösten och hur det kommer se ut: ny fas 3 placering eller anställning, så måste jag säga att jag mår otroligt mycket bättre nu än då jag tvingades vara hos en anordnare varje dag.

Min fas 3 sjuka är nästan bortblåst. Listan av symtom kan göras lång.

Jag var fruktansvärt uppstressad i mig själv, kände mig konstant jagad och fick aldrig tillräckligt med sömn. Ångest över att gå och lägga mig och behöva vakna till ännu en meningslös sysselsättningsdag i dårarnas paradis. Resultatet blev att jag lade mig för sent av den enkla anledningen att jag ville ha så mycket ”egen tid” som möjligt. Kvalitetstid kanske man kan kalla det.

Och i ärlighetens namn: vem bryr sig om jag kommer försent, går tidigare, är sjuk eller vabbar, och vem bryr sig om jag är halvsovande hos anordnaren? Cirkusen går runt ändå – utan min medverkan som vare sig gör till eller från. Det är inte på riktigt. Inget jobb man behöver sköta och inget som går att använda som referens.

Hej! Jag söker arbete som skötare hos Er på rättspsyk och har tillbringat de senaste 2 åren med att sortera lump. Blott en charad för att konfiskera de arbetslösas tid.

När jag somnade drömde jag alltid mardrömmar. Lyckligtvis kom jag inte ihåg dem när jag vaknade, men kroppen påminde mig; vakna med ett ryck, kroppen på helspänn – beredd på flykt, en känsla av att vara jagad som fick mig att känna mig vettskrämd, gnisslat tänder, stel i nacke, muskler spända och en spänningshuvudvärk som aldrig ville ge med sig, trött, håglös, meningslös och efter 3 koppar kaffe klarade jag av att röra mig framåt. Mot meningslösheten. Med en fruktansvärd panikångest som aldrig gav med sig.

Magen gjorde sig påmind och blev svullen, konstant spyfärdig och det gick knappt att få ned en matbit. Huvudvärken blev inte bättre av att gå igenom gamla klädtrasor och konversera eller medla bland allsköns idioter. Jag kände mig nästan som ett psykfall själv.

Värst av allt var ändå panikångestattackerna som blev värre och värre för varje dag. Stressrelaterat. Det ledde till att jag fick märkliga skakningar i kroppen, främst huvudet och händerna. Ibland fick jag gå ut då det kändes som jag skulle svimma eller falla ned och dö på fläcken jag stod på. Jag gick och väntade på att få stressepilepsianfall, exakt så kändes det: jag skakade och världen försvann, men jag var ändå på benen.

Skakningarna var absolut värst och i slutet räckte det med att jag tvingades titta på någon för att mitt huvud skulle rycka fram och tillbaks som om jag vore en gammal tjackpundare. Skammen. Kränkningen.

Jag hade ingen ro alls i kroppen och klarade inte av att vara stilla. Att läsa en bok eller lösa korsord var en omöjlighet. Det kröp under skinnet på mig. Värdelös. Arbetslös.

På slutet var jag så sönderstressad och uppjagad att jag gick med ständiga tics i ena ögat, jag blev oerhört närsynt, onormalt håravfall och alla möjliga märkliga tillstånd kom över mig. Jag klarade knappt av att köra bil till slut, i alla fall inte på väg till anordnaren, därifrån gick det däremot bra. Overklighetskänslor, panikångestattacker och hade jag en bil bakom mig var jag ibland tvungen att köra in på en rastplats för att låta den köra om, i annat fall blev jag så uppjagad att jag inte kundes andas.

Helt sjukt när jag tänker på det i efterhand. Jag var på gränsen till att bli djupt deprimerad.

Nu har jag sluppit vara hos en anordnare under 1 1/2 månads tid. Jag mår bra. Eller åtminstone hyfsat. Bäst hade jag mått om jag fick utbilda mig eller hade ett jobb.

Det viktigaste av allt är att symtomen är borta. Jag kan slappna av hyfsat och jag har inga panikångestattacker eller skakningar längre. Och jag klarar av att läsa böcker som jag saknat så.

