Hemliga fas 3 klubben

I dag kom sanningen neddimpandes som en terroristattack från ovan. Och jag förstår inte varför jag blev mållös över något som var högst väntat. Ibland är det hårt att få sanningen serverad på bordet framför en. I detta fall är det inte svart på vitt utan istället blått på vitt.

Nu finns det en ny regel på Arbetsförmedlingen i mitt distrikt. Den står inte med i någon förordning. I alla fall inte ännu. Man kan istället säga att denna regel står skriven med osynligt bläck som bara AF kan läsa.

”De som varit arbetslösa mindre än 18 månader inom jobb- och utvecklingsgarantin behöver inte praktisera. Istället skall de vara hemma och söka jobb på heltid.”

För den som kan räkna innebär detta att man söker jobb hela fas 1 och när det återstår ca 50 dagar av fas 2 är det dags för handläggaren på AF att ordna fram lämpligt slavarbete åt den arbetslöse som strax skall göra karriär inom fas 3.

Hela tiden försöker alliansen rättfärdiga sina övergrepp med att det är bra för arbetslösa att ha en sysselsättning, de visar sig på arbetsmarknaden och får färska referenser att hänvisa till då de söker arbete.

Om detta nu hade varit sant, varför skall man plötsligt inte behöva praktisera i fas 1 & 2 som man gjort tidigare? Behöver inte dessa arbetslösa ”färska referenser” för att komma ut i arbetslivet?

Svaret på denna fråga är enkel: företagen har insett det lönsamma i att ha fas-3 placerade hos sig. Man vill helt enkelt inte ha praktikanter man inte får bidrag för. Jag vill gratulera att fas 1 och 2:or som drog vinstlotten denna gång. Å andra sidan är det omöjligt att vinna något då fas 3 tombolan endast är fylld av nitlotter.

Jag kan inte låta bli att undra hur det skall gå för alla studenter som behöver x antal månaders praktik för att exempelvis få sin yrkeslegitimation. Det är svårt nog redan idag att hitta praktikplatser åt alla studenter och tack vare detta med fas 3 och generösa bidrag till anordnarna kommer det bli etter värre.

Man vill inte lämna ut uppgifter om hur mycket pengar som går till jobbcoacher – men det fick AF snällt göra ändå, man vill inte lämna ut listor på vilka anordnare som utnyttjar arbetslösa i fas 3, inte heller vill man berätta för svenska folket hur mycket de olika företagen får skattefritt till sina ”kaffekassor” i form av anordnarbidrag för fas 3 placerade, och nu uppstår plötsligt regler och direktiv hos AF som ingen satt på pränt.

Ingenting finns och allting är konfidentiellt. Vi behöver inte bry oss. Alliansen vill oss alla väl

Alliansen är en karikatyr av de hemliga klubbar som var populära då jag växte upp. Vem tror Reinfeldt att han är – Kalle Blomkvist i egen hög person?

Hur kan svenska folket ställa upp på att förvandla vårt land till något som liknar forna Sovjetunionen? Man skickar folk till arbetsläger och hemligstämplar materialet.

Uppväger verkligen RUT och ROT allt detta elände? Svenska folket är unikt som självmant väljer en diktatur då andra, vettigare folkslag gör revolution för att störta den.

Kommunal praktik – en lönsam historia

Kommunerna upprättar arbetsläger dit Arbetsförmedlingen kan skicka de arbetslösa som sedan sätts i slavarbete, under benämningen praktik alternativt varaktig, samhällsnyttig sysselsättning – utan lön.

Oftast rör det sig om second hand butiker som drivs av praktikanter, i kombination med olika typer av servicetjänster såsom städ, fönsterputsning, snöskottning, trädgårdsarbete etc. Kommunens ledare för arbetslägret tar ut en avgift från den (privatpersonen) som nyttjar tjänsterna praktikanterna utför gratis.

