Fas 3 handbok for dummies

Jag hittade en käck liten pamflett då jag skulle fördjupa mig i anordnarbidraget vs bokföring/deklaration etc. Då hittade jag den här:  ” Handboken – Inspiration och handledning för föreningar som erbjuder sysselsättning för personer inom fas 3.”

Utgiven av Hela Sverige ska leva. En riksorganisation för cirka 4 700 lokala utvecklingsgrupper samt ett 40-tal organisationer. Deras uppgift är följande:  ”ge råd och stöd till lokala utvecklingsgrupper och tillhandahålla redskap för framgångsrikt lokalt arbete samt att påverka genom att lyfta de frågor som är betydelsefulla för människorna på landsbygden.”

Jag är den förste att erkänna att det tydligen finns de som är mer ironiska än jag själv…

Allt det fetstilta är citat ur handboken. Och mina kommentarer syftar delvis till en egen ideell fas 3 förening som jag skrivit om tidigare. Here we go:

”Första mötet är att likna vid en anställningsintervju. Deltagaren och anordnaren måste lära känna varandra så gott det går för att bilda sig en uppfattning om de trivs ihop och tror att det kan bli ett bra samarbete dem emellan.”

Om fas 3 praktikanten inte tror han platsar hos anordnaren – har denne rätt att säga ifrån då? Självklart inte.

”I föreningens bokföring är anordnarbidraget ett statligt bidrag. En idé är att göra ett projekt i bokföringen av att vara anordnare. Bidraget är ett statligt bidrag, kostnader för till exempel arbetskläder, redskap och resor är utgifter och tar ni betalt för en utförd tjänst är det en inkomst. Då kan ni se separat vad det innebär ekonomiskt att ha deltagare.”

Arbetskläderna shoppar vi på exempelvis NK då det är viktigt att vara representabel utåt, både i föreningen och om vi kommer iväg på anställningsintervju. En riktig anställningsintervju vill säga, ingen intervju för en fas 3 plats.

Vill du hellre åka taxi till praktiken så fixar vi det som arbetsresor.

”Åsikterna om den svenska arbetsmarknadspolitiken går isär. Frågor som undanträngningseffekter och konkurrens diskuteras. Några kritiska röster menar att man utnyttjar de arbetslösa som får ”slava” för en alltför låg ersättning. Andra ser giriga föreningarna som bara vill åt gratis arbetskraft och dessutom får betalt 225 kr per dag och deltagare. Åter andra tycker att föreningarna konkurrerar med lokala företag, att man tar jobben från dem. När föreningen blir anordnare är det viktigt att veta att det privata näringslivet och de fackliga organisationerna kan ifrågasätta de arbetsuppgifter som erbjuds deltagarna. Näringslivet av den anledningen att det kan uppfattas som konkurrens och facket för att arbetsuppgifterna skulle kunna utföras av anställda. En förening som tar emot deltagare från fas 3 bör därför tänka igenom och förhålla sig till eventuell kritik.”

”Undanträngningseffekter

Det berör inte den sociala ekonomin så mycket, av den enkla anledning att föreningslivet i regel inte har någon anställd för att göra det arbete som erbjuds inom fas 3.”

”Sociala effekter av lång arbetslöshet

Tänk att inte ha ett jobb att gå till varje dag. Det betyder att du inte får vara del i något som är självklart för de flesta människor i vårt land. Du har inga arbetskamrater att dela vardagen med, inte kunna diskutera tv–programmen och vad som sas på nyheterna kvällen innan, klaga på vädret eller berätta om planerna för årets semester.”

På min praktikplats finns det ingen som följer nyheterna och ingen att diskutera med på en IQ-nivå som man kan förväntas av normalpopulationen. Allmänbildningen är lika med noll och deltagarna är mer döda än levande. Och så hånet om att berätta om planerna för årets semester. De anställda har råd att åka på semester och de fattiga praktikanterna kan sitta och lyssna och undra om de har råd att köpa mat för dagen.

Nyligen bjöd anordnaren alla SFI:are på en shoppingresa till Stockholm. Min tanke var: ”Jaha, det är kanske mitt anordnarbidrag som bekostat detta.”

”Som handledare är det viktigt att förstå att ekonomiska problem kan sänka vem som helst. Men det är lika viktigt att förstå att det inte är handledaren som ska lösa deltagarens problem genom att till exempel låna ut pengar. Däremot skulle man kunna föreslå ett möte med kommunens skuldsanerare eller någon annan ekonomisk rådgivare. Föreningen kan också titta på om det finns möjligheter att hjälpa till med busskort, subventionerade luncher eller liknande. Om föreningen bekostar det måste deltagaren vara medveten om att det kan komma att beskattas som förmån.”