Jag minns handläggaren på AF som rekommenderade psyk för eventuell medicin så jag skulle må bättre. Med facit i hand var den bästa medicinen att slippa slava med meningslösa sysslor och inte bli behandlad som en idiot.

Trots allt är jag snart 40 år och går upp i tid om morgnarna, har en dygnsrytm, sköter om hem och barn, kan sysselsätta mig själv och dessutom vara social och fika. Jag behöver ingen pysselsättning för att klara av dessa enkla ting.

Naturligtvis ställer jag mig frågan: hur kommer jag må i höst om det blir en ny fas 3 placering? Jag orkar inte tänka på det. Arbetsförmedlingen har stängt 3 veckor till så jag kan andas ut. Olyckligtvis finns det inte speciellt mycket arbeten att söka nu under semestertider, men jag är ändock lycklig över att inte må som jag gjort under tiden som fas 3 slav. Jag är visserligen fortfarande i fas 3, men slipper den dagliga förnedringen. Istället kan jag hämta styrka i mig själv. Men hur länge räcker den styrkan om jag skall till en ny anordnare?

Finn ett fel

Jag fick en kommentar som förtjänar ett eget blogginlägg. Och det är för jag tycker kommentaren är mycket talande då det gäller synen på fas 3:are. Here we go:

”Ja man kan ju undra varför du är i fas 3 när man läser nedanstående stycke.

”Tillbaks till ämnet. Jag var faktiskt helt oallmänbildad en gång i tiden, men det klassar jag som legitimt då jag var tonåring som skolkat hela högstadiet, vägrat gå gymnasiet och tyckte livet skulle levas på krogen samt under hårdrockskonserter. Vad var Dagens nyheter för något och vilka styrde Sverige egentligen?”

Nej, men grundskola + gymnasium (och helst vidareutbildning) kan tyckas vara en bra förutsättning för att få jobb 25 år senare.”

Jag har kanske en naiv syn på människan, men jag tror ju att denne varit aktiv under 25 år och fått något uträttat under tiden. Inte heller tror jag tonåringar stagnerar i sina tillstånd och förblir lika vilsna för resten av livet. För hur vanligt är det inte att tonåringar gör revolt? Är en skoltrött högstadieelev detsamma som att denne kommer befinna sig i fas 3 mer än två decennier senare? Självklart inte.

Att jag läst gymnasiet, inte mindre än 2 gånger (en gång i början av 90-talet då Komvux hade betygssystem med G/IG och inget annat, så skulle det se ut på alla skolor i framtiden, men så blev det inte, och alla vet att G i betyg inte direkt leder närmare universitetet), med toppbetyg spelar ingen roll, inte heller att jag pluggat vidare på universitetet.

Vad som är relevant i detta sammanhang är attityden som breder ut sig mot fas 3 som något skamligt där den arbetslöse bär skulden. Något måste ju vara fel med dessa individer. Eller?

Vad skall man svara på det? Jo, när vi var små blev vi vaccinerade på BVC, tålde inte vaccinet och därför hamnade vi i fas 3. Det finns inga enkla lösningar. Alla är olika.

Att vara i fas 3 är inget någon människa är stolt över. Tvärtom. Att behöva förklara och ursäkta sig för man hamnat i denna fruktansvärda situation är ännu värre.

Vilket av alla brott har fas 3:aren begått; för gammal, funktionshindrad, oanställningsbar, skör, söker inga jobb, har småbarn, missbruksproblem, saknar utbildning, betalningsanmärkningar, finns med i brottsregistret eller är kanske bara lat av naturen? Eller kan det helt enkelt vara så besynnerligt simpelt att det inte finns arbete åt alla och arbetsmarknadens krav på individen ökat?

Ingen skall behöva ursäkta sig för de hamnat i fas 3. Däremot borde regeringen gå ut med en knäböjande ursäkt för den mest bedrövliga arbetsmarknadspolitiska åtgärd Sverige någonsin skådat. Och dessutom utfärda skadestånd åt de drabbade.