Om du uppbär försörjningsstöd och behöver flytta sker transporten enkom med socialtjänstens godkända firma: kommunens arbetsläger.

Kort och gott: bidragstagare agerar flytthjälp åt andra bidragstagare och det kostar ingenting eftersom det rör sig om slavarbete. Kommunen sparar pengar genom att slippa anlita en flyttfirma.

Har du soc och behöver saker till hemmet och kläder? Tro inte att du kan få pengar eller en värdecheck på ex. IKEA som man fick förr. Nej, den tilliten är numera bortblåst. Alla vet hur de fattigaste fuskar och smusslar med bidrag Man kan ju faktiskt sälja presentkortet och få ut pengar, istället för att köpa Fredrik dörrmatta, Borg toalettborste eller Hillevi slaskrensare. Gud förbjude!

Nu för tiden får man pengar till att köpa begagnade möbler och helst kläder. Och vart skall man köpa köksstolar för 75:-/st som är praxis? Jo, på kommunens second hand butik så klart. Kommunens pengar skall gå tillbaks till kommunen.

Behöver ungarna en cykel? Det kan du få bistånd till om du kan konsten att ”tjöta hål i hövvet” på soc-handläggaren och då får du lite pengar att köpa en begagnad cykel för i kommunens second hand butik. Cykeln är skänkt av en mindre vetande människa och renoverad av praktikanter som gjort det gratis.

Det här kallas visst återvinning på ett tjusigare språk

Skolans vaktmästare blir sjukskriven och då ringer man kommunens arbetsläger och frågar efter en händig karl. Simsalabim har man trollat fram en praktikant som helt plötsligt blir utlånad och dessutom jobbar gratis. Är det ens lyckodag kanske de får en fas-3:are istället och får 225:-/dag när vaktis är sjuk. BINGO!

Äldreomsorgen skärs ned och det gör inte så mycket: det finns praktikanter även där. Här sysselsätts främst kvinnor i varierande åldrar som är duktiga på allt som har med hushållet att göra.

Jag kan inte låta bli att förundras över den icke existerande jämställdheten då det kommer till dessa arbetsläger som skall föra oss närmare ett riktigt jobb och ge färska referenser.

Ja, om jag hellre jobbar som grovis på ett bygge skall jag väl inte behöva diska och byta blöjor? Det har jag faktiskt gjort tillräckligt i mina dagar och därför är min bästa vän numera min diskmaskin

Sist, men inte minst: de kommunala återvinningsstationer som finns verkar uteslutande skötas av praktikanter och en och annan OSA-anställd. Här tar man betalt av vanligt hyggligt folk som vill slänga kopparskrot och därefter åker de till skroten och håvar in ännu mer cash.

Praktik skall inte tränga undan riktiga arbeten hörs det hela tiden. Och jag måste vara dum som inte förstår hur detta hänger ihop.

Får inte den lokala flyttfirman mindre att göra då bidragstagare tvingas utföra flyttningar åt varandra?

Blir det inte mindre arbetstimmar för timvikarierna då man tar in praktikanter istället?

Vad säger städbolagen om att praktikanter tar deras uppdrag? Snöröjningen? Cykelverkstaden? Fönsterputsarna?

För att bara nämna ett axplock.

Om vi skulle sluta med detta eviga praktiserande skulle det leda till att fler människor sattes i arbete med riktig lön. Svårare än så är det inte.

Fas 3 anordnare – en statshemlighet?

Arbetsförmedlingen vägrar lämna ut listor på vilka företag som får bidrag av staten för att sysselsätta folk i Fas 3. Till råga på allt anser Kammarrätten att det är rätt beslut av AF. Inte så konstigt kanske då det numera verkar klassas som en statshemlighet.

Varför skall det vara hemligt vilka företag som utnyttjar arbetslösa? Därför att det inte är rumsrent. Det är lika vidrigt som barnarbete.