Praktikplatsen tjänar 60.000:-/år skattefritt på praktikanten och handledaren kan vara välvillig att lyfta luren till en skuldsanerare för att praktikanten skall få hjälp med sin ekonomi.

Jag saknar ord…

Och får praktikanten äta lite smulor från bordet kan det komma att beskattas som förmån

Här idiotförklarar man oss igen:

”Att vara handledare/arbetsledare för människor som har varit borta från arbetsmarknaden en längre tid kan vara annorlunda än ”vanlig” arbetsledning. Ett exempel; när det är kopieringsjobb som skall utföras så kan det finnas en rädsla för att starta kopieringsapparaten själv. Har man inte varit på en arbetsplats på ett tag vågar man inte. Men det kan lika gärna vara så att deltagaren är väldigt bra på att hantera kopieringsapparaten eller för den del andra maskiner som finns på arbetsplatsen. Till exempel datorerna, hur många är det inte av oss i föreningen som får stora skälvan när felmeddelandet dyker upp på skärmen eller pc:n hänger sig. Eller gräsklipparen som inte startar efter vintervistelsen. Tänk gärna på att ta reda på vad de kan, be om hjälp från deltagaren om du tror att du kan få den eller för att se om viljan och kunskapen finns hos deltagaren.”

Jag är mycket datakunnig, men det skulle aldrig falla mig in att hjälpa till då praktikplatsen har krångel med sina datorer – även fast jag kan betydligt mer om ”krångliga maskiner” än vad de kan. De får hyra in en datakonsult som gör jobbet. Jag tänker inte utföra det gratis!

Ber anordnaren mig göra något utöver min syssla på papperet frågar jag: ”Får jag riktig lön om jag gör det?” Svaret blir nej. ”Då får ni fråga någon annan”, säger jag med ett leende.

”Dessutom är det bra om deltagaren har tillgång till telefon och dator om det finns på arbetsplatsen, då kan hon eller han titta på lediga platser på Arbetsförmedlingens hemsida eller leta efter uppgifter som har med arbetet att göra.”

Anordnarbidraget kan givetvis användas till varsin fet laptop vi använder i vår förening och naturligtvis får man ta med den hem efter praktikdagens slut. Allt för att komma ut i arbetslivet igen. Och jag hade blivit jävligt inspirerad till att söka jobb med ovanstående laptop!

iPhones köper vi till alla praktikanter då de måste ha tillgång till telefon. Sedan kanske Helena Riviére kommer ur sin vanföreställning om att barnfamiljer köper iPhones istället för mat. Våra telefoner blir subventionerade av staten och Helena sätter morgonkaffet i halsen.

Och, håll i er nu för här kommer hycklarnas hyckleri i dess bästa form:

”Konflikter

I en grupp kan det ibland uppstå konflikter och då är det i första hand handledarens uppgift att försöka lösa konflikten. Det är bra om konflikten blir löst med respekt till alla inblandade och på ett sådant sätt att verksamheten kan gå vidare med en ny erfarenhet.Grundläggande normer för konflikthantering kan vara:

• Det är OK att vara osams, men inte att påverka verksamheten eller övriga medarbetare negativt.

• Båda parter bör vinna. Om en vinner, så är den andra förlorare och då är inte konflikten löst.

• Andra kan inte lösa konflikten, endast parterna själva.

Inget blir bättre av att försöka sopa problemen under mattan. En konflikt går inte att dölja!

Den påverkar inte bara de direkt inblandade utan också sin omgivning. Därför är det alltid viktigt att göra något och tackla problemet! En konflikt kan också uppstå mellan föreningen/handledaren och deltagaren. Glöm inte att det går utmärkt att kontakta Arbetsförmedlingen för att få hjälp med konflikthantering.”

Undra om Eliana Carvacho och Gyöngyver Meszaros samt Hans Johlgren håller med om detta?

Hur Arbetsförmedlingen löser konflikten vet vi vid detta laget, och självklart också konflikternas mästare: Ivan Daza/Jobbfabriken

Summa summarum: anordnarbidraget kan användas till vad som helst. Så varför inte låta alla praktikanter skriva en önskelista på vad de vill ha och låta staten agera jultomte?