I artikeln ”Vi långtidsarbetslösa är en handelsvara” fastnar jag för ett uttalande av Mats Lindström, sektionschef på Arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik, om detta med anordnarbidraget på 225:-/dag företaget får då de tar in en människa som befinner sig i fas 3 inom jobb- och utvecklingsgarantin: ”Det ska vara ett ekonomiskt stöd för merkostnader och ska inte innebära vinst”
Jag är långt ifrån ensam om att inte ha någon handledare. Visst, det sitter kontorsråttor på kontoret om jag skulle behöva fråga något, men den enda merkostnaden de har för att jag är där är den tid det tar för dem att plita dit sin namnteckning 1 gång/månad då jag måste skicka in försäkran om aktivitetsstöd. Och riktigt så lång tid tar det inte…
I övrigt sköter alla sig själva och ingen anställd finns i närheten. Inte heller blev det någon introduktion mer än att jag visades runt 15 min. den första praktikdagen.
Vi har inga arbetskläder eller arbetsskor, ingen tillgång till datorer och internet, telefonen använder jag aldrig och de gånger någon söker mig är det inkommande samtal till anordnaren som inte kostar något, ingen handledning och det är ett självständigt arbete.
Eftersom det är en ”ideell” organisation får vi jobba helt ensamma medan ansvariga sitter en trappa upp och håller bibelskola. Men jag undrar hur ideell en förening verkligen är då man har mängder av praktikanter som tvångsarbetar under hot från Arbetsförmedlingen/Alliansen.
Givetvis frågar jag mig: vad händer om anordnarbidraget faktiskt innebär en vinst?
När jag började jobb- och utvecklingsgarantin fick man fylla i försäkran om aktivitetsstöd själv. Ingen anordnare eller handläggare från AF behövde intyga att slaven talade sanning. Det var innan myndighetsutövningen slog till. Nu för tiden måste en handläggare eller anordnare skriva under blanketten för att intyga att man inte fuskar.
Varför inte göra det omvända? Anordnaren skall inte gå med vinst så låt oss slavar skriva under blanketten varje månad där anordnaren redovisar sina merkostnader för slaven? Det är i högsta grad rättvist.
Man är orolig att slavarna skall få ut några hundralappar extra/mån. genom att fuska, medan varenda anordnare fuskar med anordnarbidraget – och då rör det sig inte om hundralappar längre. Fråga Ivan Daza/Jobbfabriken får ni se.