Man vill skydda företagarnas rykte och man vill säkerligen också förhindra att arbetslösa i åtgärder tar kontakt med varandra via anordnarna. Man vill försöka bibehålla kontrollen. Men hur länge till går detta att hemlighålla? Förr eller senare läcker det ut och det hade kanske sett bättre ut om Corren och SVT fått ut listorna istället för att försöka låta det bli ett mysterium.

Själv har jag inte skrivit under något papper angående sekretess och således är det fritt fram för mig att berätta vilken anordnare jag har. Varför inte göra en egen lista på vilka anordnare vi fas-3 placerade har?

Sånt här gör mig heligt förbannad. Vart har offentlighetsprincipen tagit vägen? Arbetsförmedlingen kan inte lämna ut företagare, men de lämnar glatt ut arbetslösas alla möjliga personuppgifter samt hemliga telefonnummer så man blir uppringd av obskyra företag som vill man skall komma dit på anställningsintervju. Matchning kallar AF detta fenomen.

Summa summarum: företagarna är viktiga att skydda, men de arbetslösa kan man behandla hur som helst. Som vanligt.

Om företagare väljer att ta in fas-3 placerade bör de kunna stå sitt kast och utstå kritik. AF skall värna om dessa stackare som är deras guldkorn. De måste till varje pris förbli en statshemlighet så AF kan fortsätta följa regeringens direktiv: att skicka ut människor till slavarbete. För det kommer nya slavar varje dag som måste underkasta sig sin anordnare.

Detta är vår arbetslinje.

Hur kan detta hända år 2011? Alliansen är som en tidsmaskin som för oss alla flera hundra år bakåt i utvecklingen. Kan de inte slå sina huvuden ihop så de kanske (ytterst tveksamt) kan konstruera en växellåda där det finns andra alternativ än backen? Nu vill jag resa framåt i tiden.

Statlig gruppvåldtäkt

När det är helg tar jag också ledigt från fas 3. Jag står inte till arbetsmarknadens förfogande på lördagar och söndagar och tack och lov för det.

Dagens inlägg är lite vedervärdigt och inte lika hurtigt som de tidigare. Även solen har sina fläckar och just nu har jag en liten fläck för ögat som heter fas 3.

Hur står man egentligen ut att vara i fas 3 och tvingas till slaveri? Jag har inget bra svar på den frågan, men jag vet hur jag själv gör: jag stänger av totalt. Utanför dörren till anordnaren slår min off-knapp av och så fort jag går ut aktiverar jag on-knappen igen. Överlevnadsinstinkt.

Tid och rum existerar inte hos min anordnare. Min själ befinner sig någon annanstans. Barnen tänker jag inte på och över huvud taget rör sig inte min hjärnverksamhet alls.

Jag gör det jag skall göra under den tid jag skall vara där. Vare sig mer, men gärna mindre. Och jag skulle aldrig komma på tanken att göra något utöver denna syssla. Det beror inte på att jag hyser ovilja till arbete utan blott det faktum att jag avskyr slavarbete, tvångsarbete och hot om indragen ersättning.

En gång kom min handläggare från AF till anordnaren och vi hade ett möte. ”Hur går det?”, frågade hon vänligt och hela rummet föll ned över mig. Jag blev plötsligt tvungen att möta verkligheten för en kort stund och jag undrade om det skulle gå utan att jag drabbades av någon form av psykos på kuppen. Gråtande förklarade jag att det gick väl sin gilla gång. Men just där och då kom jag på en ny verklighetsflykt: att prata om mig själv i tredje person.

Jag är en smula bisarr och jag drar mina egendomliga paralleller som många gånger är långsökta och såpass utstuderade att man kan undra om jag verkligen är vid mina sinnes fulla bruk.

Om man hamnar i en situation där man blir våldtagen gör man motstånd först, men om man inser att ens liv hänger på en skör tråd väljer man eventuellt en annan strategi: att bli passiv.