En sak är lustig i sammanhanget: jag började jobba mycket tidigt och det började med jultidningar för att senare, då jag var i 10-11-års åldern, stå i lotteristånd samt kiosk, ta emot tomflaskor i affär, sälja biljetter på tivoli etc. Vid 16 års ålder hade jag min första riktiga anställning och sedan jobbade jag nonstop under tio års tid, tre fasta anställningar och en timanställning.

Det var lätt att få arbete och ingen efterfrågade betyg, CV, frånvaro, betalningsanmärkningar eller utdrag ur belastningsregistret. Alla fick en chans och de som ville kunde arbeta. Så är det inte idag.

Skall en betalningsanmärkning också innebära att du är utesluten som arbetare tills dess den försvinner? Ett skäl för att hamna i fas 3? En gång snattare – alltid snattare och det blir fas 3 placering? Kan du inte språket? Fas 3 nästa. Endast timanställd och får ingen fast tjänst p.g.a. anställningsstopp? Bara att säga upp sig och påbörja vandringen mot fas 3. Utländsk universitetsutbildning? Suspekt, sök jobb som lokalvårdare eller bege dig mot fas 3. Arbetslös längre än 1 månad? Något är allvarligt fel och risken finns att du hamnar i fas 3. Ingen utbildning? Fas 3. Över 35 år? Fas 3. Har du små barn? Sorry, fas 3 nästa. Behöver du omskola dig? Tyvärr, inga pengar eller platser till arbetsmarknadsutbildning, på g till fas 3.

Så här kan jag hålla på i evighet. Finn ett fel; är det på arbetsmarknaden eller hos den arbetslöse problemet finns? En normalt funtad människa ser svaret direkt, men vår regering vill gärna få oss att framstå som oanställningsbara, obildade, sköra, ålderstigna och funktionshindrade.

Fattigtipset

Jag fick en förfrågan angående tips om skulder. Det kanske är fler som behöver hjälp och jag kan lika gärna erkänna på en gång: jag är urusel på att maila. Därför kommer lite bra länktips här istället.

Hur skulder skrivs av, d.v.s. preskriberas? Konsumentverket har en enkel tabell för detta här.

Det finns även bra hemsidor med forum där man kan läsa det mesta och jag rekommenderar dem i turordning. Bäst är Fattiga riddare och sedan finns även Insolvens och Skuld forumet för skuldsatta.

Helga von Pitbull garanterar att ni får bättre hjälp där än hos kommunens skuldrådgivare, kronofogden m.fl. Och via helt lagliga metoder och vägar bör jag kanske tillägga

Slavägare som är emot slaveri?

Sverigedemokraterna utnyttjar fas 3:are - trots att de röstat för ett stopp av just denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd.

Tomas Tobé tolkar det som att SD mest intresserar sig för spelet ”Att jävlas med regeringen”.

Citat Aftonbladet:

”Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund ser dock inga hinder för att fas 3-deltagare jobbar för partiet:
”Både vi och andra partier kommer sannolikt alltid ha synpunkter på brister i arbetsmarknadspolitiska reformer, men vi måste naturligtvis agera utifrån rådande förhållanden. Nu ser det ut som det gör och det vore väldigt konstigt om vi skulle neka människor plats hos oss”, skriver han i ett mejl.”

Samma visa och samma resonemang man stöter på hos ALLA fas 3 anordnare: ”Ja, men det är ju bättre att stackarna är hos just oss, för vi utnyttjar dem inte”.

Finns det inga anordnare som har en gnutta moral i blodet? Vägra ta emot arbetslösa som gratis arbetskraft så är vi av med skandalen regeringen vägrar ge dödsinjektionen.

Att slutbehandla ett ärende (återkomma till riksdagen med ett konkret förslag eller att helt avvisa riksdagens beställning) tar oerhört lång tid för regeringen. 2008/2009 tog ett ärende i genomsnitt 3,5 år. Nu tar varje fråga, enligt KU, i snitt 5,5 år. Fas 3 ser ut att bli kvar till nästa val om vi har riktig otur.

Ridå