För att härda ut och överleva slutar man existera för en stund. Allting bara är. Tills det är över. Då kan man starta motorn igen och kanske förblir den en smula defekt, men spinner vidare gör den ändå.

Att befinna sig i fas 3 är att bli våldtagen av staten.

En sexuell våldtäkt är då någon använder våld eller hot för att genomföra ett samlag, eller liknande sexuell handling.

En statlig våldtäkt är då Arbetsförmedlingen på direktiv av regeringen använder hot för att genomföra ett slavarbete, eller liknande handlingar för att få den arbetslöse livegen.

Våldtäkter är inte vanligast förekommande av okända gärningsmän utomhus i en mörk park. I själva verket sker de flesta våldtäkter oftast av någon du känner igen och förövaren kan vara man (Fredrik Reinfeldt, Anders Borg m.fl.) eller kvinna (Hillevi Engström, Angeles Bermudez-Svankvist m.fl).

Hon var lättklädd och utmanande och skickade ut fel signaler. Hon får skylla sig själv.

Hon var arbetslös och fattig. Hon skickade ut fel signaler: lat och bidragstagare. Hon får skylla sig själv.

Den våldtagna anmälde våldtäkt och pojken hyllades bl.a. av skolan och kyrkan. Hatet riktades istället mot den våldtagna.

Slaven anmäler brottet till media, men merparten av folket hyllar alliansen och vänder sitt agg mot de arbetsskygga och sjuka individerna.

Våldtäktsmannen tystar den skrikande kvinnan med sina händer.

Anordnaren/Arbetsförmedlingen skriver ut den högljudda från garantin för att döva missljudet.

Krisreaktionerna på våldtäkt och fas 3 är snarlika. Man drabbas ofta av:

• Ångest och rädsla – t.ex. bli skraj över att gå ut och möta människor. För vem vill svara på frågan vilket ”arbete” man har?
• Känslor av skuld och skam – regeringen vill gärna få människor att tro att det är deras fel att de står utan jobb.
• Känsla av otrygghet och maktlöshet - det finns få vägar ut från fas tre.
• Sömnproblem, hjärtklappning, illamående, frysningar och/eller diarré

På lång sikt kan man få psykiska och fysiska följdverkningar som t.ex. depressioner, ångest, stress, humörsvängningar, overklighetskänslor, svårigheter att äta och sova etc.

Jag känner inte en enda kvinna, inklusive mig själv, som inte blivit utsatt för övergrepp i någon form. Och just nu pågår ett massivt övergrepp på alla arbetslösa, sjuka och hjälpbehövande i någon form.

Och vi skall kanske vara glada över att Sven-Otto Littorin avgick för annars hade det kanske också varit helt okej med varaktig, samhällsnyttig sysselsättning på bordeller.

Socialbidrag eller ROT bidrag?

Jag vet inte varför jag är illamående och spyfärdig. Antingen är det för jag ätit för mycket choklad eller för jag råkade snubbla över den här artikeln: Kvinnor vinnare på ROT-avdraget. Och det är inte riktigt så tjusigt som det låter: kvinnorna får halva huset av sin make som de bor i, för att man skall kunna utnyttja ROT-avdraget med +50.000:- Och därför har också antalet registrerade gåvor mellan makar i äktenskapsregistret eskalerat det senaste.

Jag tycker inte Alliansen skall se ned på bidragstagare då de står för det värsta bidragsfusk någonsin i svensk historia.

”Det är bara bidragstagare som röstar på sossarna”, sägs det, men det är ännu fler bidragstagare som röstar på Alliansen. Och plötsligt är det inga småsummor längre. ROT-avdraget/person är högre än vad en människa med försörjningsstöd får i uppehälle under 1 år (bortsett hyran om de har bostad).

Hur kan det ha gått så här snett?

Nytt arbetsvillkor till vilken skitlön som helst

I dag har jag varit i kontakt med a-kassan och pratat med en mycket trevlig handläggare. Hon var uppriktigt intresserad av hur fas 3 fungerar då hon läst om det i media. Jag kan tillägga att hon fick grym inside-information av mig – vilket hon tackade för innan hon beklagade det hela

Mitt ärende? Förtydligande av 30 § i ALF. Den lyder så här:

”30 § Om inte annat följer av 25 § andra stycket, ska till en sökande som lämnat eller står i begrepp att lämna jobb- och utvecklingsgarantin eller jobbgarantin för ungdomar, om det är förmånligare, dagpenning lämnas med ett belopp som motsvarar 65 procent av den dagsförtjänst som låg till grund för den senast lämnade arbetslöshetsersättningen. Detta gäller endast om ansökan om ersättning sker inom 12 månader från tidpunkten när sökanden lämnade respektive garanti och får tillämpas högst två gånger för en sökande. Lag (2009:666)”

Om jag tar vilket skitjobb som helst på halvtid till en usel timlön, och uppfyller ett nytt arbetsvillkor, får jag behålla min dagpenning hos a-kassan som är den högsta man kan få – under förutsättning att jag fortfarande är inskriven i JUG som blir de resterande 50% av mitt arbetsutbud.
Skulle jag få ett heltidsjobb med dessa kriterier blir jag utskriven ur jobb- och utvecklingsgarantin och då baseras min dagpenning på det nya, sämre arbetsvillkoret. Det går ju inte då jag måste vända mig till socialtjänsten efteråt för att uppnå existensminimum.

Och då kom jag på en ganska bra idé. I mitt tycke i alla fall Jag skriver helt enkelt en spontanansökan till min praktikanordnare i fas 3 som är en ideell hjälporganisation vars uppgift är att hjälpa människor. De agerar främst utomlands, men de kanske kan göra ett undantag för mig?
Jag skriver en ansökan och redovisar statistik i en bilaga där det framgår vilka ev. kostnader detta medför.

Kortfattat lyder min idé så här: Anordnaren har fått 5.000:-/mån. för mig sedan 1 1/2 år tillbaka och om de går med på att anställa mig på 50% under 6 månader kan jag tänka mig att förlänga praktiken.

Eftersom AF gärna vill få bort mig ur statistiken är jag berättigad till lönebidrag, nystartsjobb och fan och hans moster. Och inte nog med det: jag är beredd att skänka min lön för halvtidsjobbet tillbaks till organisationen. Allt för att slippa fas 3.

Har jag a-kassa istället blir förutsättningar för studier helt annorlunda och det är det jag är ute efter i första hand. Och givetvis också slippa förnedringen i fas 3

Har jag otur blir chefen fly förbannad, men jag visar ju endast vilja att skaffa mig ett arbete och han får ta ansökan som den är: halvt seriös med en stor portion humor och ironi.

Kanske kan det här gå vägen. Om inte annat får jag väl annonsera ut mig som arbetskraft till obskyra företag för 20:-/h efter skatt som är vad en socialbidragstagare får ut per månad för utfört slavarbete på heltid.

Ja, nu har jag lite av en plan i skallen i alla fall. Bära eller brista.

Samhällsnyttiga sysselsättningar

En gång på kommunens arbetscentra skulle vi praktikanter göra något så meningslöst som att skriva adresser snyggt på kuvert till flera hundra företagare runt om i kommunerna. För hand! Chefen, som hade författat inbjudan, kan nog inte riktigt med de här avancerade apparaterna vi långtidsarbetslösa kan vara rädda för: datorer och skrivare där du enkelt och smidigt printar ut adressetiketter.

 

Jag läste inbjudan och hittade mängder med stavfel, syftningsfel, fel uppställning och radavstånd. Kort och gott: textproduktionen var katastrofal.

Istället för att skriva adresser roade jag mig med att rätta hela texten han skrivit och undertecknade med mitt namn. Den lade jag på hans skrivbord och lät de andra praktikanterna göra adressjobbet medan jag sysselsatte mig med att söka jobb.

 

Han sade aldrig ett ord om det hela. Och det var inte första gången jag gjorde honom obekväm i sin chefsroll.

Vad vann jag? Jo, han kommer aldrig tillåta att jag praktiserar där igen. Alltid något i denna bedrövelse som kallas fas 3

Samtal med handläggare del II

Jag: Jag mår verkligen inte bra av detta med fas 3. Det är helt meningslöst. Vad är det för vits med detta dravel?

Handläggaren: Du får erfarenhet och färska referenser.

Jag: Erfarenhet? Av vad då? Under 3 års tid har jag paketerat diskmedelstabletter, vikt kläder och klistrat etiketter. Det fattar du väl själv att jag inte kan skriva in i mitt cv…

Handläggaren: Vad vill du göra?

Jag: Jag vill studera.

Handläggaren: Tror du att du kommer söka en utbildning snart?

Jag: Jag har förklarat tusen gånger att det inte går på grund av obetalda skulder och att det saknas poäng för att få studiemedel.

Handläggaren: Kan du inte praktisera på ett vårdhem?

Jag: Men jag har ju jobbat med vård under 8 års tid. Jag vill bli socionom. Hade det inte varit bättre om jag fick gå en utbildning istället för dessa meningslösa åtgärder?

Handläggaren: Vi kan inte bekosta utbildningar på högskolenivå, det är i så fall yrkesutbildning (i min kommun: vårdbiträde, lokalvårdare eller konditor – välj och vraka!), men nu är du i fas 3 och där tillåts ingen utbildning alls.

Jag: Jo tack, det vet jag mycket väl! Men vad tycker du jag skall göra då? Fortsätta vika kläder tills jag går i pension? Jag orkar inte med det här. Jag mår skitdåligt av att behandlas på detta vis. Det gör mig sönderstressad att inte kunna komma någon vart.

Handläggaren: Har du funderat på att söka hjälp?

Jag: Ja, jag fick faktiskt återuppta kontakten med min kurator dagen efter valet Det var en dyster stämning på kliniken vill jag lova. Alla var nedstämda över att regeringen skall sitta kvar 4 år till.

Handläggaren: Ja, det är inte optimalt och jag har mina direktiv. Vad sade kuratorn då?

Jag: Skit i det du, jävla kärring! Hon kan inte tillföra speciellt mycket jag inte vet. Hon beklagar väl mest att en kvinna med min kapacitet inte kan komma vidare tack vare alla regelverk. Hon älskar min blogg och tycker det är synd och skam att jag inte kan utnyttja mitt skrivande i ett jobb. Och vi kom överens om att, om jag blir socionom, så kan jag vikariera för henne om hon skulle bli sjuk.

Handläggaren: Jaha. Kommer du få någon medicin så du mår bättre?

Jag: Du, det finns faktiskt inga mediciner som hjälper mot förordningar som sätter människor i moment 22. Det är det som är mitt problem och det finns ingen människa som kan lösa det med rådande regelverk. Du kan inte hjälpa mig, min kurator kan inte hjälpa mig och jag kan inte ens hjälpa mig själv längre. Det enda som återstår är att det blir lagändringar och det lär väl ta tid.

Handläggaren: Ja, det är tråkigt. Skall vi höras av om några månader igen?

Tillägg: Det där med att höras av säger hon alltid efter vårt första telefonsamtal: jag fick hem en handlingsplan jag ej medverkat vid, namn på min nya handläggare som jag skulle kontakta senast om 1 1/2 år (för att få en ny fas 3 plats). Jag var inte direkt glad då jag ringde och undrade om hon var seriös eller om det hela var ett skämt

Kan man komma ur fas 3?

Eftersom jag under många år jobbat inom vården vet jag vikten av att ha en vårdplan. Vad är då detta? Kortfattat kan man säga så här:

En vårdplan ska innehålla uppgifter om patienten/klientens individuellt bedömda behov av insatser samt uppgifter om vilken enhet som är ansvarig för respektive insats.

En vårdplan skall dessutom förnyas med jämna mellanrum eftersom livssituationer tenderar att ändra sig med tiden.

Varför upprättar man inte något liknande hos Arbetsförmedlingen? Hos AF upprättar man istället en handlingsplan där det står hur man skall gå till väga för att hitta ett arbete och vad AF kan göra för att hjälpa dig. På pappret är det så.

Verkligheten, i mitt fall, är att handläggaren inte har tid att kalla mig eller komma till praktikplatsen så vi kan ha ett personligt möte angående handlingsplanen. Istället får jag den hemskickad. Innehållet då? Tja, det har stått likadant under 5 års tid: ”praktik på olika arbetsplatser för att utröna de svaga respektiva starka sidorna inom arbetslivet”. Ordagrant står det tjusigare, men andemeningen är densamma.

Från dag 1 som arbetslös hade jag kunnat berätta för handläggaren vilka mina starka och svaga sidor är på jobbmarknaden. Men de måste ha fina ord att motivera en praktik med…

Praktikens andemening, återigen på pappret, är att stärka mitt självförtroende på arbetsmarknaden och lättare kunna hitta jobb.

Stärker det mitt självförtroende? Absolut inte! Att praktisera som ung för att få arbetserfarenhet är en sak, att praktisera som äldre för att se om man vill välja ett visst yrke är en annan historia – om man kan få utbilda sig till det vill säga, men att praktisera inom samma yrke man haft under 10-20 år är absurt. Och ännu värre är det att anordnaren får betalt. Inte ens ett djur hade fått bättre självförtroende av detta. Prova själva får ni se: du tränar agility med din hund och då den klarat det med bravur ger du godisbelöningen till hunden bredvid som är så fet av belöningar att den ej orkar resa sig längre.

Man kan inte stänga in människor på ett behandlingshem utan att ha en vårdplan med målet att de skall bli utskrivna på sikt. Och man skall inte placera barn under LVU i fosterhem utan vårdplan, där det skall framgå vad som skall uppnås för att de skall kunna bo med sina biologiska föräldrar igen – om detta är möjligt. Det här sista: LVU är ett kapitel för sig jag inte skriver vidare om idag och handläggare missar ofta och gärna denna viktiga detalj i vårdplanen: återföreningen med föräldrarna.

Blir du inlagd på sjukhus kan man också säga att de har en slags vårdplan i form av operation, medicin, uppföljning etc. för att patienten skall bli frisk. Behöver du hjälp i hemmet efteråt skall helst ansvarig läkare medverka vid vårdplanens uppförande.

Skolan använder sig av IUP – individuell utvecklingsplan. Där framgår tydligt vem som ansvarar för vad: skola/föräldrar/elev för att eleven skall utvecklas optimalt.

Hur illa skulle det bli om vi helt sonika struntade i att upprätta vårdplaner? Ta ex. inom psykiatrin där det ibland kunde räcka med att du var obstinat i skolan för att sedan tvingas leva ett helt liv på idiotanstalt under tortyrliknande former.

Man kan inte, och får inte, vårda eller behandla människor utan ett mål i sikte. Så enkelt är det.

Men om du är arbetslös och inom fas 3, då upphör omvärlden och du hamnar i ett slags väntrum med en kölapp ingen någonsin kommer läsa upp. Det blir aldrig din tur. En evighetslång väntan på något bättre.

Om du behöver utbildning för att omskola dig/kunna få ett jobb – då är det helt kört. Man kan inte ens få en ynka dag utbildning i fas 3. Men det går bra att anordna utbildningar/kurser för organisationer hur de skall ta emot långtidsarbetslösa och hur de blir kompetenta anordnare. Jag har bara en sak att säga om det hela: Fy fan!

Sprudlar du av mängder med bra företagsidéer (som jag) får du också blankt nej inom fas 3 – hur bra de än är. Istället verkar det som uppfinningsrika skall sälja sina idéer till Ivan Daza för Jobbfabriken istället.

Du kanske är i behov av lönebidrag. Då får du, i min kommun, 15.000:-/mån. före skatt. De flesta som får lönebidrag/OSA här är socialbidragstagare eller andra som är nollade hos Försäkringskassan samt a-kassan. Då kan det vara en bra idé, men skulle de ge mig en sådan typ av anställning som oftast bara varar mer än något år, så skulle jag minska min a-kassa med 237:-/dag och behöva gå till socialtjänsten då anställningen upphör. Är det vettigt?

Det handlar hela tiden om att trolla med statistik. Hela systemet går ut på det och myndigheter jobbar stenhårt på sin statistik. OSA, lönebidrag och nystartsjobb är jättebra för då kan vi få en människa mindre i vår statistikpelare. Tvingar vi ut förlamade på arbetsmarknaden är det också suveränt då vi har minskat sjukskrivningsstatistiken med 1 människa. Skit samma hur de mår.

Handläggarna på AF uppmuntrar alla slags jobb, hur dåligt det än månde vara på arbetsplatsen, för då kanske den arbetslöse faller ur deras statistik om den kämpar tillräckligt länge och uppnår ett nytt arbetsvillkor.

Är detta värdigt? Nej, absolut inte. Vad händer med alla människor som bollas runt av myndigheter på detta vis? Ja, de mår naturligtvis fruktansvärt dåligt och därför utbildar man nu myndighetspersonal i hur de skall agera vid självmordshot. Men statistiken, den kvarstår.

Jag har alltid trott att problem skall angripas från grunden, men regeringens filosofi är att utbilda roten till problemen så rötterna kan fortsätta växa och ställa till det ännu mer för vanliga, hyggliga människor.

Varför inte blunda för statistiken en sekund och se till människan istället?

Vad fyller Arbetsförmedlingen egentligen för funktion idag? Ja, mer än att hålla kontroll på arbetslösa och redovisa statistik till regeringen, skicka ut människor som  slavarbetare å regeringens vägnar och låta meningslösa guldgrävare jobbcoacher gräva stora hål i dess budget?

Och vad är meningen med fas 3? Vad är målet? Var finns moroten för vidareutveckling?

Det finns ingen. Fas 3 är en återvändsgränd. Det är som att stänga in alla arbetslösa i en isoleringscell utan tidsbegränsning.

Jag brukar ha hoppet kvar – oavsett vad som händer, men jag har aldrig tyckt att något har varit så hopplöst, tröstlöst och dekadent som detta med fas 3 är. Det är inte värdigt och det hör verkligen inte hemma i vårt land på 2000-talet.

Utbilda Alliansen i humanism

Är någon förvånad över att jobbgarantin är ett fiasko? Är man i fas 3 kan man inte söka jobb, får inte studera, kan inte starta företag utan man hamnar på en avskrädeshög, s.k. anordnarplats där chefen får 5.000:-/mån för att förvara en ”soppåse”.

Och hur i hela fridens namn skall de få ut funktionshindrade på arbetsmarknaden då det inte finns utrymme i politiken att hjälpa dem, när inte handläggarna på Arbetsförmedlingen har några kunskaper om handikapp/funktionshinder, när det inte finns något samarbete mellan ex. AF och psykiatrin?

Det är som det brukar: man sätter en diagnos på människor och sedan finns det ingen som har kunskaper så funktionshindrade kan utvecklas åt rätt håll. Ja, de kan tydligen inte ens få ett jobb idag. Bedrövligt!

Kunskap är makt och satsa på utbildning istället för att göda alla anordnare utan skrupler. Det är inte bara arbetslösa som behöver utbildas, Alliansen skulle behöva gå grundkursen i humanism.